Galileo Galilei gör klimatförnekelse till sunt förnuft

Bild

När Galileo Galilei på 1600-talet stödde teorin om att jorden kretsar kring solen utmanade han den då rådande världsbilden och hamnade i onåd hos den katolska kyrkan. Han ställdes inför inkvisitionen och dömdes till husarrest. Det var inte förrän 1992 som kyrkan formellt erkände att Galileis påståenden varit rätt hela tiden.

I en ny studie, som är del av hennes pågående doktorandprojekt, beskriver Caroline Reinhammar, doktorand i etnologi vid Göteborgs universitet, hur Galileo Galilei framställs som en symbol för sunt förnuft i inlägg på ett svenskspråkigt Facebookforum om klimatfrågor. Där liknas Galilei vid en ensam sanningssökare och FN:s klimatpanel IPCC vid en auktoritär ”klimatkyrka”.

– Det förvånade mig, konstaterar hon. Det finns ju idag flera medieprofiler och politiska företrädare som avfärdar klimatförändringen som realitet och som därför kunde valts i stället. Men tittar man lite närmare på narrativen och hur de positionerar sig, vilken roll de iklär sig, blir det lättare att förstå.

Framstår som rimlig kritik

Med metoden allegorisk analys har Caroline Reinhammar kunnat studera inläggen på flera nivåer, utöver den rent textmässiga.

– Texten måste även sättas i en samhällelig kontext, säger hon. Den tolkas i relation till samtida diskurser, och placeras i ett större historiskt sammanhang. Genom de olika tolkningarnas nivåer går det att få syn på motsättningar och spänningar i det som berättas.

Genom att placera Galilei i centrum får berättelserna en historisk legitimitet. Motstånd mot klimatforskning ramas in som sunt förnuft, och faktaresistens framstår som rimligt. Detta trots att forskarsamhället i själva verket är enigt om klimatförändringens orsaker och konsekvenser.

– Att hänvisa till sunt förnuft är inget ovanligt i olika samhällsdiskussioner, säger Caroline Reinhammar. Donald Trump gör det exempelvis återkommande i sina argument.

Trots att begreppet i sig är motsägelsefullt framstår betydelsen av det som konkret och självklar. Det blir därmed möjligt för Galilei att symbolisera både folkvilja och vetenskaplig expertis på samma gång.

”Undergräver forskningens legitimitet”

Caroline Reinhammar betonar vikten av att ta de berättelser som hon identifierat i studien på allvar.

– Det är viktigt att titta på den här typen av narrativ som någonting mer än uttryck för excentricitet: ytterst undergrävs forskarsamhällets legitimitet, men även oberoende medier och folkvalda politiker ifrågasätts och anklagas för att medvetet förleda genom att undanhålla information. Får sådana idéer fäste kan det få allvarliga samhälleliga konsekvenser.

Hon menar att forskare inom etnologi och folkloristik därför behöver formulera ’motberättelser’.  Till exempel genom en omsorgsfull kritik av sådana former av vardagligt berättande, men också genom att lyfta fram berättelser om människor som valt att engagera sig i klimatrörelsen eller anpassat sin livsstil.

Caroline Reinhammar fortsätter sitt avhandlingsprojekt genom att undersöka intressekonflikter kring den gröna industriella omställningen.

– På många orter i Sverige har det bildats föreningar mot vindkraftsetablering. Hur kommer det sig? Kan det verkligen sägas vara ett uttryck för en form av klimatförnekelse, eller finns det andra sätt att förstå det på? Det ska bli spännande, avslutar hon.

Av: Erik Pedersen