Ny nakensnäcka får juligt namn
Julstjärnenuding är nu det officiella namnet på den i Sverige nya arten av nakensnäcka (Hancockia uncinata) som upptäcktes utanför Tjärnö sent i november. Kennet Lundin, intendent vid Göteborgs naturhistoriska museum och docent vid Institutionen för marina vetenskaper, kom med förslaget.
Hur kom du på namnet?
– Jag fick bilder från Ulf Jondelius på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Snäckan hittades när han hade en kurs med studenter från Stockholms universitet på Tjärnö marina laboratorium i november. Ungefär i samma veva fick jag en fråga från vår kommunikatör som ville ha en ny julhälsning från vårt museum, och då kom jag att tänka på den här nakensnäckan. Den är ju väldigt röd och fin och det ser ut som att den har stjärnor på ryggen. Så jag lyfte förslaget julstjärnenuding till Artdatabankens namnkommitté och de höll med. Vanligtvis tar de namn på en hel grupp i taget, men i det här fallet hade vi jobbat en del med nakensnäckor tidigare, så det gick fort.
Det är en ny art för Sverige, varför dyker den upp här?
– Det är ju en av flera arter som rört sig norrut och som vi sett, och kommer att få se mer av, i våra vatten. Bland annat på grund av klimatförändringar och ett varmare hav. Vi har fått rapporter om att julstjärnenudingen nu också finns i sydvästra Norge och även fler rapporter från England. Den faller väl in i bilden – många arter sprider sig naturligt när förutsättningarna blir annorlunda, som till exempel kortnosad sjöhäst.
Varför kallas nakensnäckor ”nuding” på svenska?
– På engelska kallas de ju för ”nudies”, från det officiella namnet nudibranch, och för att de är nakna – de har inget skal. Dykare emellan har de ofta kallats för "nudisar" på svenska. För ungefär tio år sedan, är vi jobbade med den svenska nationalnyckeln där nakensnäckor ingår, fanns förslaget att vi skulle kalla dem för just det. Men det godkändes inte av expertkommittén, eftersom det lät lite för mycket som slang. Nuding var däremot mer enligt riktlinjerna för svenska språket – ändelsen -ing finns redan i många svenska ord, så då blev det så.
Vilka utmaningar finns i att ge svenska namn till nya arter och arter som inte har det?
– Artdatabankens namnkommitté har ett tjugotal olika riktlinjer att förhålla sig till, så det finns en del att tänka på. Namnet ska vara tidlöst, man ska undvika geografiska namn och egennamn, och undvika ord som till exempel ”vanlig”. Det kan ju ändra sig – en art kan ju bli ovanlig. Mycket handlar om att faktiskt beskriva artens karaktäristiska drag: hur den ser ut, vilka egenskaper den har och var den lever. Ett exempel är sandnudingen, Pseudovermis schultzi, som också är en ny art som Ulf Jondelius hittade i november. Den lever i sand, vilket är ovanligt för nudingar, och då fick den namnet efter det.
Vad säger du om att det blev stor uppmärksamhet kring julstjärnenudingen?
– Det säger ju något om betydelsen av att hitta rätt namn, och nu kom det ju i rätt tid – lagom till jul. Svenska namn gör också att arter får en identitet, och det tycker jag är viktigt. Roligt också att vi nu har 100 arter av nudingar i svenska vatten!
Har du några fler exempel på juliga artnamn?
– Ja, vi har ju både röd julklappsmask och större julklappsmask. De har fått sina namn för att de ser ut som julklappar, även om de är smala då. Och så har vi tomtemask, och stjärnkottnudingen kvalar väl också in, tycker jag.
Text: Mikael Andersson
