Isabella Lövin vill ha nya berättelser om havet

”Oceankänslan är överallt. Den är hänförelsen, ödmjukheten, kontakten och känslan över att vara en del av allt levande.” Isabella Lövin försöker i sin bok, med just titeln Oceankänslan, sätta ord på det som i stor utsträckning saknas i människans liv idag; närheten och delaktigheten till naturen, känslan över att vara en del av något större. Det kan låta religiöst, men Lövin menar att alla kan känna igen sig i känslan.

– Idag har vi tappat kontakten med detta och ser jorden som en maskin, försedd med resurser enbart för människan att nyttja. Men om vi respekterar jorden, respekterar den oss tillbaka.

Människans försök att förvalta och utnyttja havet hållbart har misslyckats. Ändå är havet avgörande för vår och framtida generationers välbefinnande, hälsa och produktivitet. Vi har kunskapen, tekniken och pengarna att ändra riktning på den destruktiva väg vi slagit in på. Ändå agerar vi inte – varför? Denna fråga går som en röd tråd i boken och driver Lövin efter svar.

– Jag tror att människans kollektiva oförmåga att föreställa sig något annat än här och nu, tillsammans med en politisk ovilja, står mellan oss och en ambitiös klimatlagstiftning och agerande därefter.  

Forskare eller aktivist

En panel av forskare från Chalmers och Göteborgs universitet bidrog till att ytterligare fördjupa diskussionen om vad som behöver göras för att värna våra hav. De var överens om att forskaren behöver bli mer kommunikativ i sin roll.

– Vi behöver kommunicera och också lyssna mer. Jag som forskare kan dela med mig av min kunskap, men riskerar ofta att bli sedd som en domedagsprofet. Om jag även presenterar enkla lösningar på saker som kan göras redan imorgon kan vi få till verklig förändring, säger Sam Dupont, docent, marin eko-fysiologi på Göteborgs universitet.

Panelen menade att deras roll som forskare har förändrats i och med hur de kommunicerar idag, men att balansgången mellan att vara forskare eller aktivist är svår.

– Mitt jobb är inte att förändra världen, det är att berätta vad jag vet, förmedla kunskapen vidare. Frågan är hur beslutsfattaren sen väljer att ta det vidare, säger Sam Dupont.

Berättelsen om havet

Isabella Lövin och forskarpanelen betonade berättandets betydelse. Vi behöver fler historier som kopplar ihop den större bilden, den om hur allt på vår jord hänger samman. Forskare behöver förmedla, inte bara vad som händer om vi inte agerar, utan visa vad som händer om vi faktiskt gör det. Politiker behöver i sin tur ta ansvarsfulla, och ibland obekväma, beslut som leder till friskare hav och dämpad klimateffekt.

– Vi behöver nya berättelser om världshavet, de som handlar om människan som planetär medborgare och ansvarsfull förvaltare av havet. Vi behöver alla läsa på, agera, ta ansvar och bidra till en bättre värld.

Text: Lovisa Ganslandt