Skvaller, makt och myt: Peter den stores relationer i nytt ljus
Han var en av Rysslands mest mytomspunna härskare. Men nu uppmärksammas något mer oväntat än striderna mot Karl XII:s karoliner under Stora nordiska kriget: Peter den stores påstådda relationer med män.
Peter den store (1672–1725) har ofta framställts som den ryska imperiebyggnadens fader och en kraftfull reformator. I boken Male Same-Sex Relations and the Court of Peter I: Turning Muscovite riktar historikern Hanna Filipova fokus mot ett ämne som länge varit outforskat: Tsaren Peter den stores påstådda intima relationer med män, manlig gemenskap och favorisering vid hovet.
I forskningen om honom har Hanna Filipova använt en mängd olika källor: Allt från ryska dokument om majestätsbrottsfall, samtida dagböcker, brev och rapporter från europeiska diplomater stationerade i Ryssland, till politiska pamfletter och såklart Peter I:s egna brev.
– Varje material innebär sina egna utmaningar, särskilt med tanke på dagens svåra geopolitiska läge. Sedan Rysslands invasion av Ukraina 2022 har tillgången till ryska arkiv blivit alltmer begränsad, vilket skapar stora hinder för forskare i väst, säger Hanna Filipova, som själv flydde från Ukraina en månad efter Rysslands invasion. Under tre år var hon gästforskare vid Göteborgs universitet och sedan anställningen gick ut i juni arbetar hon som fristående forskare.
Skvaller och vittnesmål
Forskningen om Peter den store har Hanna Filipova arbetat med i över ett decennium och hon beskriver det som ”ren intellektuell njutning” när pusslet långsamt började falla på plats.
– Det var en sådan upptäckarglädje. Alla forskare känner igen det där ruset man får när ett nytt bevis plötsligt förändrar hela bilden.
I dokumenten dök både skvaller och vittnesmål upp, som satte ljuset på tsarens privatliv.
– Ett exempel är Ivan Rokotovs vittnesmål från 1703. Han var soldat i det elitpräglade Preobrazjenskijregementet och hade bevittnat en scen under Azov-fälttåget 1695 eller 1696. Han vittnade: ”När han stod vakt vid det kungliga tältet såg han tsaren endast i underskjorta kyssa Alexander [Mensjikov] och efter kyssen lägga sig ner med honom för att vila”.
Enligt Filipova är detta anmärkningsvärt eftersom det skiljer sig från den annars strikta och formella stilen i ryska politiska mål, och mer liknar en erotisk vinjett mot en militär och vardaglig bakgrund.
Politiska konsekvenser
Rykten om tsarens privatliv fick också politiska konsekvenser.
– Att skvallra om kändisar, inklusive härskare, har alltid varit ett sätt för människor att göra politiska realiteter mer hanterbara och begripliga, säger Filipova.
– I Peters fall spelade rykten om hans sexualitet en djupt dubbelbottnad roll. Å ena sidan användes de som vapen av motståndare till hans reformer. Å andra sidan vävdes berättelser om hans hypersexualitet in i bilden av honom som en viril och dominant härskare som förkroppsligade maskulina dygder. Dessa narrativ var inte bara personliga skandaler utan bidrog till att forma själva symbolstrukturen kring hans makt.
Propaganda under stora nordiska kriget
I den kejserliga eran var allt som knöts till monarkens heliga gestalt i sig politiskt. Anklagelser om sodomi – som på den tiden avsåg all slags ”onaturligt” sexuellt beteende i strid med den gudomliga ordningen – användes som ett kraftfullt retoriskt vapen.
– Den svenska sidan i kampen om Östersjöområdet utnyttjade detta flitigt, och anslöt till bredare europeiska föreställningar om gränsöverskridande sexualitet, där sodomi betraktades som en av de allvarligaste synderna, straffbar med döden.
Ett av de mest slående exemplen är fallet med tyske Martin Neugebauer, tidigare lärare åt Peters son, tsarevitj Aleksej, som lämnade rysk tjänst och ställde sig i svenskarnas led.
– I KarlXII:s tjänst publicerade han en rad hätska antiryska pamfletter. I dem framställde han ryssarna som barbariska, grymma och sexuellt fördärvade. Hans huvudmåltavla var Peter och Peters favorit Alexander Mensjikov, som han anklagade för att vara sexuellt involverade med varandra.
Rysk antisvensk propagande speglade däremot inte dessa anklagelser.
– Rotad i en bysantinskt färgad sexualkultur ansågs manliga samkönade relationer i rysk diskurs syndiga, men inte som en av de allvarligaste överträdelserna. Därför fick sodomi ingen framträdande plats i deras retoriska arsenal. Det är en fundamental skillnad mot hur homosexualitet betraktas i Ryssland idag, och deras retorik om ”gay Europé”!
Omgiven av både kvinnor och män
Vad innebär det då att ”queera” en historisk gestalt? Filipova beskriver det som att se Peter den store genom en lins som utmanar den patriarkala, heteronormativa mallen.
– Jag queerar Peter inte bara genom att utforska hans påstådda relation med Alexander Mensjikov och andra män, utan också genom att granska den period i hans liv då han levde i en slags vald familjestruktur, omgiven av flera kvinnor och Mensjikov, på ett sätt som bröt mot konventionerna.
För Filipova handlar studien inte bara om att kasta nytt ljus över en enskild historisk gestalt, utan om att förstå makt och sexualitet i ett bredare perspektiv.
– Detta angreppssätt öppnar nya sätt att förstå hur auktoritet byggdes upp, ifrågasattes och mytologiserades. Men mer än så: Att tala öppet om dessa intima dimensioner hjälper oss att förstå maktens natur i Ryssland mer nyanserat. Det gör också ikoniska historiska gestalter som Peter den store mindre avlägsna och mer komplexa – mindre som marmorstoder, och mer som människor.
Hur boken tas emot i dagens Ryssland återstår att se. Filipova är dock realistisk.
– Med tanke på den politiska situationen och lagarna mot så kallad propaganda för ”homosexualism” förväntar jag mig inte någon större synlighet där, men i väst har boken redan väckt intresse. Jag är fullt medveten om att ämnet är känsligt, till och med provocerande, och jag är förberedd på såväl heta debatter som kritiska recensioner. Men jag menar att en viss grad av provokation är en del av det som gör forskning nyskapande. Den flyttar gränser, inbjuder till reflektion och öppnar nya samtal – även när de är obekväma.
Kontakt:
Hanna Filipova, e-post: filipovahanna118@gmail.com
Fotnot: Hanna Filipova kommer att berätta mer om sin bok på Historiska seminariet den 23 september, klockan 15:15-17:00 i sal C454 på Humanisten, Renströmsgatan 6.
