Jayeon Lee, forskare i socialt arbete vid Göteborgs universitet, studerar ojämlikhet, klimat och extrem rikedom. I sitt nuvarande forskningsprojekt undersöker hon och hennes kollegor hur människor ser på olika politiska åtgärder för att begränsa de rikastes klimatavtryck.
En av åtgärderna är maxinkomst, eftersom forskning visar tydliga samband mellan inkomstnivå och klimatavtryck. I studien innebär det att inkomster över en viss nivå beskattas mycket kraftigt och därmed i praktiken får ett tak.
Läs studien hos Wid World: Climate Inequality Report 2023 – Fair taxes for a sustainable future in the Global South (pdf)
– Vi vill förstå vad människor tänker om ojämlikhet och klimatojämlikhet, men också vad som formar stödet för olika åtgärder riktade mot de rikaste, säger Jayeon Lee.
2,5 miljoner fick starkast stöd
I enkätstudien, som gjordes i samarbete med SOM-institutets Medborgarpanel, har forskarna bland annat testat olika nivåer för när maxinkomsten skulle börja gälla. Av de nivåer som deltagarna fick ta ställning till fick en årsinkomst på 2,5 miljoner kronor starkast stöd i befolkningen.
Medborgarpanelen
Stödet ökade också när kapitalinkomster, alltså inkomster från ägande snarare än bara arbete, omfattades. Men störst betydelse hade vad pengarna skulle användas till.
– När vi säger att skatteintäkterna ska gå till välfärden, till exempel vård, omsorg och skola, ökar stödet mest. Det är en av de preliminära slutsatser som jag tycker är mest intressanta just nu.
Vill rikta blicken mot extrem rikedom
Ojämlikhet har varit en röd tråd genom Jayeon Lees forskning. Tidigare har hon bland annat studerat arbetslöshetsförsäkring och socialpolitik. På senare år har hennes forskning allt mer kommit att handla om klimat, hållbar välfärd och hur resurser fördelas.
Hon menar att forskningen inom socialt arbete länge har riktat stor uppmärksamhet mot fattigdom och utsatta livsvillkor, men betydligt mindre mot den andra änden av fördelningen.
– Vi har inte problematiserat extrem rikedom eller extrem ojämlikhet som ett socialt problem på samma sätt. Men fattigdom och extrem rikedom är två sidor av samma ojämlikhet.
Kopplingen blir enligt Jayeon Lee ännu tydligare i klimatfrågan. Vissa människor står för en betydligt större del av utsläppen, samtidigt som andra riskerar att drabbas hårdare av klimatförändringarnas konsekvenser.
– I en föreställningsvärld där ekonomin kan växa för alltid blir fördelningsfrågan aldrig riktigt akut. Till dem som har minst kan vi säga: vänta lite. Först måste vi skapa mer tillväxt och fler investeringar. Då blir kakan större, och så småningom kan också ni få mer. Men klimatförändringarna och de ekologiska kriserna påminner oss om att det finns gränser för hur mycket vi kan ta från naturen.
Hon beskriver det som att vi behöver fråga oss hur den gemensamma kakan ska delas.
– Så länge vi tänker att kakan kan bli större i all evighet behöver vi inte på allvar fråga hur den ska delas. Men om resurserna är begränsade blir fördelningsfrågan på riktigt.
Till forskningsprojektet: Reglering av "förorenareliten": Att utforska politiska åtgärder som begränsar de rikas klimatavtryck
Text: Louise Älgne
