Cecilia Pettersson
Universitetslektor
Institutionen för litteratur, idéhistoria och religionOm Cecilia Pettersson
Om Cecilia Pettersson
Cecilia Pettersson (f. 1974) är docent i litteraturvetenskap och verksam som forskare och lektor i litteraturvetenskap och teaterstudier vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion. Hon disputerade hösten 2009 på avhandlingen Märkt av det förflutna? Minnesproblematik och minnesestetik i den svenska 1990-talsromanen, utgiven på Makadam förlag (se nedan). Efter disputationen har hon framför allt verkat inom litteratur- och teatervetenskapliga forskningsområden som kan relateras till medicinsk humaniora, såsom biblioterapi och sjukdomsberättelser. Hon har även fördjupat sig i moderskapsforskning och intresserat sig för hur olika tabu, normer och föreställningar om moderskap kommer till uttryck och utmanas i samtidslitteraturen.
Pågående forskning
Kvinnorna och psykiatrin
Sedan 2023 har jag ett pågående forskningsprojekt som handlar om hur psykisk sjukdom och psykiatrisk vård skildras i samtida skandinaviska (företrädesvis svenska) romaner, självbiografier, anhörigberättelser och teaterföreställningar. Detta projekt skriver in sig i forskningen om sjukdomsberättelser, ett internationellt forskningsfält som intresserar sig för gestaltningar av såväl fysiska som psykiska sjukdomar samt i fältet Mad Studies, som mer specifikt handlar om hur psykisk sjukdom och psykiatrin gestaltas, diskuteras och kritiseras av både forskare och före detta psykiatripatienter.
Som titeln på projektet antyder anlägger jag ett genusperspektiv och intresserar mig framför allt för kvinnliga författares skildringar av psykisk sjukdom och psykiatrisk vård. I det avseendet är detta projekt ett slags fortsättning på det studier av samtida berättelser om förlossningsdepression som jag utförde inom ramen för projektet Mamma hursomhelst (se nedan). I Kvinnorna och psykiatrin intresserar jag mig dock inte för en specifik diagnos utan mer allmänt för hur psykisk sjukdom skildras och förstås och hur den psykiatriska vården uppfattas i respektive berättelse. Det sistnämnda är i fokus i artiken ”Configurations of Compulsory Care and Alternative Treatments in Beate Grimsrud’s En dåre fri and Linda Boström Knausgård’s Oktoberbarn” som, vilket titeln indikerar, handlar om hur den svenska tvångsvården skildras i Grimsruds respektive Boström-Knausgårds romaner. Artikeln skrevs med stöd från Åke Wibergs stiftelse och publicerades i Scandinavians Studies 2025.
I ”När sjukt blir friskt och friskt sjuk” är det frågan om psykisk ohälsa som är i fokus och hur denna ohälsa uppfattas inifrån, av den som erfar den. Denna artikel kan också relateras till moderskapsforskningen i och med att den koncentreras till hur nyfödd kvinnas erfarenheter efter förlossningen gestaltas, Utgångspunkt för artikeln är Pooneh Rohis roman Hölje (2021).
I Artikeln ”Den goda dottern” skiftar jag fokus från den sjuka till den anhöriga och undersöker hur döttrarna i Trude Lorentzens Mysteriet mamma (2013) och Helene Rådbergs Mammajournalerna (2020) skildrar sina mödrars psykiska sjukdom. Den anhöriga dottern är också i fokus i artikeln ”This Is My Story Now”. Utöver sjukdom och anhörigperspektiv kretsar denna artikel kring trauma och postmemory (tidigare generationers minnen och hur de förmedlas till yngre släktingar) och hur dessa erfarenheter påverkar kommande generationer.
Sedan 2024 omfattar projektet också samtida teaterföreställning om psykisk ohälsa och psykiatrin. Även om genusperspektivet inte är lika uttalat här kommer det till uttryck i slutsatser och resultat. I artikeln ”Psyket i strålkastarljuset” undersöks, med utgångspunkt i tre samtida teaterföreställningar, hur just teatern med sin multimodalitet framställer psykisk ohälsa och psykiatrin och hur teaterns verkningsmedel används i denna process. I ”Staging Foucault for Children. Mental Illness and Education in Backa Teaters Production of Vansinnet” närmar jag mig ett för mitt vidkommande nytt forskningsområde – barnteater. Här undersöks hur Foucaults många gånger avancerade resonemang i Vansinnets historia bearbetats och iscensätts för en ung publik.
Tidigare forskning
Mamma hursomhelst. Litterära, vårdrelaterade och mediala berättelser
Biblioterapi och psykisk ohälsa
Under 2017-2020 arbetade jag inom ramen för det av Vetenskapsrådet finansierade projektet Mamma hursomhelst. Litterära, vårdrelaterade och mediala berättelser. Inom projektets temaområde Sårbarhet och psykisk ohälsa planerade och genomförde jag en biblioterapeutisk läsecirkel för kvinnor med psykisk ohälsa efter förlossning, i samarbete med psykologen Maria Pohl. Arbetet med läsecirkeln bygger på såväl egna studier inom forskningsområdet biblioterapi (se nedan) som internationell forskning i ämnet. Utifrån de observationer av läsecirkeln och intervjuer med deltagarna som utfördes skrev jag två vetenskapliga artiklar, en som fokuserar på vad deltagandet i läsecirkeln innebar för deltagarnas upplevelse av hälsa och välbefinnande (”Another Way to Talk About Feeling Bad”. Creative Interactive Bibliotherapy – A Complement to Treatment for Women with Mental Illness after Childbirth” publicerad i Journal of Poetry Therapy 2022) och en som fördjupar sig i frågan om vad som utgör ett lämpligt litteraturval inom biblioterapi (“Classics, Illness Narratives, or Fantasy? Literature Selection in Bibliotherapy” i Nordic Journal of Library and Information Studies 2023)
Jag har inom ramen för projektet Mamma hursomhelst också skrivit en monografi som är det första större vetenskapliga verk som introducerar biblioterapi i en svensk kontext och för en svenskspråkig läsekrets. Boken med titeln Biblioterapi. Hälsofrämjande läsning i teori och praktik, utkom hösten 2020.
Modersmyter och tabun
Inom ramen för temaområdet Modersmyter och tabun undersökte jag samtida självbiografiska berättelser om postpartumdepression (förlossningsdepression). Förutom att diagnosen i sig tydligt kan relateras till projektets moderskapsfokus grundar sig valet av sjukdom på att postpartumdepression kan sägas vara dubbelt tabubelagd: att lida av psykisk ohälsa samtidigt som man förväntas vara en lycklig nybliven förälder.
De frågor som detta delprojekt riktade in sig på är sådana som berör relationen mellan förlossningsdepression, moderskap, tabu, berättelse. Hur ser de olika förlossningsdepressionsberättelserna ut som publiceras idag? Vad är i fokus i dem och hur är de skrivna? Vad är det för tabun som tangeras och/eller bryts? Och spelar själva mediet någon roll för vad som kan berättas? Delprojektet resulterade i två vetenskapliga artiklar, “På moderskapets skuggsida. Samtida berättelser om förlossningsdepression” och ”Det allra mest förbjudna? Tabu och moderskap i självbiografier om förlossningsdepression”.
Relaterat till temaområdet Modersmyter och tabun är frågan om vilka normer som präglar dagens föreställningar om moderskap. Jag intresserar sig för denna fråga och hur den kommer till uttryck i den svenska samtidsromanen i en studie där Agnes Lidbecks Finna sig (2017) och Ester Roxbergs Barnvagnsblues (2017) ingår. Resultatet av studien finns att läsa i artikeln ”Vad är jag för en mamma som inte passar in i en mammagrupp?”, publicerad i Tidskrift för litteraturvetenskap.
Ett breddat mediefokus finns även inom ramen för detta projekt. Detta kommer bl a till uttryck i en tredje artikel, där jag undersöker hur postpartumdepression gestaltas i på film, närmare bestämt i dramakomediserien Amningsrummet. Resultatet från denna undersökning finns publicerat i artikeln ”Mödrar i kris”, publicerad i Tidskrift for kjønnsforskning
Biblioterapi
Kvinnors erfarenhet av skönlitterär läsning under tiden som sjukskriven
Sedan 2010 har jag forskat om biblioterapi utifrån olika perspektiv. Det första projektet genomförde jag tillsammans med Lena Mårtensson, institutionen för neurovetenskap och fysiologi/arbetsterapi vid Göteborgs universitet, under 2011-2013. Projektet fokuserade på kvinnors erfarenheter av skönlitterär läsning under en tid då de var sjukskrivna. Sammantaget intervjuades åtta kvinnor i arbetsför ålder, som hade varit sjukskrivna för cancer, post-traumatisk stress, utmattningssyndrom, depression och psykos.
De viktigaste resultaten ur det litteraturvetenskapligt perspektiv som jag anlade på materialet var att kvinnornas läsmönster förändrades under sjukskrivningstiden och att de, när de väl kunde läsa igen, ofta valde sådan litteratur som de uppfattade som lättare än vad de brukade läsa. Detta resultat tydliggör vikten av att ta hänsyn till en persons hälsotillstånd och eventuella biverkningar av sjukdom vid val av litteratur i biblioterapi, en fråga som inte uppmärksammats nämnvärt i tidigare forskning. Vidare framstod den läsning som baserade sig på lust och som gav möjlighet till identifikation, reflektion och/eller självförglömmelse som den läsning som hade mest konstruktiv inverkan på kvinnornas hälsa och välbefinnande. Projektet resulterade i den vetenskapliga artikeln ”Women´s Experience of Reading Riction while on Sick Leave” och bokkapitlet ”Mellan självbekräftelse och självförglömmelse. Om terapeutisk läsning”. Projektet rönte också stor uppmärksamhet i medierna.
Läsning – ett medel för att främja psykiskt välbefinnande?
Detta projekt byggde delvis på resultaten och slutsatserna från ovan beskrivna studie i biblioterapi, I centrum står en läsecirkel för personer med olika former av psykisk ohälsa som hölls i Folkuniversitetets och Kultur i västs regi. Syftet med forskningsprojektet var att genom intervjuer och enkäter med läsecirkelns deltagare undersöka om litteratursamtal i grupp under ledning av en cirkelledare kunde bidra till en upplevelse av ökat psykiskt välbefinnande. Ett av de viktigaste resultaten av studien var att såväl det psykiska som det sociala välbefinnandet påverkades positivt av deltagandet i läsecirkeln, liksom förmågan att genomföra en del vardagsaktivietet. Studien ligger till grund för artiklarna ”Psychological well-being, improved self-confidence, and social capacity. Bibliotherapy from a user perspective” och ”Läsning i grupp – ett sätt att främja psykiskt välbefinnande?”.
Avhandling: Märkt av det förflutna? Minnesproblematik och minnesestetik i den svenska 1990-talsromanen
Min avhandling tar sin utgångspunkt i det stora intresse för minnet som präglar 1990-talets konst, litteratur, film, samhällsdebatt och vetenskapliga forskning. Genom att studera fem svenska romaner från perioden 1991-2000 (Per Olov Enquists Kapten Nemos bibliotek, 1991, Niklas Rådströms Medan tiden tänker på annat, 1992, Bodil Malmstens Nästa som rör mig, 1996, Marie Hermanssons Musselstranden, 1998 och Cilla Naumanns Dom 2000) samt ett antal för det sena 1900-talet centrala minnesteorier undersökte jag hur vi idag föreställer oss minnet. Ett viktigt resultat av undersökningen är att det inom den vetenskapliga teoribildningen framför allt är de problematiska aspekterna av minnet som varit i fokus på senare år – svårigheterna att minnas och minnets briser och tillkortakommanden. I den samtida skönlitteraturen beskrivs minnet på ett mer tvetydigt och mångfacetterat sätt. Här lyfts också frågan om minnets betydelse och funktion i människors liv fram i högre grad än i den samtida vetenskapliga teoribildningen och forskningen om minnet som analyseras i avhandlingen.