Prov från djupa infektioner och abscesser (A-prov)

Indikation

Diagnostik av förekommande mikroorganismer och terapival. Resistensbestämning.

Provtagnings- och transportmateriel

• För desinfektion och kontroll av slemhinneytan: väteperoxid 3 – 10%, jodsprit
• Transportmedium VMGA III

Metodik

Sök förhindra salivkontamination genom att använda bomullsrullar eller gastork i omslagsvecket, munbotten etc. Använd salivsug.

A. Infektiös process (t ex abscess) under obruten slemhinna

En icke genombruten abscess ger i allmänhet goda möjligheter för en adekvat provtagning utan kontamination från munhålan, genom en desinfektions-tvättning av slemhinneytan med 3 – 10% väteperoxid och därefter med 5% jodsprit. Provtagningen kan antingen ske genom uppsugande av pus med spruta genom slemhinnan eller uppsugande av pus i points eller pellets efter incision. Punktera slemhinnan och sug in så mycket pus eller exudat som möjligt i sprutan. Det är de sista resterna, som kommer från de perifera delarna av abscessen, i vilka det är mest sannolikt att finna viabla bakterier.  Prov förs över till transportmedium VMGA III. Undvik att skicka sprutor med posten. Om provet tas efter incision bör dock slemhinnan före incisionen tvättas och kontrolleras enligt ovan. Små mängder pus eller exsudat sugs upp i points eller pellets och förs över i VMGA III.

B. Infektiös process (abscess) genom fistel

Lägg sterila bomullsrullar eller tork i omslagsvecket för att undvika salivkontamination. Tvätta fistelmynningen och dess närmaste omgivning med koksaltlösning och gastork. Om rikligt med pus förekommer, krama om möjligt ut en första portion och ta sedan provet från de sista pusresterna.  Det är de perifera delarna av abscessinnehållet som ligger närmast vital vävnad och det är i det sista frampressade varet (ofta blodblandat) som det är störst utsikt att finna levande, icke fagocyterade bakterier, som sugs upp med papperspoints eller bomullspellets, vilka överförs till VMGA III.

Remiss

Ange status, på vilket sätt provet tagits, vad provmaterialet består av samt ev antibiotikabehandling.

Transport

Speciellt för prov innehållande pus är det angeläget att transporttiden är den kortast möjliga. Använd alltid det av laboratoriet tillhandahållna provtagningsmaterialen. Tillslut flaskor väl och undvik långvarig exposition för ljus.

Resistensbestämning

Vid prov från djupa infektioner görs på begäran resistensbestämningen på primär odlingen d v s på blandfloran direkt i provet. Svar på preliminär bedömning kan ges per telefon om så önskas.

Svar

Resultat av odling meddelas som regel efter 2-10 dagar, beroende på arten av mikroorganism. I speciellt brådskande fall kan akutsvar begäras. Preliminärt svar lämnas då snarast möjligt per telefon.

Bedömning av svar

Majoriteten av dentoalveolära infektioner är polymikrobiella och huvudsakligen anaeroba. Även andra djupa odontogena infektioner har samma karaktär då tanden är utgångspunkten för infektion ex rotkanal, parodontal ficka, pericoronit och efter operativa ingrepp men också mer omfattande infektioner i benvävnad (osteomyeliter, nekrotiskt ben efter strålbehandling eller behandling med bifosfonater). Anaeroba streptokocker (Peptostreptokocker), anaeroba Grampositiva stavar (Propionibakterier, Actinomyces, Eubacterium) samt framför allt anaeroba Gramnegativa stavar (Prevotella inklusive svartpigmenterade, Fusobakterier, Porphyromonas, Campylobacter, Treponema/spirocheter) är ofta förekommande. Infektionerna innehåller oftast streptokocker av typen icke polysackaridproducerande arter ur den s k ”anginosus” gruppen (S. anginosus, S. intermedius, S. constellatus). Infektionerna har låg specificitet, d v s det är svårt att peka ut att en bakterieart är mer patogen än andra, utan det är det polymikrobiella och tillväxten som är det patogena. Gemensamt för dessa infektioner är att de svarar bra på V-penicillin och att resistensbestämning av denna sammansatta flora inte ger så mycket mer vägledning och tar extra lång tid.

Om patienten redan står på antibiotika vid provtagningen uppvisar provet inte sällan ”ingen eller mycket sparsam bakterieväxt”, vilket i praktiken innebär att just den terapin har avsedd effekt.

Djupa infektioner kan ibland orsakas av mer patogena bakteriearter som exempelvis Staph. aureus, Enterococcus faecalis, Gram-negativa stavformiga tarmbakterier (E.coli, Klebsiella, Pseudomonas mfl) och svamp (Candida arter). Dessa är vanligare i infektioner av icke odontogent ursprung ex frakturer, efter omfattande operativa ingrepp och i strålskadat ben. För sådana infektioner är resistensbestämning nödvändig för att hitta ett verksamt antibiotikum.

Närvaron av typiska saliv- och slemhinnebakterier som polysackarid-producerande streptokocker (S. salivarius, S. mutans, S. sanguinis m fl), Neisseria och Hemophilus arter bör bedömas som en sannolik salivhinne-/saliv kontamination i samband med provtagningen. Vid extraoral provtagning utgör förekomst av S. epidermidis (koagulasnegativa stafylokocker) eller Propionibakterier en sannolik kontamination från huden.