Länkstig

Projekt bidrar till bättre hantering av konflikter mellan musselodling och västkustens ejderpopulation

I en ny rapport presenteras kunskap och effektiva och etiska metoder för att minska ejderpredation i blåmusselodlingar. Rapporten har tagits fram av forskare inom SWEMARC, Göteborgs universitet, i samarbete med SLU, Scanfjord i Mollösund AB och Naturcentrum AB.

I och med att naturliga bestånd av blåmusslor – som är en viktig födokälla för ejdern – har minskat, så har odlade musslor blivit viktiga för den rödlistade fågeln, vilket har lett till ett stort ekonomiskt problem inom musselnäringen. Samtidigt har det funnits kunskapsluckor kring effektiva och etiska metoder för att motverka predation av ejder, vilket forskarna bakom rapporten ville åtgärda.

Varför valde du att fokusera just på den här problematiken?

– Enligt de kontakter vi har med odlarna kan ejdrarna i vissa fall orsaka mycket stora skador på odlingarna och att rent fysiskt störa bort dem från odlingarna är kostsamt och potentiellt störande även för boende i området. Scanfjord hade gjort preliminära försök med nät och vi fick medel från Jordbruksverket för att utvärdera och vidareutveckla denna metod. Metoden visade sig effektivt kunna skydda musslorna, samtidigt som ejdrarna inte fastnade i näten. säger Mats Lindegarth, professor vid Göteborgs universitet och en av författarna bakom rapporten.

Förutom att ejderpredationen orsakar ekonomiska förluster och bidrar till att musselodling som åtgärd för att ta upp näring i övergödda kustområden blir osäker, kan den indirekt orsaka onödig påverkan på havsbotten. Detta beror på att när ejdern äter blåmusslor från odlingslinorna river de samtidigt loss musslor som inte äts upp, istället faller musslorna ned och dör på havsbotten.

Sammanställning av kunskap
Rapportens författare, som består av forskare i marin ekologi, ornitologer och odlare, gjorde en kunskapssammanställning, som bestod av observationsdata av både ejder och naturliga musselpopulationer, samt musselodlingsföretaget Scanfjords loggböcker (odlingsdata, närvaro av ejder och skador på odlingarna på grund av ejder).

Dessutom utvärderades metoder för att hindra ejderpredation på ett etiskt försvarbart sätt och som inte äventyrade ejderstammens fortlevnad. Den mest effektiva metoden visade sig vara att täcka odlingen med ett nät (maskstorlek 30 mm). Författarna rekommenderade dock att nätet endast används vid tidpunkter när odlingarna är utsatta för ejderpredation, som under hösten och våren under det första och andra odlingsåret.

I rapporten gav författarna även följande rekommendationer till blåmusselodlare:
• Var aktiv på odlingen, mänsklig aktivitet gör att man skrämmer bort ejdrar.
• Sänk odlingar, bojar drar till sig ejdern.
• Använd en kombination av metoder, slumpmässigt men konsistent.
• Bevara och återställ alternativa habitat.
• Öka möjligheten för rovfåglar att vara vid odlingen.
• Anpassa odlingsplats, undvik ställen med mycket ejderboplatser

Hur ser du på framtiden för musselodling i Sverige och en hållbar samexistens mellan musselnäringen, naturliga populationer av blåmusslor och ejder?
-En hållbar samexistens kommer att kunna göra att förlusterna för näringen minskas och att de kan kontrolleras på ett bra sätt. Det är inte realistiskt, eller kanske inte ens önskvärt, att eliminera alla skador på odlingarna, däremot tror jag att man kan hitta sätt att undvika att skador som leder till allt för kännbara skador för näringen. På ett sätt kan man se det som att musselodlingarna gör en ekologisk tjänst då dom utgör föda för ejdrarna och lite svinn får man kanske räkna med, avslutade Mats Lindegarth.

Länk till rapporten ”Utveckling av metoder och kunskap för att minska ejderpredation i blåmusselodlingar”.