Från nybyggarberg via förslumning till villaidyll på 100 år
Boken Villaliv i Ekebäck beskriver utvecklingen över 100 år i Göteborgsområdet Ekebäck. Ett nybyggarområde där arbetare bodde i början av 1900-talet, vilket med tiden blev nedgånget och dit konstnärer och proggare flyttade på 60- och 70-talen. Numera har en ny generation bosatt sig där med intresse för husrenovering, heminredning och återbruk.
Kerstin Gunnemark är professor emerita i etnologi vid Göteborgs universitet och har forskat om stadsliv och boende, minnen och kulturarv i många år.
– Jag har genom åren studerat områden med flerfamiljshus, i bland annat Kortedala och Majorna, men började reflekterade mer om mer över villaområden. Den forskning som finns tidigare kring villaområden handlar framför allt om nybyggda, planlagda områden. Historiskt har det mest berättats om kända arkitekters villor, eller om kändisars hem som Selma Lagerlöfs Mårbacka.
Gentrifiering sker även i villaområden
Begreppet gentrifiering – vilket betecknar en social statushöjning av ett område, genom exempelvis renoveringar eller nybyggen som leder till att invånare med betydligt högre inkomster flyttar in istället för den existerande befolkningen – har mest kommit att belysa förändring i områden med flerfamiljshus i centrala stadsdelar. Men samma process sker ofta i villaområden över tid menar Kerstin Gunnemark.
– Fast där går omdaningen förstås inte lika fort, eftersom det inte är en enda fastighetsägare som äger allt. Att ett enstaka hushåll flyttar och ett nytt flyttar in medför ingen skillnad. Det är när man tittar utifrån ett hundraårsperspektiv som man ser förändringsprocessen, säger Kerstin Gunnemark.
Till exempel att en familjs vuxna barn idag inte alls har samma möjligheter att ta över det hus deras föräldrar flyttade till i samma ålder.
När hon startade forskningsprojektet om Ekebäck visste hon ingenting om områdets historia. Det visade sig inte heller helt enkelt att hitta äldre uppgifter eftersom området när det bebyggdes inte tillhörde Göteborgs stad. Vad som nu är hållplatsen Kungssten, strax väster om Ekebäck, hette och utgjorde då Stadsgränsen.
Tre boendegenerationer
I boken fokuseras på tre generationer invånare. De som byggde husen och bodde i Ekebäck i början av 1900-talet, den generation som flyttade in någon gång från mitten av 1960- och till 1980-talet och som fortfarande bor kvar, samt den senaste generationen som köpt sitt hus i Ekebäck omkring år 2000 och framåt.
Ekebäck var en karg utmark innan hus uppfördes där. Det gick att köpa tomten billigt ”med rätt att taga väg”, då området inte var planlagt. Nybyggarna var ofta arbetare som jobbade i hamnen eller på varven och bara hade tid att bygga på sina lediga söndagar, varför det kunde ta dem sju år innan huset stod klart.
– Tyvärr har jag såklart inte kunnat intervjua dem, men de äldre som bor i Ekebäck nu, som jag i boken kallar för ”mellangenerationen”, har berättat om dem, säger Kerstin Gunnemark.
Från åtta vuxna och femton barn till en familj
Ofta kunde ett hus utöver ägarna rymma flera hyresfamiljer. På samma yta som en enda familj bor idag bodde från början upp till åtta vuxna och femton barn.
När en ny generation började ta över, på 1960-talet fram till 1980-talet, var husen nedgångna och dåligt underhållna – men utgjorde ett billigt boende för vänstersympatiserande konstnärer och kollektiv.
– De som flyttade in var konstnärer, unga arkitekter, inredare och textilkonstnärer som framför allt ville åt de stora ytorna för sina ateljéer. ”Det var väldigt proggigt här på den tiden”, menar en kvinna som är citerad i boken.
Mellangenerationen drevs av den tidens bevarandeiver och försökte till exempel att engagera de äldre invånarna att gå emot kommunens planer att riva gamla stenmurar och så vidare.
Föreställning om hur husen sett ut
Med den senaste generationens invånare, som började flytta in runt millenieskiftet, har Ekebäck tagit ännu ett kliv i gentrifieringen och mot social likriktning. Bilarna på uppfarterna är idag i en helt annan prisklass än för bara 20 år sedan.
Det fattiga område som en gång gick under epitetet ”Tattarberget” kallas idag för ”Reklamberget” och de boende har helt andra yrken och ekonomiska muskler.
– Som forskare är det inte bara intressant att få följa denna process utan även att få en möjlighet att ge invånarna en röst. De får berätta om sitt liv, sina boendekarriärer och hur de ser på framtiden, säger Kerstin Gunnemark.
På 1930-talet kom depressionen och många av invånarna i Ekebäck blev arbetslösa.
– Då var det ren misär och väldigt fattigt. En av dem som flyttade in på 1960-talet berättade att en taxichaufför sade att de vägrade köra in i Ekebäck på nätterna.
Den nya generationen ser husen i Ekebäck som sina livsprojekt och de planerar att bo kvar länge. Med intresse för återbruk och en hållbar livsstil renoverar de husen till hur de tror att de en gång såg ut när de var nya.
– Men av allt att döma har Ekebäck blivit mer pittoreskt på senare tid, säger Kerstin Gunnemark.
Kontakt:
Kerstin Gunnemark, tel: 031-786 1968 eller 0739-397 214, e-post: kerstin.gunnemark@ethnology.gu.se
