"Not in my backyard" – konsten att kommunicera miljöfrågor
Det kan handla om allt från klimatförändringar till lokal utbyggnad av nya vindkraftverk. Frågor om miljön väcker ofta starka känslor. Socialantropolog Annelie Sjölander-Lindqvist menar att vi måste fokusera mer på hur miljöproblem kommuniceras till människor om vi vill kunna lösa de stora utmaningarna.
Riddarhyttan. En gammal bruksort i ett hörn av Västmanland. Den sista gruvan lades ner 1979, men spåren finns fortfarande kvar. Både hos människorna som bor i samhället och i markerna.
Det blev tydligt när myndigheter kom för att undersöka halterna av arsenik i området. De geologiska mätningarna visade att det var värre än befarat. Varningsskyltar sattes upp om att det var förenat med en stor risk att vistas här, och lokalbefolkningen informerades om att området skulle saneras.
Förvirrande budskap
De boende reagerade dock olika på informationskampanjen. Särskilt som senare mätningar avslöjade att arseniknivåerna trots allt inte var så höga som de första undersökningarna hade visat, vilket ledde till att myndigheterna tog ner varningsskyltarna.
– Det här är ett exempel på hur en myndighet inte bör kommunicera en risk. Att först sätta upp skyltar som informerar om att något är väldigt farligt, och sedan ta ner skyltarna utan någon vidare förklaring till lokalsamhället blir bara förvirrande, säger Annelie Sjölander-Lindqvist, socialantropolog och forskare på Gothenburg Research Institute på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Hon menar att den bristande kommunikationen när det gäller den här typen av känsliga frågor kan få stora konsekvenser då det handlar om allmänhetens förtroende för myndigheterna. Det är ett förtroende som snabbt kan raseras och som tar lång tid att bygga upp igen, vilket kan få djupgående konsekvenser för miljöarbetet.
– Det är alltså viktigt att ha en god kommunikationsstrategi från början, säger hon.
Vill öka kunskapen
Annelie Sjölander-Lindqvist gjorde en socialantropologisk studie i Riddarhyttan där hon intervjuade både boende och ansvariga inom myndigheter och kommun. Studien finns nu med som ett kapitel i den nya boken Anthropological Perspectives on Environmental Communication.
Syftet med boken har varit att samla exempel på socialantropologiska studier kring miljökommunikation från olika delar av världen, för att öka förståelsen om hur viktig kommunikationen är när det handlar om att sprida information kring laddade miljöfrågor, säger Annelie Sjölander-Lindqvist, som även är en av redaktörerna.
Hon menar att just socialantropologin kan fungera som ett viktigt redskap för att förbättra kommunikationsarbetet, eftersom det är en lära som studerar olika sociala strukturer och förhållanden i mänskliga samhällen:
– Socialantropologi handlar mycket om helhet, kontext och sammanhang. Vi socialantropologer är intresserade av vad människor gör, och hur de sedan så att säga ”förstår” det de gör. Hur förhåller vi oss till vår omvärld? Kommunikation är centralt för hur vi förhåller oss till varandra, säger hon.
Vad gäller Riddarhyttan var det just den historiska betydelsen av gruvnäringen gav henne en ingång som socialantropolog:
– Alltså vad är den här platsen för något? Vad betyder de här olika sakerna i lokalsamhället och hur människorna tolkar de här olika budskapen från myndigheterna om de här gifterna? Hur filtreras sedan de här budskapen utifrån en lokal och kulturell identitet, och utifrån förståelsen av den här platsen?
Upplevdes som obehagligt
Den typen av kunskap kan vara avgörande när det handlar om att sprida information om en miljöfråga som påverkar oss på djupet, säger hon.
Hennes studie i Riddarhyttan visade att frågan om arsenik i markerna var känslig och komplex för lokalbefolkningen. Detta eftersom samma gruvindustri som orsakat problemet samtidigt är en så viktig del av Riddarhyttans historia. Så när myndigheterna började lyfta frågan, så kändes det obehagligt för en del:
– Vissa upplevde det som om grunderna till varför lokalsamhället finns började ifrågasättas, då det är gruvnäringen som är orsaken till varför Riddarhyttan överhuvudtaget existerar. Det är gruvorna som har gett människor ett socialt liv och en historia. Människorna har jobbat där, och på det sättet kunnat försörja sina familjer. Så det sitter djupt.
Från Arizona till den svenska västkusten
Boken ger flera exempel från runt om i världen. Bland annat handlar det om amerikanska urinvånares närhet och anknytning till en aktiv vulkan i Little Springs Lava Flow i den amerikanska delstaten Arizona, bevarandet av traditioner i ett område med demografiska förändringar i slovakiska bergsområden, och hur olika aktörer planerar och kommunicerar nya regleringar på den svenska västkusten.
Något som ständigt återkommer är det lokala. Det är ju där många miljöåtgärder tar plats, även om det handlar om en global miljöfråga, menar Annelie Sjölander-Lindqvist. Det är därför viktigt att knyta samman det lokala med det globala, betonar hon.
– Det kan ju handla om allt från klimatförändringar till den förlusten av biologisk mångfald, alltså problem som är svåra att få ett grepp om för den enskilde. Samtidigt sker många åtgärder som berör den här typen av globala miljöfrågor lokalt, i närheten av oss, och påverkar människor som lever i området.
"Not in my backyard"
Vindkraftverk är ett typiskt exempel på en sådan åtgärd. De byggs för att utvinna mer fossilfri energi för att minska utsläppen av växthusgaser och hejda klimatförändringarna. Samtidigt berörs många av att få en stor vindsnurra i grannskapet:
– Vindkraftverken placeras ofta i områden där människor lever och verkar, i skogen eller vid kusten, där man på ett lokalt plan kanske inte känner att man vinner något på lokaliseringen av vindkraft. Det kan kännas som att man inte vill ha det nära inpå, ”not in my backyard”. Jag tror att det är avgörande att man då lyssnar på de lokala rösterna och inser att det här är komplicerade frågor.
För att lyckas lösa de globala utmaningarna tror Annelie Sjölander-Lindqvist att det är nödvändigt att finjustera hur informationen sprids, annars kommer det alltid att bli protester och förnekelser, även om informationen bygger på empiri och stabila vetenskapliga resultat:
– Jag tänker att för att vi ska komma framåt, så måste vi skapa en förståelse för de här åtgärderna ur ett lokalt perspektiv, och det kräver ganska mycket av kring vad man lägger in i sina kommunikationsstrategier.
Hon menar att kommunikationen måste bygga på en stor kunskap om det samhälle eller det naturområde som är platsen för en specifik miljöåtgärd. Då finns det möjlighet att knyta samman det globala med det lokala perspektivet:
– Det gäller att hitta ett sätt att balansera det lokala med de här stora globala utmaningarna utifrån forskning och vetenskap, och kunna försvara varför man ska placera vindkraftverket eller batterifabriken just i ett specifikt område. Det är inte enkelt.. Men om vi lyckas och kan knyta samman det lokala och det globala då är jag övertygad om att vi kan komma långt.
Här kan du läsa boken Anthropological Perspectives on Environmental Communication.
Text: Agnes Faxén, kommunikatör Gothenburg Research Institute
