Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Professor med intresse för den konservativa ådran i litteraturen

Publicerad

Andrea Castro har befordrats till professor i spanska med litteraturvetenskaplig inriktning.
– Göteborgs universitet har ju aldrig haft en kvinnlig professor i spanska, eller en professor i spanska som är född och uppvuxen i ett spansktalande land, så det är inte så dumt att det också finns plats för en kunskapsauktoritet med spanskklingande namn och spanskfärgad svenska, säger hon.

Andrea Castro

Andrea Castro har haft två huvudintresseområden i sin forskning.

– Det ena kan man sammanfatta som ”korsningen mellan estetik, politik och subjektivitet”. Inom detta har jag sysslat med fantastisk kortprosa på 1800-talet och med romaner inom olika genrer och från olika tider. Två författare jag har ägnat mig åt de senaste åren är argentinska nutida poeten María Negroni, och romanförfattaren Emma de la Barra som skrev under pseudonymen César Duayen i början på 1900-talet.

Nära kopplat till det första intresseområdet, berör det andra läsning av skönlitteratur som estetiskt och kunskapsbärande uttryck.

– Detta inkluderar didaktiska perspektiv och en reflektion kring de särskilda utmaningar som disciplinen litteraturvetenskap möter inom de så kallade språkinstitutionerna. Det här fältet känns mycket relevant både vad gäller vår roll som universitetslärare på en språkinstitution inom det svenska universitetet, och vår mycket viktiga roll som lärarutbildare.

Konservatism i 1800-talets spanska litteratur

Bok på universitetsbiblioteketJust nu håller Andrea Castro på att utveckla ett projekt om konservativa sinnen i 1800-talets litteratur i den spansktalande världen, tillsammans med ett stort nätverk av forskare från olika universitet i olika länder.

– Den konservativa ådran inom det litteratur- och kulturvetenskapliga forskningsfältet har knappt uppmärksammats av forskningen, som mest har fokuserat på de liberala författarna och idéerna. Vi vill studera de sätt som konservatism har varit inbäddad i de kulturella yttringarna under 1800-talet och dess relationer till liberalism.

Själv är hon intresserad av pressen, som hon menar är en mycket viktig aktör under 1800-talet.

– I estetiska genrer som krönikan och berättelser om seder och bruk (cuadro de costumbres), vill jag studera den diskursiva kampen som förs för att definiera de olika subjektiviteterna inom nationen. Vilka får lov att vara en del av den samhälleliga kroppen? Vilka får i stället positionen av den andre? Hur görs detta med språk och med estetik? Många av föreställningarna och estetiska grepp som då cirkulerar i stor skala tack vare pressen kommer att visa sig vara mycket effektiva och seglivade. Som spöken av det förflutna kommer de att dyka upp i olika tider. Till exempel kan det vara intressant att undersöka vilka som brukas idag, i de konservativa och ultrakonservativa diskurserna som florerar både i Europa, i USA, i den spansktalande världen och så vidare.

”Ett erkännande och en legitimering”

Att blir professor är roligt på flera plan, tycker hon, samt en stor ära.

– Man är ju samma person som innan man blev professor, med sin nyfikenhet och sitt engagemang, sina osäkerheter och sina tvivel, men titeln är både ett erkännande och en legitimering.

Ämnet spanska har inte haft en professor i litteraturvetenskap på fem år och den sista december går Ingmar Söhrman, som är professor i romanska språk, i pension.

– Ämnet är mycket dynamiskt, vi har många doktorander och flera duktiga och aktiva forskare så det är viktigt att vi inte står utan professor och jag är mycket glad över att få representera och verka för mitt ämne.

Hoppas på mer samverkan

På det personliga planet ser hon det också som ett erkännande om kvalitet på sin forskning och undervisning, samt på sitt engagemang i ämnet, både på universitetsnivå, nationellt och internationellt.

– Och så får jag mera forskningstid i tjänsten, något som vi har alldeles för lite av som lektorer och docenter.

Andrea Castro hoppas också att professorstiteln ska öppna fler möjligheter att sätta igång nya saker.

– Jag tycker till exempel att samverkan är en mycket viktig del av vårt uppdrag som forskare, och det är onekligen så att titeln har en viss tyngd i många sammanhang. Göteborgs universitet har ju aldrig haft en kvinnlig professor i spanska, eller en professor i spanska som är född och uppvuxen i ett spansktalande land, så det är inte så dumt att det också finns plats för en kunskapsauktoritet med spanskklingande namn och spanskfärgad svenska.

– Med allt detta kommer såklart större ansvar, men det skrämmer mig inte!

Tillsammans med Azucena Castro från Stockholms universitet driver hon podcasten Poesía al paso.