Könsuppdelning inom yrkesutbildning fokus i ny rapport

Kvinnor och män befinner sig inom olika utbildningar och branscher på arbetsmarknaden, men också på olika positioner i utbildnings- och arbetslivets hierarkier. Könsuppdelningen får konsekvenser för bland annat studie- och arbetsvillkor, löner och fördelning av makt och resurser. Yrkesutbildning innefattar många praktiker där kön och genus får betydelse, och könsuppdelningen är särskilt tydlig. 

På uppdrag av Nordiska ministerrådet har NIKK tagit fram rapporten Yrkesutbildning i Norden – Kunskap och insatser för att motverka könsuppdelning. Rapporten beskriver kunskapsläget och utbildningssystemen i de nordiska länderna. Den ger också exempel på insatser för att bryta könsuppdelningen på yrkesutbildningar runtom i Norden. I rapportens avslutande del analyseras de olika delarna och rekommendationer och sammanfattande reflektioner över vad som behöver beaktas i det framtida förändringsarbetet presenteras.  

Få insatser fokuserar på genuskodning 

Ansatser för att minska könsskillnader i arbetsliv och utbildning sker i hög grad som en del av övergripande politiska strategier i Norden. Det görs också insatser riktade mot särskilda branscher. Rapporten visar att många av de insatser som görs för att motverka könsuppdelning syftar till att få det underrepresenterade könet att välja annorlunda. Det är däremot få av dem som fokuserar på den genuskodning som finns och återskapas i yrkesutbildningarna och på arbetsplatserna kopplade till dem.  

– Genuskodningen är nära sammanlänkad med hur arbetet värderas. Traditioner, arbetsuppgifter och kulturer i yrkena och i yrkesutbildningen kopplas samman med maskulinitet eller femininitet. Det förändras inte automatiskt i och med att andelarna kvinnor eller män inom en viss bransch förändras, säger Angelica Simonsson, fil. dr. i pedagogik och senior utredare vid Nationella sekretariatet för genusforskning, som har skrivit rapporten.  

Flera skillnader och likheter i de nordiska utbildningssystemen  

De nordiska ländernas utbildningssystem har många likheter i grunden, men också flera olikheter, inte minst när det kommer till hur yrkesutbildningen är organiserad. Alla utbildningssystemen har burit med sig idén om att utjämna sociala skillnader genom utbildning. Gemensamt är också att alla nordiska länder har en enhetsskola, där alla elever läser grundskolan tillsammans. När eleverna är ungefär 15-16 år sker en övergång till gymnasienivå. Då finns det möjlighet att antingen ta del av ett högskoleförberedande utbildningsspår eller ett yrkesutbildningsspår, alternativt en kombination. En av de stora skiljelinjerna mellan länderna är hur stark uppdelningen däremellan är och vilka möjligheter det finns att få högskolebehörighet för den som väljer en yrkesutbildning.  

– Det hänger samman med de delvis skilda sätten att hantera frågan om social inkludering och jämlikhet, fortsätter Angelica Simonsson.  

En av de mest slående likheterna mellan yrkesutbildning i de nordiska länderna är fördelningen mellan pojkar och flickor i olika yrkesutbildningsområden. I rapporten presenteras statistik som illustrerar stora likheter både gällande vilka områden pojkar och flickor dominerar, och att pojkar generellt har en starkare dominans. Samtidigt innebär inriktningarna olika saker i de olika länderna och är därför inte helt jämförbara. Övergripande kan dock sägas att en nästan total dominans av pojkar syns inom energi, industri, bygg och anläggning. Flickorna dominerar istället inom vård- och omsorgsområdet. Inom områden som service och administration är könsfördelningen llt jämnare. 

Mer omfattande fokus på normer behövs  

Det finns flera förklaringsmodeller till varför könsuppdelning inom yrkesutbildning sker. Vad som står klart är att kön, yrkesutbildning och arbete hör samman. Förklaringarna bildar en komplex väv där individnivå och samhällsnivå samverkar, där politik, styrning och arbetsmarknadskrafter samverkar, och där individens valmöjligheter styrs och kringskärs såväl direkt som indirekt. Att avgränsa strategier och insatser till ett ensidigt fokus på enskilda individer inom den underrepresenterade gruppen i en särskild bransch framstår som en bristfällig lösning. 

– Det krävs ett mer omfattande och distribuerat fokus på normer och attityder, riktat mot aktörer och praktiker på flera nivåer på arbetsmarknaden och inom utbildningssystemen, säger Angelica Simonsson.  

Rapporten är framtagen av NIKK, Nordisk information för kunskap om kön, placerat på Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet. Uppdraget kommer från Nordiska ministerrådet.