Hoppa till huvudinnehåll
Bild
Porträtt Per Knutsson
Foto: Maria Holmkvist
Länkstig

”Jag har alltid varit fascinerad av havet”

Publicerad

Han vill bidra med lösningar som bygger på tvärvetenskapliga samband och gillar högljudda debatter med kollegor från andra discipliner. Per Knutsson är forskaren inom humanekologi som fascineras av hur havet utmanar oss människor.

Per Knutsson är säker på sin sak, samhällsvetenskapen kommer att ta en allt större plats när det gäller frågor om havets framtid.

När det gäller globala miljöfrågor inklusive havsfrågorna ser jag idag att det finns en större medvetenhet och intresse för att få med samhällsvetenskaplig kompetens i frågorna. Och inte bara som ett komplement till naturvetenskapen utan som startpunkt, säger han.   

Han har ägnat mer än 20 år åt tvärvetenskaplig forskning och utbildning om hållbar samhällsutveckling och åt att omsätta hållbar utveckling i praktiken. Och fascinationen för havsfrågorna har funnits där länge. Han menar att havet erbjuder stora kontraster för oss människor.

– Jag har alltid varit fascinerad av havet. Både som privatperson och forskare. Havet är ofta en gräns för nationer, samhällen och vägar. Men samtidigt som det utgör ett hinder för mänsklig mobilitet är det en av våra kanske viktigaste transportvägar. Det är ingen naturlig plats för oss människor och jag har alltid intresserat mig av platser som är otillgängliga för människan.

Internationellt arbete

Men vi tar det från början. Per Knutsson studerade migration och etniska konflikter på Stockholms universitet i slutet av 90-talet och skulle just välja inriktning för sin marsteruppstats när hans fru erbjöds ett spännande Sida-uppdrag i Kenya. Det blev startskottet för en livslång passion för internationellt arbete.

Jag tänkte att jag säkert kunde hitta någonting att skriva min masteruppsats om i Kenya och det gjorde jag. Så jag åkte med och vi blev kvar där i två år.

Men nu är han hemma och har varit på institutionen för globala studier sedan starten 2003.  Det är strax lunch, men stolarna står fortfarande uppställda på borden i den relativt nyrenoverade matsalen med återbruksmöbler. Institutionen ligger i Linné, i de anrika husen från 1876 som tidigare varit göteborgarnas BB. Göteborgs universitet tog över lokalerna i mitten av 1990-talet och globala studier flyttade hit 2005. Här studerar de som vill arbeta med globala utmaningar inom social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet.

Tvärvetenskapliga lösningar

Per Knutsson kliar sig i håret och tänker högt. Det finns mycket han vill prata om när det kommer till forskning och han har många intressanta projekt i backspegeln. Den tvärvetenskapliga inriktningen tog fart vid millenniumskiftet. Han hoppade på en kurs med gästprofessor Roland Scholz, ett av de stora namnen inom transdiciplinäritet, som hade tagit fram en metod för transdisciplinära fallstudier för undervisning. Detta var för tiden helt nydanade och det blev ett arbete som Per Knutson fick utveckla när han själv blev lärare för kursen de följande tio åren.

Den här masterkursen handlade om att titta på ett konkret område och belysa frågor om hållbar utveckling med hjälp av olika scenarion i nära samarbete med samhällsaktörer. Vi lärare blev mer som processledare och studenterna jobbade stenhårt. Men när det centrala stödet försvann för några år sedan sedan, ja då orkade vi inte mer och kursen lades ner.

Jag brinner för tvärvetenskap eftersom den är mest eftersatt

Den tvärande kunskap som kopplar ihop och relaterar olika aspekter, problem och förklaringar till varandra är väldigt viktig menar Per Knutsson.

– Jag brinner för tvärvetenskap eftersom den är mest eftersatt. Sen är det också väldigt roligt att jobba i tvärvetenskapliga sammanhang. För mig är det inte ett problem att ha högljudda diskussioner och debatter med kollegor från andra discipliner. För det är i de diskussionerna och debatterna som frön till ny forskning och kunskap finns.

Per Knutsson hemma i köket.
Foto: Maria Holmkvist

Samarbete med lokala forskare

På Per Knutssons arbetsrum pryds väggarna av familjefoton. Två flickor i 12-årsåldern ler mot kameran. Fotot är taget för flera år sedan och tjejerna är nu vuxna. Här står också flera resväskor. Nej, han är inte på väg någonstans. Vinden renoveras så nu fick väskorna tillfällig stå på jobbet. De kommer inte användas på ett tag. Men visst, om det inte hade varit en pandemi så skulle han säkerligen varit på väg till Kenya eller Indien, de länder som hans forskning främst kretsat kring.

Så hur forskar man om fattiga länder när man själv kommer från ett av väldens rikaste? Det är något som Per Knutsson reflekterat över.
– Jag är den första att erkänna att jag exempelvis har hoppat på projekt utan att ens ha varit i landet. Det är inte bra, säger han.

Ett sätt att komma förbi problemet är att bygga nätverk med lokala forskare och civila organisationer på plats, menar Per Knutsson. I Kenya har han byggt upp ett nätverk av aktörer sedan 1997 och en värdefull kunskap och förståelse för kulturen och systemen i landet.

Idag kan jag nästan den kenyanska politiken bättre än den svenska och följer landets utveckling via sociala medier och dagstidningar.

Klimatförändringar och algblomning

Han är en av få inom det samhällsvetenskapliga fältet som djupdykt i försörjningsfrågor på den torra afrikanska landsbygden. Därtill har han studerat böndernas utmaningar kring antibiotikaresistens vid odling av räkor räkor i Indien.

Från djurskötsel i de torraste delarna i Östafrika till vattenbruk i Indien. Hur ramlade han in på så vitt skilda frågor? Svaret enligt honom själv är tillfälligheter. Men Per Knutsson har också en förmåga att se möjligheter inom nya forskningsfält.  Som den där gången för drygt tio år sedan när forskaren Anna Godhe kontaktade honom. Hon behövde en forskare som kunde koppla på samhällsfrågor i ett projekt om den algblomning som på grund av klimatförändringar riskerar att drabba fattiga människor längs Indiens västkust. Hon ville höra om han var intresserad av att jobba kring mänsklig sårbarhet.

– Jag tänkte att det här lät ju faktiskt spännande. Och det rimmade ganska väl med hur jag har jobbat med klimatförändringar här i Göteborg. För mig var det också intressant för det var en ny aspekt av klimatförändringar som inte så många hade tittat på då.

Han upplever att det svängt rejält. I början av karriären kom de naturvetenskapliga kollegorna till honom med behov av att få in samhällsfrågor i sina projekt. Men idag ser det annorlunda ut.

I min senaste forskning i Kenya gjorde vi tvärtom, så att problembeskrivningen var samhällsvetenskaplig och sedan lade vi till de naturvetenskapliga delar som behövdes.   

Hållbar utveckling

Idag diskuteras hållbar utveckling inom de flesta branscher. Begreppet bygger på tre dimensioner: den sociala, miljömässiga och ekonomiska, och förutsätter att dessa har samma värde. Men det är problematiskt, menar Per Knutsson.

Idag ifrågasätter vi forskare om ekonomiskt, socialt och ekologiskt kan ha samma värde. Ekonomisk och social utveckling måste på något vis äga rum på miljöns villkor.

Han betonar också att hållbar utveckling inte bara handlar om  framtida generationer utan också om oss som lever här och nu. 

Den rikare delen av världen står för en enorm utsläppsmängd och ett stort ekologiskt fotavtryck och det är någonting vi också behöver rätta till för att utvecklingen ska kallas hållbar.  

Projekten i Kenya och Indien har pausats på grund av pandemin och han tycker det är trist att inte kunna resa. Resor och möten med andra kulturer är en av hans främsta drivkrafter.  

Det är en av anledningar till att jag älskar det här jobbet. Visst, att publicera är ett av målen som forskare men nu längtar jag efter att få åka till Kenya och få göra workshops tillsammans med mina kenyanska kollegor.

Text: Maria Holmkvist

Fakta

Namn: Per Knutsson

Ålder: Nybliven 50-åring

Utbildning: Disputerade 2007 i humanekologi vid Göteborgs universitet.

Idag: Universitetslektor vid Globala studier och sedan 2018 ordförande för styrgruppen för Centrum för hav och samhälle, Göteborgs universitet.