Det sjuåriga reformarbetet ”Förändringsresan” sjösattes 2014. Syftet var att ändra kulturen och grundläggande värderingar inom Arbetsförmedlingen. Idag ska en handläggare vara mer av en expert som stöttar upp där det behövs än en personlig coach. Större ansvar läggs på den jobbsökande själv, både att hantera enklare uppgifter och att aktivt söka ny anställning. Samtidigt hålls färre fysiska möten mellan handläggare och jobbsökande. Arbetsförmedlingen ska uppfattas som en serviceorganisation istället för en kontrollmyndighet.
– I stället för att jobba utifrån en plan som gjorts upp av handläggare och jobbsökande gemensamt är det nu upp till den jobbsökande att hitta en fungerande strategi. Arbetsförmedlingen tillhandahåller digitala verktyg och handläggarna finns som experter ifall den jobbsökande kör fast, säger Mattias Bengtsson, forskare i sociologi och arbetsmarknad.
I studien har han tillsammans med kollegorna Ylva Wallinder och Kerstin Jacobsson (projektledare) intervjuat handläggare och chefer på Arbetsförmedlingen samt analyserat dokument knutna till reformen.
För handläggarnas del innebär skiftet att de å ena sidan ska vara service-minded gentemot förmedlingens kunder – de jobbsökande – men å andra sidan samtidigt begränsa hur tillgängliga de är.
–Arbetsförmedlarna ska inte längre ”dela ut visitkort” utan ”låta jobbsökare vara vuxna”, som det har formulerats, säger Mattias Bengtsson.
Forskarna utesluter inte att för vissa grupper kan Arbetsförmedlingens förändring vara aktiverande och befriande. Handläggare är dock oroade över att de mest utsatta kommer att få sämre stöd efter reformen. Flyktingar som är ovana vid svensk byråkrati, lågutbildade och långtidsarbetslösa kan alla ha svårt att på egen hand navigera bland de digitala verktygen och ensamma agera för att så småningom kunna ta steget in på arbetsmarknaden.
– Risken är att det nya systemet inte är tillräckligt flexibelt för att möta den mångfald av behov och situationer som ett offentligt aktiveringsstöd ska kunna hantera, säger Kerstin Jacobsson, professor i sociologi. Mer forskning behövs för att följa upp konsekvenserna av den nya kulturen inom myndigheten.
