Större fokus på relationen mellan kulturarv och hälsa. Mindre fokus på standardiserade behandlingsmetoder vid psykisk ohälsa. Det är två saker som efterfrågas av Elisabeth Punzi, ny ledare i CCHS:s forskningskluster Heritage and Wellbeing.
Vad har du för bakgrund?
– Jag är leg psykolog, specialist i klinisk psykologi och neuropsykologi och lektor vid Institutionen för psykologisk, Göteborgs universitet. Kliniskt har jag arbetat inom psykiatrin med personer med psykiska besvär, missbruksproblem och människor som varit utanför arbetsmarknaden länge. Jag undervisar om psykoanalytisk och humanistisk-existentiell psykologi, religionspsykologi, genus och etnicitet, kvalitativ forskningsmetodik och lite annat smått och gott. I min forskning utgår jag mestadels från ett humanistiskt perspektiv där jag lägger fokus på klienters och även klinikers subjektiva upplevelser, erfarenheter och kontext och hur dessa kan utgöra grunden för förståelse och behandling, snarare än att ha diagnoser eller standardiserade metoder i fokus.
På vilket sätt har du arbetat med kulturarvsområdet i ditt tidigare arbete?
– I det kliniska arbetet kommer frågor om kulturarv ofta in. Det kan handla om allt från vad människor finner meningsfullt, var de trivs och vad de önskar göra i sina liv, till att personer från andra länder skapar nya sammanhang, eller längtar efter ett kulturarv de inte längre har kontakt med. Jag forskar om teman som judiskt kulturarv, identitet och traditioner och kopplingen mellan psykoanalys och judendom och där är frågor om kulturarv centrala. Jag intresserar mig också för platsers betydelse för personer med psykiska besvär och just platser som är laddade med kulturarv av olika slag kan ha mycket stor betydelse för människor.
Hur ser du på relationen mellan relationen mellan kulturarv, välbefinnande och hälsa?
– Detta är något som sällan uppmärksammas inom vården, och det är synd. Människor är inte bara sina åkommor utan befinner sig också i sammanhang där kulturarv, inte minst platser, kan ha mycket stor betydelse. Vi människor är meningsskapande och förbundna med varandra, traditioner, platser och tankar om framtiden. Platser och traditioner kan också väcka svåra minnen och reaktioner och det behöver vi förstå om vi vill kunna möta människor. Här kan vi inte bara se det som att vissa kulturarv eller platser per definition är läkande, det är en kraftig förenkling och en essentialistisk syn på människan. Vi är komplexa varelser och det finns inga enkla samband mellan kulturarv, mening och hälsa eller välbefinnande. Dessutom kommer människor från olika bakgrund med olika preferenser, vanor och önskningar.
Vad ser du fram emot mest som klusterledare?
– Att få lära mig mer om kulturarv och hälsa, inte minst vad gäller globala perspektiv. Jag ser också fram emot att kunna bidra till en holistisk syn på hälsa och välbefinnande.