Till skillnad från förra året då många satt som frågetecken när Abdulrazak Gurnah tilldelades Nobelpriset i litteratur, hörde franska Annie Ernaux till de förhandstippade favoriterna. Britt-Marie Karlsson, universitetslektor i franska med litteraturvetenskaplig inriktning, är en av de som på förhand nämnde henne som en tänkbar pristagare.
– Jag blev inte jätteförvånad, även om jag kanske inte hade trott att det relativt kort efter Patrick Modiano 2014 skulle bli en franskspråkig författare igen. Det är glädjande att Ernaux får det. Hennes böcker får betraktas som lättillgängliga och förhoppningsvis kommer de nu att nå nya läsare.
Allmänmänsklig dimension
Svenska Akademiens motivering lyder "för det mod och den kliniska skärpa varmed hon avtäcker det personliga minnets rötter, främlingskap och kollektiva ramar”.
Och enligt Britt-Marie Karlsson finns det hela tiden en allmänmänsklig dimension i hennes litteratur, trots att Ernaux i sitt författarskap utgår från händelser i sitt eget liv. I boken Omständigheter, översatt till svenska av Maria Björkman, beskrivs till exempel en illegal abort i 60-talets Frankrike.
– Det är i första hand kvinnlig erfarenhet hon gestaltar, men social klass är också betydelsefull i hennes berättelser då hon själv kommer från enkla förhållanden. Hon har kallats ”självbiografiernas stjärna” och självbiografisk litteratur anklagas ibland för navelskåderi, men Annie Ernaux visar att berättandet om de egna erfarenheterna kan bli en del av det kollektiva. Hon säger själv att hon inte är självcentrerad utan beskriver en social erfarenhet som vi alla besitter. Hennes skrivande är också ett försök att till eftervärlden rädda något av en tid som aldrig kommer tillbaka, att rädda bilder som annars försvinner, säger Britt-Marie Karlsson.
"Får se över litteraturlistorna"
När gränsdragningarna mellan självbiografi och autofiktion diskuteras, är Annie Ernaux en författare som ofta nämns. Britt-Marie Karlsson har själv forskat på området och undervisar på kursen Franska: Jagets poetik – autofiktion i fransk litteratur, en distanskurs på avancerad nivå.
– Ernaux är inte med som kurslitteratur. Men vi får väl se till att se över litteraturlistorna nu, säger hon och skrattar.
Kursen utvecklade hon för några år sedan tillsammans med Jacob Carlson, även han universitetslektor i franska. Han beskriver Annie Ernaux romaner som "små sociologiska konstverk skapade av episoder ur författarinnans liv."
– Hennes ambition att skildra sin bakgrund i fransk arbetarklass – dess tankevärld, dess tonfall och dess materiella verklighet – men också kvinnliga erfarenheter av till exempel sexualitet i en tid då kvinnans position i samhället har genomgått stora förändringar, gör romanerna till skildringar av stort allmänintresse, säger han.
Utdrag ur boken La Place är däremot redan med som litteratur på en av kurserna som Ugo Ruiz, lektor i franska med litteraturvetenskaplig inriktning, undervisar på.
– I sina böcker försöker hon visa världen som den är genom att ta hjälp av sin egen historia. Så småningom uppfann hon en unik skrivstil där självbiografiskt material används som grund för sociala frågor, säger han.
Stramt men med värme
En som hoppades på Ernaux som Nobelpristagare är Marius Hentea, professor i engelska med litteraturvetenskaplig inriktning.
– Det är en väldigt välförtjänt pristagare. Min fru har läst allt och är överlycklig nu. Själv har jag bara läst tre-fyra av hennes verk och det var säkert tjugo år sedan.
Han beskriver hennes litteratur som hårt mejslad med ett väldigt kontrollerat språk.
– Vartenda ord är vägt på guldvåg och är där av en anledning. Men det finns gott om värme i hennes skrivande trots att det är väldigt stramt.
Medan många tidigare Nobelpristagares böcker kan ha avskräckt vanliga bokslukare, genom att verka svårtillgängliga för vem som helst, så finns det i alla fall en sak som talar för att många kommer att läsa något verk av Annie Ernaux:
– Det är väldigt tunna böcker som går ner i handväskan, säger Katharina Vajta, docent i franska och prefekt på Institutionen för språk och litteraturer.
Text: Janna Roosch och Johanna Hillgren
