Med Kristian Blensenius, Institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi i seminariumserien Text- och interaktion.
Myndigheter tillhandahåller ofta informations- och utbildningsmaterial för allmänheten om regler i författningar, ibland med myndighetens kommentarer. Ett exempel är Transportstyrelsens informationstexter om trafikregler, t.ex. en broschyr baserad på bl.a. trafikförordningen om cykelpassager och cykelöverfarter (Transportstyrelsen 2022). Trafikförordningen reglerar både cyklisters generella väjningsplikt vid obevakad cykelpassage (3 kap. 21 § p. 3) och förares skyldighet att lämna cyklister tillfälle att passera (3 kap. 61 § 3 st.). I broschyren återges denna i viss mån motsägelsefulla regelkombination nästan ordagrant, men utan explicit förklaring om hur trafikanterna ska agera. Istället legitimeras reglerna genom argument om ömsesidig hänsyn och säkerhet: ”Genom att både du och bilisten har skyldigheter tvingas ni båda ta hänsyn till varandra. Då ökar säkerheten” (Transportstyrelsen 2022, s. 8). Syftet med min presentation är att i nämnda typ av informationstexter undersöka vilka värderingar och normer som verkar råda i fråga om olika trafikanters roller i ett urval av trafiksituationer, utifrån vilka språkliga strategier som används av myndigheten för att legitimera tillämpliga trafikregler.
Analysen utgår från ett urval texter från Transportstyrelsens webbplats som verkar vara riktade till trafikanter, med fokus på cyklande och gående. Som analytiskt verktyg används van Leeuwens (2007, 2008) textanalytiska modell för språkliga legitimeringsstrategier – auktoritetslegitimering, rationalisering, moralisk legitimering och mytopoesis – för att undersöka hur reglerna presenteras och legitimeras: Varför står det som det står i reglerna och varför ska man följa dem? Tanken bakom metodvalet är att de regler som Transportstyrelsen redogör för och kommenterar kan vara avgörande för om människor ska bete sig trafiksäkert, och därför kan reglerna också behöva legitimeras av myndigheten.
Analysen visar att myndigheten använder språkliga resurser för att legitimera regler genom i första hand rationalisering: ömsesidiga skyldigheter framställs t.ex. som förnuftiga. Men en form av moralisk legitimering kan också identifieras ibland, t.ex. att osäkerhet implicit framställs som acceptabel för att uppnå säkerhet. Språket riktar sig i de studerade fallen främst till cyklister och gående, och bitvis placeras till synes ansvar och risktagande på just dessa grupper medan förares roll framstår som mindre problematiserad. Strävan bakom formuleringarna ska vara bl.a. tydlighet och tillgänglighet, men är till synes ofta implicita citat av existerande författningar, i förekommande fall med tillägg av legitimeringar som inte tillskrivs någon källa.
Studien visar att myndigheter inte alltid enbart redovisar och förtydligar regler i författningar utan också aktivt verkar vara med och forma deras legitimitet på olika sätt genom informationstexter. Oskyddade trafikanter tilldelas inte sällan det större ansvaret för att lösa de trafiksituationer som studerats.
I nästa steg planeras en jämförande undersökning av ett urval trafikläromedel för att analysera hur samma regler presenteras och legitimeras i andra (pedagogiska) sammanhang.
Transportstyrelsen. (2022). Cykelpassager och cykelöverfarter. Hämtad från https://www.transportstyrelsen.se/sv/om-oss/publikationer-och-rapporter/publikationer/publikationer-inom-vagtrafik/trafikant/cykeloverfarter/
van Leeuwen, T. (2007). Legitimation in discourse and communication. Discourse & Communication, 1(1), 91–112. https://doi.org/10.1177/1750481307071986
van Leeuwen, T. (2008). The discursive construction of legitimation. I: T. van Leeuwen. Discourse and Practice. New Tools for Critical Discourse Analysis (s. 105–123). Oxford University Press.