Religionsvetenskapens väg till universitetet
För två år sedan firade religionsvetenskap 50 år vid Göteborgs universitet. Att ämnet i år firar 60 år är därför kanske oväntat.
Allt har dock en förklaring och den finns i en jubileumsbok, sammanställd av Martin Berntson, professor i religionsvetenskap och teologi.
Martin Berntson får något nostalgiskt i blicken när han ser sig om i Elite Plaza Hotel på Västra hamngatan 3. Huset byggdes 1887–1889 som huvudkontor för Brand- & Lifförsäkringsbolaget Svea men hyrdes av Göteborgs universitet 1979–1995. Det var därför här Martin Berntson läste religionsvetenskap i början på 1990-talet.
– När jag studerade fanns här bland annat lektionssalar, en expedition samt ett väldigt fint öppet kafé, där vi anordnade fester.
Religionsvetenskap har gått att läsa vid Göteborgs universitet sedan 1965, berättar Martin Berntson.
– I början handlade det dock bara om en teologisk översiktskurs på tre terminer som gavs extramuralt. Det innebar att examinationen formellt sköttes av Lunds universitet, som tillsammans med Uppsala universitet var de enda lärosäten som vid den här tiden hade examinationsrätt för högre utbildningar inom religion och teologi.
Påtryckning från studenkåren
Studenterna var i huvudsak blivande präster och blivande eller aktiva lärare i religionskunskap/kristendomskunskap, två studerandekategorier som fortfarande har stor betydelse för ämnet. Föreståndare blev Bernhard Lewin, professor i semitiska språk vid Göteborgs universitet. Förutom lärare från GU och Lund rekryterades också disputerade gymnasielektorer och kyrkoherdar från Västersverige.
Efter påtryckningar från filosofiska fakultetens studentkår om att få ge grundkursen i religionskunskap, som det hette då, godkändes anhållan 1973. Ämnet blev en del av klassiska institutionen som också bestod av antikens kultur, klassisk grekiska, nygrekiska och latin, berättar Martin Berntson.
– Snart anställdes buddhistforskaren Peter Schalk som lärare, en drivande personlighet med en tydlig icke-teologisk inriktning. Tillsammans med Benkt-Erik Benktson, som intresserade sig för existensfilosofi, och den kritiske bibelvetaren Per Block, bildades ett slags kritiskt triumvirat.
Lund och Uppsala protesterade
1977 lanserade Göteborgs universitet en egen lokal religionsvetenskaplig linje. Lund och Uppsala protesterade och menade, med viss rätt, att GU saknade den breda kompetens som behövdes för utbildningen. Men dessutom var man orolig över att förlora studenter till Göteborg, något som fick Peter Schalk att agera. Han skickade ut en enkät till studenterna som visade att en stor majoritet inte skulle ha läst religion alls om de hade tvingats flytta till Uppsala eller Lund.
– Det blev en konflikt som till slut hamnade i riksdagen där Christina Rogestam stöttade GU medan Jan-Erik Wikström höll emot. Till slut enades man om en kompromiss som dock ingen var nöjd med: Göteborgs universitet skulle få ge religionsvetenskaplig utbildning och två C-kurser som kunde tillgodoräknas i en teologisk examen, men sedan förväntades studenterna bege sig till Lund för att fortsätta och avsluta sina studier.
Efter olika turer fick GU 1994 till slut rätt att utfärda teologie kandidatexamen, förklarar Martin Berntson.
– GU bröt på så sätt Lunds och Uppsalas hegemoni över religionsämnet. Några år efter GU började nämligen både Umeå och Linköping att examinera religionsvetenskaplig linje.
Första professorn
Perioden 1994–2003 var expansiv. Göteborgs universitet fick exempelvis sin första professor i religionsvetenskap: Dick A.R. Haglund. Tillsättningen ledde dock till en hel del motsättningar, inte minst bland doktorander och studenter.
– De religionshistoriskt intresserade uppskattade tillsättningen medan de som ägnade sig åt tros- och livsåskådningsvetenskap protesterade. En delegation uppvaktade till och med rektor Jan Ling med uppmaningen att stoppa processen. Det fanns en uppfattning om att sakkunniga från Lund och Uppsala genom utnämningen försökt underminera den mer konstruktivt hermeneutiska utbildning som ansågs prägla GU.
1998 gav till slut Högskoleverket GU examensrätt för hela den religionsvetenskapliga utbildningen, även den så kallade särskilda linjen som förberedde blivande präster. På så sätt blev GU det första lärosätet i Norden utan teologisk fakultet med full rätt att utfärda teologie kandidatexamen.
Fler än blivande lärare och präster
Idag är religionsvetenskap ett ämne som lockar, inte bara blivande lärare och präster, utan också många andra som intresserar sig för livsåskådning, berättar Martin Berntson.
– I utbildningen för de som ska bli präster ingår studier i antingen hebreiska eller nytestamentlig grekiska; man ska alltså kunna läsa gamla eller nya testamentet på det språk texterna ursprungligen är skrivna på. Det är en tuff utbildning, säger studenterna och menar det uppskattande; de lär sig väldigt mycket. Religionsvetenskapen som ämne har också förändrats i takt med samhällsutvecklingen. Medan studenterna på 1970–1990-talen ofta skrev uppsatser om ”främmande” religioner vill dagens studenter snare fördjupa sig i de egna kyrkliga traditionerna.
Martin Berntsons antologi Tider, tankar, tro: Religionsvetenskap och teologi vid Göteborgs universitet under sextio år, 1965–2025 innehåller, förutom en historik, också ett antal personliga betraktelser över religionsvetenskapens utveckling vid Göteborgs universitet. Ett exempel är Lars Gårdfeldts text om hur det var att studera till präst som gay.
– Tvärtemot vad man kanske skulle kunna tro berättar han om hur de religionsvetenskapliga studierna i Göteborg, med undervisning av bland andra Henry Cöster och Britt-Marie Näsström, lärde honom att ifrågasätta kyrkans dogmer och öppnade en möjlighet för honom att tänka kring tron på ett nytt sätt.
Text: Eva Lundgren
Texten publicerades ursprungligen i GU Journalen #5, november 2025