Högskoleutbildades mobilitet: köns- och klassperspektiv på val av högskola och val av etableringsort efter studier
Kort beskrivning
Högskolorna i de mindre tätbefolkade regionerna förväntas attrahera studerande utan akademisk tradition och därmed bidra till ökad utbildningsnivå och jämlikhet. Det förväntas också att de utbildade skall stanna kvar i regionen och bidra till en vitalisering. Är dessa framtidsvisioner möjliga?
Projektet avsåg att undersöka i vilken mån högskolestuderandes geografiska förflyttning underlättade återskapande av befintliga köns- och klasstrukturer eller bidrog till förändring av desamma. Vi kartlade vilka grupper av studenter som flyttade från sin uppväxtregion till en annan utbildningsregion, därefter deras etableringsort efter avslutad högskoleutbildning och i vilken utsträckning de blev egenföretagare.
Enligt social reproduktionsteori kan man anta att studenter från privilegierad hemmiljö utnyttjar möjligheten att vara geografiskt rörliga för att erhålla bästa möjliga utbildning och karriärutveckling. Ur detta perspektiv bidrog de nya högskolorna till att reproducera rådande strukturer genom att erbjuda möjligheter för studenter utanför närområdet. Motsatt funktion har högskolorna sett ur ett policyperspektiv, de förväntades bidra till ökad jämställdhet och social utjämning just på grund av deras geografiska belägenhet i mindre tätorter. Det kunde också vara så att både reproduktion och förändring/ökad jämställdhet förekom parallellt, men för olika grupper av studenter, med olika utbildningar, i olika regioner.
För att undersöka dessa frågor och hypoteser analyserade vi registerdata för totalpopulationen födda 1973–1982, fram till år 2011 då individerna var 29–38 år. Eftersom vi arbetade med så stora populationer kunde vi uttala oss med stor säkerhet om hur högskolestuderande och högskoleutbildade förflyttade sig och varför de gjorde det.
Det är framförallt kulturgeografer och ekonomer som tidigare har intresserat sig för individers geografiska förflyttning och då framförallt förflyttning internationellt. Det fanns alltså lite forskning gjord med fokus på högskoleutbildades förflyttning inom ett land. För att kunna avgöra när en förflyttning skett och inte hade projektet inledningsvis arbetat med att ta fram en definition som passade för detta särskilda ändamål. Tidigare mått kunde inte användas eftersom de beräknade avstånd baserat på enheter såsom kommuner eller län vilket ledde till systematiska fel. Dessutom var högskoleutbildades förflyttning beroende på var lärosätet var beläget och vilka utbildningsinriktningar som där erbjöds.
Unga kvinnor var generellt mest geografiskt rörliga då de bland annat var mer benägna att studera på högskola jämfört med män. När studenterna väl beslutat sig för högskoleutbildning försvann skillnader i flyttbenägenhet, kvar blev skillnader beroende på utbildningsval vilka var starkt kopplade till kön. Resultaten visade också att föräldrars utbildning influerade studenters benägenhet att flytta – de vars föräldrar var högskoleutbildade flyttade i störst utsträckning, speciellt mellan någon av de tre storstadsregionerna.
Till skillnad från merparten av den forskning som tidigare bedrivits använde vi ett relationellt förhållningssätt, vilket innebar att vi förutom individuella faktorer som ålder och betyg även tog hänsyn till kulturella faktorer såsom könsmönster samt strukturella faktorer som utbildningens organisation och arbetsmarknadens uppbyggnad. Nämnda faktorer satte ramar för individers möjligheter till utbildning och arbete. Vårt intresse riktades mot på vilka sätt studenters mobilitet kunde förstås och förklaras i förhållande till angivna faktorer, något tidigare forskning ofta saknat.
Forskningsmiljö
Förutsättningar, Utbildning och Resultat (FUR)
Medlemmar i projektet
Docent Caroline Berggren, IPS, Göteborgs Universitet och värdhögskola
Professor Anders Olofsson, Mittuniversitetet
Fil. Dr. Aimee Haley, IPS
