Mariana Enríquez första novellsamling kom ut 2009 och det var i samband med det som Andrea Castro, professor i spanskspråkig litteratur, först bekantade sig med hennes författarskap.
– Jag har alltid gillat novellgenren och jag har läst mycket inom genren fantastik. Jag kunde därför placera Mariana Enríquez noveller i sammanhang som var mig bekanta. Samtidigt var det något i dem som kändes väldigt spännande. Det fantastiska låg så nära det realistiska. Det var något kittlande som fick mig att vilja följa henne, säger Andrea Castro.
Spöken blandat med vardagsskräck
Sedan dess har hon läst det mesta som Mariana Enríquez skrivit i bokform. På onsdag 27 september möts de i ett samtal på Stadsbiblioteket. Båda är också med på en programpunkt under Bokmässan om samtida latinamerikansk litteratur. Att Enríquez är journalist i grunden är något som präglar hennes litterära stil, menar Andrea Castro.
– Hon har en blick för världen med dess olika sorters förtryck, som klass, genus och ras. Hennes berättelser äger rum i igenkännbara kvarter, befintliga platser. Men verkligheten skruvas upp och visar sina skeva sidor, sina mörka sidor. Det kan vara spöken i olika former och hus som sväljer personer, men också vardagsskräck, där ett gatubarn kan bara gå upp i rök och livet fortsätter som om ingenting hade hänt.
Rockmusik som referensram
I Latinamerika är hon en av de mest uppmärksammade författarna just nu och tillhör en grupp med författare, många av dem kvinnor, som skriver kortprosa med populärkulturella referensramar. Hos Mariana Enríquez är det framför allt rockmusiken som tar stor plats.
– Man skulle kunna skapa en musiklista av de låtarna som nämns i några av hennes böcker, säger Andrea Castro.
I samband med Sverigebesöket kommer Enríquez även besöka Institutionen för språk och litteraturer och träffa en del av spanskastudenterna. På grund- och fortsättningskursen har de två av hennes noveller som kurslitteratur. På svenska har de titlarna Den smutsiga pojken och Adelas hus och återfinns i en av böckerna som är översatt till svenska: Det vi förlorade i elden.
Text: Janna Roosch
