Ljud och musik gör oss mer benägna att tro på konspirationsteorier
Ljud och musik som förmedlar känslor av hot och misstro kan göra konspirationsteorier mer övertygande. Det visar en ny studie av Tobias Pontara, professor i musikvetenskap vid Göteborgs universitet, som analyserat dokumentärfilmen "Loose Change", ofta ansedd som en av de mest inflytelserika konspirationsfilmerna om 11 september-attackerna.
För många är nog händelserna under terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 för evigt inpräntade på näthinnan. Attackerna satte djupa avtryck i världspolitiken. De gav också upphov till en våg av konspirationsteorier, som spridits alltmer i takt med utvecklingen av internet och sociala medier.
Dokumentärfilmen Loose Change har i olika versioner sedan 2005 fört fram teorier om att det var den då sittande Bushadministrationen som i själva verket orkestrerade attackerna. Dokumentären har fått stort inflytande och bidragit till att etablera konspirationsteorier om 11 september-attackerna inom populärkulturen.
Ljud och musik som strategi
Tidigare forskning om konspirationsteorier i medier har i första hand fokuserat på text och bild. Men i en ny studie i tidskriften Popular Music and Society, som är del av ett större forskningsprojekt på temat, argumenterar Tobias Pontara för att musik i dokumentärfilmen framgångsrikt används för att få filmens konspirationsteorier att framstå som mer övertygande.
Det handlar om hur vi som tittare reagerar på ljud och musik.
– Genom film och andra populärkulturella uttryck som vi tar del av dagligen är vi ”tränade” att i att känna igen och tolka vissa typer av ljud- och musikhändelser, säger Tobias Pontara.
Lågfrekventa droner – utdragna toner eller klanger som ofta känns igen från skräckfilmer och actionfilmer – förmedlar känslor av hot och misstro gentemot Bushadministrationen.
Ljusa pianomelodier kan framkalla sorg eller nostalgi, och repetitiva rytmer kan signalera driv eller alarmerande brådska.
– Jag blev överraskad över hur effektivt musiken faktiskt fungerar som en sorts ljudande argument, säger Tobias Pontara. Trots att filmen knappt presenterar några egentliga fakta eller någon hållbar beviskedja, så kan musiken ändå få åskådaren att känna att den officiella versionen är tvivelaktig – eller det är i varje fall vad man vill uppnå.
Studien introducerar begreppet audio-epistemiska strategier som verktyg för konspirationsteoretiskt ”världsskapande”. Att medvetet forma alternativa bilder av verkligheten med hjälp av ljud och musik.
Ständig exponering
Tobias Pontara är generellt skeptisk till konspirationsteorier som han menar ofta tenderar att förenkla komplexa skeenden. Samtidigt påpekar han att vi behöver vara uppmärksamma på hur vi ständigt exponeras för audio-epistemiska strategier i vår medieanvändning.
– I politiska kampanjfilmer, reklam, klipp på sociala medier och dokumentärer används de för att väcka känslor och påverka hur vi förhåller oss till och tolkar bilder, säger han. Skillnaden är att konspirationsteoretiska filmer gör det för att aktivt skapa misstro mot etablerade demokratiska institutioner.
Han fortsätter:
– Om vi lär oss känna igen de här strategierna kan vi också lättare genomskåda hur vi blir känslomässigt styrda. Vi behöver helt enkelt en bättre förståelse av de ljudmässiga dimensionerna av våra samtida politiska och ideologiska diskurser.
Av: Erik Pedersen
Artikeln är en del av forskningsprojektet Konspiratoriska ljudspår: Musiken och ljudets roll i audiovisuellt medierad konspirationsteoretisk diskurs, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond (2023–2026). I projekt analyseras även covid- och vaccinskeptiska dokumentärer samt konspirationsdokumentärer med högerextrema kopplingar.
Artikeln “Soundtracking Conspiracy Theory: Non-Fictional Worldmaking and audio-Epistemic Strategies in Loose Change 9/11: An American Coup (2009/2015)” är publicerad i tidskriften Popular Music and Society. Den finns att läsa i fulltext på länken https://doi.org/10.1080/03007766.2025.2521916
