Ansjovis, sardin eller sardell – professorn reder ut begreppen
Ansjovishyllan gapar tom i matbutiken och julfriden är hotad när Janssons frestelse står utan den salta fisken. Men varför är den slut när vi behöver den som mest? Och vad är ansjovis egentligen? Kerstin Johannesson, professor i marin ekologi, reder ut begreppen.
Janssons frestelse blir inte densamma utan ansjovis. Men är det fiskarten ansjovis som ger Janssons sältan? Eller vad är det för fisk vi lägger ner bland potatisen i den ugnsfasta formen egentligen?
– Nej det är inte fisken ansjovis vi lägger ner i Jansson. Ansjovisinläggning görs på skarpsill, som är en “lillasyster” till vanlig sill, säger Kerstin Johannesson, professor i marin ekologi på Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.
Ansjovis, skarpsill, sardell eller sardin?
Sillfiskar är den vanligaste fiskgruppen. Tillsammans är de oräkneliga till antalet – hundratals miljarder individer simmar omkring i havet – och dessutom finns det många olika arter av sillfiskar. Sill, skarpsill, ansjovis och sardin är alla olika exempel på sillfiskarter.
När vi kommer till matbutiken blir det däremot svårare att hålla reda på vilken sillfisk det är vi egentligen köper – det kan faktiskt vara både det ena och det andra.
– Jag förstår att det är svårt för konsumenten att hålla reda på, men ansjovis är en svensk inläggning av skarpsill, sardell är ett svenskt namn på inläggning av ansjovis och sardinen i sardinburken kan vara en sardin, men den kan faktiskt också vara en skarpsill, säger Kerstin Johannesson.
I svenska vatten fiskas bara sill och skarpsill. Och sardell är faktiskt inte ens en fiskart, utan ett svenskt namn på en inläggning av ansjovis. Den som säger att den någon gång har fiskat en sardell ur havet fabulerar alltså friskt.
– Om man är osäker vilken fisk man egentligen är på väg att köpa i butiken kan man titta på innehållsförteckningen på förpackningen. Där står alltid vilken fiskart som ligger inuti, säger Kerstin Johannesson.
Svensk skarpsill blir fiskmjöl istället för ansjovis
Skarpsill är en av Sveriges vanligaste fiskar. Men idag finns få svenska båtar kvar av den storlek som fångar och landar mindre mängder skarpsill till de svenska fabriker på västkusten som gör ansjovisinläggningar. Istället importeras mycket av skarpsillen från Norge och England.
– Idag går mer än 90 procent av den svenska kvoten av sill och skarpsill till fiskmjölstillverkning i Danmark som därefter skickas som foder till bland annat laxodlingar i Norge. Anledningen beror till stora delar på den fiskeförvaltning vi har idag, som gynnat stora investeringar i några få väldigt stora fiskebåtar, säger Kerstin Johannesson.
Skarpsillen måste läggas in i flera månader för att kunna bli ansjovis. Dagens ansjovisbrist beror på att förra årets fångst blev mindre än beräknat för att kunna täcka vår konsumtion.
– Men det är en paradox att vi köper Sveriges vanligaste fisk i små burkar till jul och samtidigt inte vet vad det är för fisk vi egentligen äter. Och man kan ju fråga sig om inte en betydligt större andel av skarpsillsfisket skulle gå direkt till människokonsumtion, istället för till djurfoder. Det är nyttigt och fina fiskproteiner som absolut skulle kunna bli produkter som skarpsillsburgare och liknande, säger Kerstin Johannesson.
Artikeln har uppdaterats den 16 december 2025 med aktuell information om årets ansjovisbrist, samt med mer information om skarpsill och skarpsillsfiske.
Text: Annika Wall
Film: Erika Hoff
Sill (Clupea harengus) är vår vanligaste sillfisk och den fiskas runtom hela Sveriges kustområde. På Västkusten heter den sill och i Östersjön heter den strömming. Kan bli allt från 15 – 30 centimeter. Säljs i butik som sill eller strömming.
Skarpsill (Sprattus sprattus) förekommer i Västerhavet och Östersjön utom längst upp i Bottenviken. Skarpsill skiljs från sill genom sina skarpa fjäll på buken, som har gett den det äldre namnet vassbuk. Ett annat namn på skarpsill är brissling. Blir 16 – 18 centimeter lång. Säljs i butik som ansjovis eller sardin, beroende på inläggning.
Ansjovis (Engraulis encrasiocolus) förekommer endast sällsynt vid svenska västkusten. Utbredningen är längs Atlantkusten från södra Norge till nedanför ekvatorn samt i Medelhavet och Svarta havet. Är cirka 20 centimeter. Säljs i butik som sardell.
Sardin (Sardina pilchardus) påträffas sällsynt vid svenska västkusten. Utbredningen är längs Atlantkusten från södra Norge söderut till ekvatorn samt i Medelhavet och Svarta havet. Kan bli upp till 28 centimeter lång. Säljs i butik som sardin.
Sardell är ett svenskt namn på inläggning av ansjovis (Engraulis encrasiocolus). Sardell är inte en fiskart.
