Svensk popmusikhistoria presenteras för en utländsk läsekrets

Alf Björnberg och Thomas Bossius, musikvetare vid Göteborgs universitet, har varit redaktörer för den vetenskapliga antologin Made in Sweden. Boken är en del av det brittiska bokförlaget Routledges serie Routledge Global Popular Music Series, där varje volym lyfter fram ett lands populärmusik. Bokserien ska ge läsarna en introduktion till populärmusik som i stora delar är okänd för angloamerikanska läsare.

– Popmusik är i akademiska sammanhang fortfarande i stor utsträckning fokuserad på Storbritannien och USA och en av grundtankarna med serien är att vidga det perspektivet, säger Alf Björnberg.

Inhemska forskare

Alf Björnberg och Thomas Bossius upptäckte bokserien för tre år sedan och skrev till huvudredaktörerna och frågade om det fanns ett intresse för en Made in Sweden. Det fanns det.

– En annan grundtanke med bokserien är att alla kapitel ska vara skrivna av forskare från landet det handlar om. Vi gjorde en önskelista och nästan alla forskare vi frågade tackade ja till att medverka, säger Alf Björnberg.

Samtliga volymer följer samma disposition och kapitel sjutton är egentligen är det enda som ska vara skrivet av en forskare utanför landet. I Made in Sweden är det dansken Morten Michelsen vid Köpenhamns universitet som tillför utifrånperspektivet på svensk popmusik, men faktum är att ytterligare ett kapitel faktiskt är skrivet av en dansk forskare.

– Det beror på att Henrik Smith-Sivertsen helt enkelt är den forskare som vet mest om Svensktoppen i världen, säger Alf Björnberg.

Kapitelförfattarna är inte bara musikvetare. I boken medverkar såväl etnologer som medievetare, historiker, en socialpsykolog och två genusvetare som alla tillför olika perspektiv på svensk populärmusik.

– Det är intressant att popmusikforskningen går in i så många discipliner idag. Det har hänt väldigt mycket jämfört med den tidiga musikvetenskapliga forskningen, säger Alf Björnberg.

Ödmjukhet som framgångsfaktor

Utöver redaktörskapet och det inledande kapitlet har Alf Björnberg själv skrivit ett kapitel och Thomas Bossius två. Tillsammans har de också träffat artisten Mikael Wiehe för ett samtal som avslutar boken.

– Mitt kapitel om den svenska countryn bygger på pågående forskning. Det är ett projekt jag hållit på med i flera år, säger Thomas Bossius. Och kapitlet om Nordik Beats och elektronisk dansmusik är på något sätt en fortsättning på min avhandling som handlade om annan elektronisk dansmusik.

I det kapitlet funderar han bland annat på vad det är som gjort svenska DJ:s och producenter av elektronisk dansmusik så framgångsrika. Det handlar om allt från succén för producenter och låtskrivare som Denniz Pop och Max Martin, som startade redan på 1980-talet, till senare års framgångar för DJ-kollektiv som Swedish House Mafia.

– En förklaring som dyker upp gång på gång i intervjuer är att de är ödmjuka och jordnära och att det har varit ett så vänskapligt och kamratligt klimat bland dem som sysslat med detta i Sverige. Jag vet inte om man kan säga att det är typiskt svenskt men det är definitivt något som ständigt lyfts fram när de själva ombeds förklara framgången, säger Thomas Bossius.

Det svenska musikundret

När samplingstekniken var ny och musikkollektivet SweMix började remixa låtar i mitten på 1980-talet hade de inte ens koll på copyright-lagarna, men lyckades snart så bra att skivbolagen själva bad om att få sin musik remixad.

– Det kanske är så att det faktiskt finns ett annat klimat här som gör att det går att etablera sig utan att komma med väldigt vassa ekonomiska armbågar, funderar Alf Björnberg. Det går igen i flera kapitel. Framför allt de senaste 30-40 åren har vi haft ett ganska tillmötesgående musikklimat och det går att få utrymme för ganska mycket. Jag tror att det är en av förklaringarna till mångfalden och att Sverige varit ganska framgångsrikt.

– Fast det är också uppenbart att de här artisterna, låtskrivarna och producenterna har en stor talang och en god förståelse för vad som går hem. De har helt enkelt öga och öra för vad folk vill ha på dansgolvet, säger Thomas Bossius.

Med tiden har den svenska självbilden gått från Sverige som ett efterblivet land på popmusikområdet till Sverige som världsledande, menar redaktörerna, och diskussionen om ”det svenska musikundret” går som en röd tråd genom stora delar av boken.

Svensk country

Kapitlet om svensk country visar att genren i Sverige hela tiden bestått av ”dubbla spår”. Dels av de artister som slagit igenom och synts i media, som Kicki Danielsson, Alf Robertsson, Mats Rådberg och på senare år Jill Johnsson, och dels en stor och livaktig scen med artister och band av hög kvalitet som knappt är kända ens inom countrykretsar.

– Varje gång jag är på en countryfestival så ser jag hela tiden nya band som inte ens jag visste om. Det är en väldigt livaktig scen och det finns en enorm tillväxt. En film som O brother, where art thou? gjorde till exempel att det blev ett väldigt uppsving för bluegrass, säger Thomas Bossius.

Teveprogrammet Jills veranda, som fört ut countrymusiken till de breda massorna på bästa sändningstid, har däremot inte bara mottagits positivt i countrykretsar, berättar Thomas Bossius.

– Det uppskattades att countryn gavs uppmärksamhet men många var kritiska till att det så fort det ska pratas om countrymusik fokuseras på frågor som rasism och konservatism.

Radion som gatekeeper

Alf Björnbergs kapitel handlar om Sveriges Radios roll för popmusiken, både vad gäller spridningen och som gatekeeper och bannlysare av viss musik.

– På 1990-talet var jag med i ett forskningsprojekt om svensk etermedias historia och skrev en bok om musik i radio och TV, men det var hemskt mycket som inte fick plats. Det här är något jag hade velat få med då och har velat fördjupa mig i.

I Sveriges Radios avtal med staten stod att radion skulle stå för god smak och allsidighet och Alf Björnberg har haft som ambition att titta på hur detta avtal avspeglats i praktiken.

Vad har blivit bannlyst av radion genom åren?

– Det är faktiskt påfallande att Sveriges Radio genomgående har varit ganska liberalt. Det har varit enstaka saker bara, som bråket kring Cornelis Vreeswijk på 1960-talet där vissa texter ansågs för provocerande. På 1970-talet, när proggen var som störst, handlade det mest om en fråga om mångsidighet – visst kunde man framföra åsikter men man måste då också balansera upp dem. Även med punken var det bara de mest kontroversiella sakerna man fick vara försiktig med.

Finns det någonting som inte får spelas idag?

– Formellt sett försvann detta redan för 30 år sedan. Innan dess hade man ett system för varningsmärkning av skivor, men den innebar i de flesta fall att varje enskild radioproducent själv fick avgöra om de ville spela skivan. Om något däremot blev anmält till Radionämnden så var man därefter tvungen att fråga programdirektören innan låten spelades igen.

Från 1950-talet och framåt har det funnits en självpåtagen censur på Sveriges Radio men den har mer varit baserad på estetik, påpekar Alf Björnberg.

– Sentimentala andliga sånger som Barnatro ansågs till exempel inte lämpliga. Den sista större diskussionen som varit har handlat om dansbandsmusiken. Den skapade en intensiv intern diskussion, ”ska vi verkligen spela sådan här skräpmusik?”. En genomgående röd tråd i Sveriges Radios historia har varit att man skulle hålla estetiken högt. Idag är det mycket mer strömlinjeformat och inte som för 20-30 år sedan då man hade interna diskussioner där man stötte och blötte sådana här frågor, säger Alf Björnberg.

Dödskallemärkt musik

En rolig detalj som Alf Björnberg upptäckte i sin forskning var att ”dödskallemärkning”, som han trott bara varit ett bildligt begrepp, faktiskt förekommit.

– Sveriges Radio hade bokstavligen en dödskalle som vissa skivor märktes med, men den har bara använts i en väldigt specifik kategori: upp-poppade versioner av klassiska verk. Det hade alltså inte alls att göra med explicita texter eller politiska budskap.

 

Kontakt:
Alf Björnberg, telefon: 031-786 4085, 070-3287911, e-post: alf.bjornberg@gu.se
Thomas Bossius, telefon: 031-786 5491, e-post: thomas.bossius@kultur.gu.se