Ny modell kan hjälpa föräldrar att samarbeta vid vårdnadstvister
För barn och vuxna är vårdnadstvister präglade av meningsskiljaktigheter och en oviss väntan på beslut. En modell för att lösa vårdnadstvister designad utifrån spel- och motivationsteori där föräldrarna själva sporras att förhandla kan snabba på processen och öka föräldrarnas möjlighet till samarbete. Det visar forskning från Göteborgs universitet.
En vårdnadstvist är en rättslig process mellan föräldrar eller andra vårdnadshavare som inte kommer överens kring vårdnad, boende eller umgänge av gemensamma barn. Om socialtjänsten inte lyckas medla avgörs frågan i tingsrätten.
För att öka samarbetsviljan mellan föräldrarna och därmed undvika långa tvister har Leonard Ngaosuvan, universitetslektor i kognitionsvetenskap, skapat en modell han kallar ”rättviseprincipen”. Grundpremissen är först och främst att föräldrarna ska uppfattas som lämpliga, att det inte är någon större skillnad på de livssituationer som erbjuds barnet samt att föräldrarnas konflikt är så allvarlig att medling är uteslutet.
Dela med sig av umgänge
Föräldrarna får sedan svara på frågan hur mycket umgänge de skulle tillåta mellan barnet och den andra föräldern, om de själva fick fullt ansvar för barnet.
– För att ta reda på detta skriver båda föräldrar en siffra mellan 1 och 50 oberoende av varandra. Den som skriver högst siffra får vårdnad och boende, samtidigt som vinnaren lovar att dela med sig av umgänge till den andra föräldern motsvarande procentsatsen av den vinnande siffran, säger han.
Om förälder A skriver siffran 49 och förälder B skriver siffran 25 får A vårdnaden och ansvarar för barnet, men lovar samtidigt 49 procent av umgänget till den andra föräldern. Skriver föräldrarna samma siffra blir det nya budomgångar tills dess att det finns en vinnare. Skriver båda föräldrarna siffran 50 resulterar det i delad vårdnad.
För att testa rättviseprincipen genomfördes en så kallad vinjett-studie där en hypotetisk vårdnadstvist presenterades för 52 deltagare, hälften kvinnor och hälften män. I studien fick deltagarna svara på hur mycket umgänge de kunde tänka sig att ge bort med denna princip jämfört med hur det fungerar idag.
– När jag jämförde siffrorna blev det tydligt att deltagarna tilldelade mer umgänge med rättviseprincipen och var mer benägna att samarbeta och dela på vårdnaden, säger Leonard Ngaosuvan.
Flera fördelar med ny modell
Anledningen är att modellen skapar incitament för att vara generös jämfört med nuvarande system där det är oklart hur mycket generositet och samarbetsvilja betyder. Dessutom upprätthåller rättviseprincipen viktiga kriterier för bra beslutsfattande så som transparens och reproducerbarhet.
− Du får se vilken siffra den andra föräldern skriver och du får samma resultat oavsett vilka ekonomiska förutsättningar du har eller var i landet du bor.
Rättviseprincipen är teoretisk och ännu inte testad på verkliga vårdnadstvister. Det kan också finnas ett inbyggt motstånd mot att lösa en vårdnadstvist genom spelteoretiska principer. Fördelarna med modellen överväger ändå dagens metod att lösa vårdnadstvister som har flera problem, menar Leonard Ngaosuvan.
– Med nuvarande system tar det lång tid vilket innebär lidande för barnen samt höga kostnader för föräldrar och samhället. Detta kommer rättviseprincipen sannolikt bidra till att minska om den skulle bli verklighet.
En vårdnadstvist är en rättslig process med barnets bästa i fokus och det finns många orsaker till att en vårdnadstvist uppstår. Första steget för att lösa en vårdnadstvist är försöka få föräldrarna att komma överens genom medling som kommunen erbjuder. Om situationen inte löser sig då avgörs frågan i tingsrätten.