Han visar oss nakensnäckornas skönhet
Röd glasögonnuding, blåprickig solbadare och större snigelkott. Så heter tre av nakensnäckorna vi möter i nya volymen av Nationalnyckeln, bokprojektet som ska beskriva alla Sveriges växter, djur och svampar. Fredrik Pleijel, forskare vid institutionen för marina vetenskaper, har fotograferat många av de vackra bilderna.
Fredrik Pleijel forskar om havsborstmaskar men har stor kunskap om de flesta av havets ryggradslösa invånare. Under senare år har han ägnat allt mer tid åt att fotografera, och har vunnit flera utmärkelser för sina verk. I den nya Nationalnyckeln har han fotat och skrivit texter om de ofta färgstarka nakensnäckorna.
– Nakensnäckor är intressanta på många sätt. Många har väldigt artspecifika färger som kan fungera som varningsfärger för rovdjur. De kan "bränna" sina fiender med hjälp av nässelceller som de har skaffat sig genom att äta hydroider, en slags bottenlevande släktingar till maneterna, berättar Fredrik Pleijel.
Nässelceller skyddar
– Hydroiderna har precis som maneterna nässelceller som används till försvar och för att fånga byten. Men vissa nakensnäckor kan angripa och äta upp hydroiderna utan att nässelcellerna aktiveras. Istället transporteras de ut i toppen av snäckans ryggutskott där de fungerar som ett skydd för snäckan.
De flesta nakensnäckorna har hämtats upp ur havet med hjälp av dykare. Fotograferingen gjordes inomhus på Tjärnö marina laboratorium. Fredrik Pleijel använder en spegelreflexkamera med hög upplösning, med makro- eller supermakroobjektiv beroende på djurets storlek. För att rätt återge nakensnäckornas fantastiska färger fotograferas de levande.
– Oftast har jag kameran monterad på ett mikroskopstativ och så har jag fyra blixtar till detta. Jag styr kameran från en dator och kan se bilden på datorskärmen i hög upplösning direkt när jag tagit den.
Tålamod krävs
Att fånga snäckornas karaktär på bild är ett tålamodsprövande moment. De flesta arter är 1 till 2 centimeter långa men somliga är bara några få millimeter.
– Att många av djuren är så små gör fotograferandet svårare. Ett annat problem är att djuren rör sig och det kan vara svårt att hinna med kamerainställningar. Ibland går allt lätt och smidigt och då tar jag bara några få bilder, andra gånger kan det krävas upp till 50 bilder innan jag känner mig nöjd. Och ibland aldrig, säger Fredrik Pleijel.
Har du någon favorit i boken?
– Oj, det finns många att välja på! Kanske Elysia viridis, blåprickig solbadare. Det är en fridfull vegetarian som äter grönalger. Snäckan tar över algens kloroplaster med klorofyll, det vill säga de organeller där fotosyntesen sker, på ungefär samma sätt som andra nakensnäckor tar över nässelceller. Kloroplasterna placeras i snäckans kroppsvägg och fortsätter där att fotosyntetisera och producera socker som snäckan kan ta upp. Det är alltså ett fotosyntetiserande djur!
Text: Susanne Liljenström
Den nya volymen av Nationalnyckeln Blötdjur: Sidopalpssnäckor – taggsäcksnäckor handlar om nakensnäckor och andra nära besläktade arter i gruppen Heterobranchia. Boken ingår som ett av många band i en serie om Sveriges flora och fauna. Varje band tar upp alla svenska arter inom en grupp med beskrivningar, bestämningsnycklar och illustrationer. Denna volym presenterar 146 olika arter snäckor med foto, text och bestämningsnycklar.
Bokens huvudförfattare är Kennet Lundin, intendent på Göteborgs naturhistoriska museum och docent vid institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet, och Klas Malmberg, fotograf och dykinstruktör. Fredrik Pleijel och Klas Malmberg har fotograferat.