Kariestest (C-prov)
För behandlingskontroll, kostutredning (frekvent sackarosintag) och motivation för munhygieniska åtgärder. Risk- och prognosbedömning. Analysen inriktas i första hand på kvantitativ bestämning av laktobaciller och mutansstreptokocker i saliv alternativt plack.
Salivprov för kvantitativ bestämning av laktobaciller och mutansstreptokocker
Indikation
För behandlingskontroll, kostutredning (frekvent sackarosintag) och motivation för munhygieniska åtgärder. Risk- och prognosbedömning.
Analysen inriktas i första hand på kvantitativ bestämning av laktobaciller och mutansstreptokocker i saliv alternativt plack.
Tidpunkt
Proven tas lämpligast utan att någon förtäring eller tandborstning skett under 1 timma före provtagningen. Förnyad provtagning bör ske vid motsvarande tidpunkt och under likartade förutsättningar för att underlätta jämförelser.
Provtagnings- och transportmateriel
- Transportmedium VMGA IIS
- Paraffinstycke
Metodik
Stimulerad saliv: Patienten tuggar på paraffinbiten under några sekunder, varvid saliven sväljs eller spottas ut. Patienten får därefter tugga under några minuter omväxlande på höger och vänster sida och den bildade saliven samlas efterhand upp i transportmedium VMGA IIS till dess att vätskenivån nått upp till flaskans hals (= 1 ml). För säkrare volymbestämning (t ex vid stark skumning) kan provet uppsamlas i en plastmugg och 1 ml föras över till VMGA IIS flaskan. Skruva på locket och blanda salivprovet med mediet i flaskan genom att vända den några gånger. Paraffinbiten kastas.
Sköljprov: Då patienten har en mycket låg salivsekretion kan ett sköljprov istället användas. Patienter får skölja munnen med 10 ml destillerat vatten under 20 sekunder och sedan spotta i en bägare. En (1) ml överförs till en flaska VMGA IIS.
Remiss
Ange om provet utgörs av stimulerad saliv eller sköljprov, tidpunkt för provtagningen och om liknande prov tidigare tagits från patienten.
Transport
Provflaskan bör förvaras mörkt och helst i kylskåp tills omgående sändes till laboratoriet.
Svar och bedömning
Antal laktobaciller resp. mutansstreptokocker (S. mutans + S. sobrinus) per ml saliv/sköljvätska anges. Observera att mängden laktobaciller och mutansstreptokocker i saliv är markörer och speglar i första hand miljön (surhetsgrad eller frekvensen sockerintag) och har mindre med karies-etiologi att göra. Tolkningen av provet sker utifrån det skäl som man haft för provtagning.
Behandlingskontroll baseras på att man har ett utgångsvärde och att det kan påverkas genom behandling och profylax. Om utgångsvärdet är högt är det lättare att påverka än ett lågt. Värdena är högst individuella och några riktvärden finns egentligen inte. På samma sätt utnyttjas höga värden i kostutredning och motivation.
Riskbedömning med antalet laktobaciller och mutansstreptokocker skall göras med försiktighet. Specificiteten i dessa tal för karies-prediktion är i allmänhet god d v s det går att med någorlunda säkerhet plocka ut individer med låg risk genom låg eller ingen förekomst av laktobaciller och/eller mutansstreptokocker. Sensitiviteten däremot är dålig d v s höga tal av laktobaciller (>105) och/eller mutansstreptokocker (>106) säger mycket lite om framtida risk. Riktvärdena d v s vad som är högt och lågt är framtagna på fullt betandade barn. Avvikelserna från dessa värden hos vuxna kan vara avsevärda beroende på antalet kvarvarande tänder, restaurationers omfattning och kvalitet, utbredning av gingivala retraktioner och blottade rotytor. Då dessutom ingen kvalitetsbedömning (virulensfaktorer) av de ingående bakteriearterna ännu är möjlig måste bedömningen i första hand ske som en jämförelse med prov taget tidigare på patienten eller som grund för kommande uppföljning.
Variationer inom en tiopotens får anses som en icke säkerställd förändring som kan vara föranledda av metodfel, och/eller normala variationer i patientens mikroflora.
Plackprov för bestämning av relationen mutansstreptokocker/övriga streptokocker
Indikation
Generellt gäller samma indikationer som för salivprov. Laktobaciller förekommer endast sporadiskt på en intakt tandyta och finns framför allt i aktiva kariesläsioner. Antalet laktobaciller är därför inte särskilt meningsfullt att undersöka i ett plackprov. Plackprov kan vara att föredra hos patienter där salivprovet erbjuder stora svårigheter ex vid mycket låg salivsekretion, på barn och mentalt handikappade m fl. Vidare kan plackprovet ge en bättre bedömning av enskilda tandytors risk för karies t ex i kronskarvar och brostöd.
Provtagnings- och transportmateriel
- Ward’ s carver eller planinstrument.
- Transportmedium VMGA IIP.
Metodik
Tandbeläggningar avskrapas med instrument från så många olika tandytor som möjligt, alternativt de ytor som man i första hand vill bedöma. Plackprovet förs ner i transportmedium VMGA IIP. Observera att man bör undvika tandytor där man oftast har en låg kariesrisk, även om det lätt går att samla plack där. Locket skruvas på och innehållet blandas genom att flaskan vänds några gånger.
Remiss
Ange att provet utgörs av plackprov, tidpunkt för provtagning och om liknande prov tidigare tagits från patienten.
Transport
Provflaskan skall förvaras mörkt och helst i kylskåp, tills den omgående sänds till laboratoriet.
Svar
Den procentuella andelen av mutansstreptokocker i förhållande till totala antalet övriga streptokocker anges.
Bedömning av svar
30% av mutansstreptokocker eller däröver anses vara högre värde än normalt. Plackprovet får dock anses ha lägre reproducerbarhet än salivprov, då värdena kan variera avsevärt i prov från olika tandytor.