Den 8 november arrangerade SWEMARC, Juridiska institutionen, och Maritima klustret ett öppet seminarium om villkoren för kompensationsåtgärder inom vattenbruk. SWEMARC:s David Langlet, i sin roll som Maritima klustrets ambassadör för havsförvaltning, höll i seminariet.
Vad var seminariets fokus?
Likheter och skillnader i hur den så kallade Weserdomen har påverkat rättstillämpningen i Danmark, Finland, Sverige och på Åland. Weserdomen handlar om att EU-domstolen sedan tidigare bland annat slagit fast att kravet på icke-försämring och uppnående av god ytvattenstatus i ramvattendirektivet är bindande för medlemsstaterna och ska tillämpas i enskilda tillståndsprövningar.
Fokus var särskilt på Weserdomens betydelse för vattenbruk, både som utsläppskälla och som redskap för att ta upp näring ur marina vatten och därmed möjligen skapa utrymme för andra verksamheter förenade med utsläpp av näringsämnen, till exempel odling av musslor eller alger som kompensation för näringsutsläpp från en fiskodling.
Vad hoppas du att deltagarna fick med sig från seminariet?
Hur komplexa dessa frågor är. Att det finns betydande skillnader mellan länderna, som kan bero på allt från politisk inställning till hur man organiserar sin miljöprövning eller om man har en sammanhållen miljöbalk inkluderande överordnade principer eller har ett antal sektorslagar. Att det finns ett behov av större samordning men att det inte får innebära en utveckling mot en lägsta gemensam nämnare. Att det pågår arbete på regional nivå för att komma fram till en gemensam förståelse av bland annat vad som kan anses vara bästa möjliga teknik (BAT) för olika former av vattenbruk.
Hur ser du på framtiden för ett hållbart vattenbruk i Sverige?
Det är utmanande men nödvändigt att driva den teknologiska utvecklingen. Det finns fortfarande en hel del regler och kanske framför allt rättsliga och administrativa strukturer och praktiker som gör det krävande att etablera nya former av vattenbruk. Samtidigt finns ett växande förändringstryck och man kan se tecken på att den länge uttryckta politiska viljan att främja ett hållbart vattenbruk också ska leda till konkreta åtgärder. Men hur dessa kommer att se ut återstår att se.