Personcentrerad vård i hela vårdkedjan gav långvariga positiva effekter, allra högst för dem med lägre utbildningsnivå. Artikel och forskare i fokus: Andreas Fors

Artikel: Effects of person-centred care after an event of acute coronary syndrome: Two-year follow-up of a randomised controlled trial. Länk till artikeln.

Forskare: Andreas Fors

Ålder: 40 år

Tjänst: Forskarassistent på Centrum för personcentrerad vård (GPCC), Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. FoU ledare primärvården Göteborg.

Vilka personliga resurser använder du i din forskning: Jag är en noggrann, analytisk, strukturerad och eftertänksam person. Det tror jag är väldigt användbart i min forskning och för att nå uppsatta mål, även om jag kan ha en förmåga att fastna i detaljer.

Du har kunnat se att positiva effekter på patienter som fick personcentrerad vård genom hela vårdkedjan under ett halvår kvarstod upptill 24 månader, och att högst effekt kunde ses bland patienter med lägre utbildning, berätta om det. Det stämmer, detta såg vi när vi gjorde en långtidsuppföljning av ett projekt där vi hade studerat rehabiliteringen av personer som hade insjuknat i akut kranskärlssjukdom, det vill säga hjärtinfarkt eller kärlkramp. I den studien hade vi följt cirka 200 personer genom vårdkedjan från sjukhus, via öppenvården ut i primärvården. Det var en randomiserad, kontrollerad studie, där hälften lottades till ”personcentrerad vård” som tillägg till sedvanlig vård, och hälften till sedvanlig vård under ett halvår. Där märktes tydliga effekter för den grupp som fick det ”personcentrerade tillägget”.

De effekter vi talar om här är en kombination av ökad tilltro till sin egen förmåga och återgång till tidigare aktivitet (t.ex. arbete) utan att öka risken för försämrande kliniska händelser som återinläggning eller dödsfall. Tilltron till den egna förmågan mätte vi med ett internationellt gångbart och beprövat instrument som består av ett frågeformulär. Tidigare studier har visat att ökad tilltro är kopplat till en bättre upplevd hälsa och ett minskat vårdbehov.

Sedan kunde vi i uppföljningsstudien se att de effekter som var synliga redan efter sex månader i gruppen som fått personcentrerad vård som tillägg, även kvarstod upptill 24 månader. Det är sällan man ser kvarstående effekter så lång tid efteråt. Dessutom var effekterna störst för personer med lägre utbildningsnivå (ej eftergymnasial utbildning) vilket också är sällsynt.

Vad var det som gjorde att studien hade allra störst effekt på personer med lägre utbildningsnivå? Detta var en komplex intervention, det vill säga den bestod av flera olika delar. Så det är svårt att säga exakt vilken del som var den verksamma, och det kan nog även vara olika aspekter som haft betydelse för olika personer. Men gemensamt för alla delar i interventionen var att de grundar sig i en personcentrerad vårdetik. För det första handlade det om att lyssna på patientens berättelse, sedan att gemensamt skapa en hälsoplan, och till sist att säkerställa, dokumentera och följa upp denna plan. Grunden var att allt detta skedde i partnerskap.

Tidigare forskning har visat att patientens socioekonomiska status kan ha betydelse i kommunikationen med vården. Att dialogen med patienter som har en lägre utbildningsnivå oftare kännetecknas av en-vägs kommunikation där de blir instruerade och är mindre involverade i beslut, medan ett delat beslutsfattande är mer vanligt i konsultationen med de patienter som har en högre utbildningsnivå. Kanske är de med högre utbildningsnivå också mer vana vid att göra sin röst hör vilket också ger avtryck i vården. Det är tänkbart att ett personcentrerat förhållningssätt i den här studien ledde till att de med lägre utbildningsnivå, kanske för första gången, fick en chans att verkligen prägla och påverka sin egen vård.

Hade vårdpersonalen som var med i studien fått någon utbildning i personcentrerad vård? Ja, det hade de. Både i teori och praktik, dels vid ett uppstartsmöte, men även regelbundet under studiens gång. Vid uppföljningsmötena kunde de bland annat ta upp praktiska exempel och jämföra arbetssätt med varandra.

Vad gör du nu? Jag forskar i ett antal olika projekt som är i olika faser. Detta projekt är ju i det närmaste avslutat även om det nu genomförs ännu en långtidsuppföljning som kommer att vara klar 2019 för att se om effekterna kvarstår ända upp till fem år.

Nu är jag mest involverad i det projekt jag själv leder som handlar om ett personcentrerat stöd via telefon och en e-hälsoplattform för personer med stressreaktioner (t.ex. utmattningssyndrom), ångest och depression, där hälften lottas till det personcentrerade stödet som ett komplement till sedvanlig vård, medan hälften får sedvanlig vård. I projektet ska vi studera vad detta kan få för betydelse för deras hälsa, tilltro till egen förmåga och sjukskrivningsprocess.  Sedan har vi ett liknande projekt som pågår, där samma e-hälsoplattform används, men som vänder sig till personer med KOL och/eller hjärtsvikt.

E-hälsoplattformen har utvecklats under två år, i samverkan med ett IT-företag och i nära samarbete mellan forskare, hälso- och sjukvårdspersonal och patientmedforskare och kan anpassas till att användas i flera studier som avser att studera personcentrerad vård.

I dessa projekt ska vi också utvärdera själva processen, hur e-Hälsoplattformen används och titta närmare på vad användarna tycker är meningsfullt, för att förhoppningsvis kunna säga mer om vilka mekanismer som har betydelse.