Oväntade fynd i universitetsbibliotekets skattkammare

Den Hvitfeldtska samlingen, som härrör från Hvitfeldtska gymnasiets bibliotek, är på cirka 650 hyllmeter, vilket gör den till en av UB:s största samlingar. Den innehåller material från 1200-talet fram till slutet av 1800-talet. Det mesta av det nuvarande materialet har gymnasiebiblioteket förvärvat efter 1721, eftersom gymnasiet det året förstördes i en brand.

Förteckningar och kataloger över samlingen har gjorts under 1700- och 1800-talet. Men någon senare katalogisering finns inte. Antoaneta Granberg var dock nyfiken på om där kunde finnas något som var intressant för en slavist och började därför beställa fram böcker ur samlingen.

– Det var förstås svårt att veta vad jag skulle begära ut eftersom jag inte riktigt visste vad som fanns. Men så fick jag hjälp av UB:s fantastiska kulturarvspersonal som letade fram en 18-sidig maskinskriven förteckning över samlingens handskrifter som kommit till på 1970-talet. Det var ju något att börja med, tänkte jag.

Karl XII:s fältbok

Det var på så sätt Antoaneta Granberg upptäckte Karl XII:s fältbok.

– Boken är på 268 sidor. Det äldsta kapitlet är daterat Altranstädt den 2 juni 1707 och det senaste Lund den 20 november 1717, ett år innan kungens död. Somliga kapitel är underskrivna med kungens namn men inte alla. Ytterligare namn kan finnas på ett respektfullt avstånd från kungens, längre ner på sidan; ett exempel är Carl Piper, kungens närmaste rådgivare.

Vid den kungliga namnteckningen står på flera ställen förkortningen L.S.

– Loco Sigilli, ”på sigillplatsen”, anger var ett kungligt sigill placerats i det ursprungliga dokumentet, vilket gör handskriftens innehåll giltigt, trots att sigillet saknas. L.S. har med andra ord samma värde som ett sigill. 

Fyndet av fältboken fick Antoaneta Granberg att undersöka om det kanske fanns fler kopior.

– Till slut hittade jag en handskriven kopia i Skoklostersamlingen. Det finns dock flera skillnader mellan handskrifternas struktur och innehåll, bland annat saknar Skoklosters version de fina illustrationer som finns i UB:s bok. Nyligen fann jag ytterligare en kopia i Lunds universitetsbibliotek. Även denna saknar, med ett undantag, illustrationer och skiljer sig till vis del från Skoklosters och Hvitfeldtskas versioner. Hvitfeldtska samlingens handskrift är den äldsta och dessutom den mest intressanta.

Digitaliseras

De tre handskrifterna ökar möjligheterna att förstå hur texter traderats under 1700-talet och vilka ändringar som gjorts, förklarar Antoaneta Granberg.

– Team Digitalisering på UB har precis börjat digitalisera fältboken, vilket förstås är väldigt roligt. Att göra vårt kulturarv fritt tillgängligt för forskningen och allmänheten är viktigt, inte minst ur demokratisk synvinkel. Överhuvudtaget gör kulturarvspersonalen på UB ett ovärderligt arbete med att bevara, tillgängliggöra och förmedla vårt gemensamma kulturarv till framtida generationer.

Men Antoaneta Granberg gjorde också ytterligare två intressanta fynd i Hvitfeldtska samlingen.

– Medan jag letade efter slaviskt material hittade jag en handskrift från universitetet i Tartu. Lärosätet grundades av Gustav II Adolf 1632 under namnet Academia Gustaviana i den stad som då hette Dorpat i svenska Livland. Universitetet var alltså Sveriges andra, efter Uppsala. Handskriften jag fann var inget mindre än lärosätets statuter, Constitutionum Academiae Dorpatensis.

Handskriften är inte daterad men innehåller anteckningar av Zacharias Klingenstjerna, som var superintendent och prokansler för universitetet 1650–1656. 

– Eftersom 1656 var det år Zacharias Klingenstjerna hals över huvud flydde undan ryssarna måste texten vara senast från det året. Det var också sannolikt då han tog med sig dokumentet till Stockholm. 1665 blev Klingenstjerna Göteborgs förste biskop så det verkar troligt att det var därför handskriften hamnade just här. Att jämföra originalet med de kopior som finns bevarade samt med Uppsala universitets statuter, kan bli ett intressant forskningsprojekt.

Okänt material

Ytterligare ett dokument i samlingen har Klingenstjernas underskrift.

– Det handlar om den livländska kyrkoordningen som på uppdrag av kungen författades i Stockholm den 16 september 1667 och som också den verkar okänd för forskningen. Det är också intressant att Klingenstjerna skrev på svenska, andra texter av hans hand är på latin.
De fynd Antoaneta Granberg gjort visar dels på Hvitfeldtska samlingens stora bredd, dels på att där med stor sannolikhet finns ytterligare för forskningen okänt material. 

– Men dagböcker, manuskript och andra dokument visar också hur det materiella hänger samman med olika personers liv och också binder samman institutioner och geografiska platser. En rektor i Tartu kan alltså via Stockholm hamna som biskop i Göteborg och på så sätt föra samman olika städer i ett och samma människoöde.

Text: Eva Lundgren

Texten publicerades ursprungligen i GU Journalen #5, november 2025