Mellanstadieelever utmanar historieberättandet
Flickor, arbetarbarn och minoriteter lyser ofta med sin frånvaro i historieböckerna, något många elever i mellanstadiet reagerar på. I en avhandling vid Göteborgs universitet visar barn att de både kan tänka kritiskt och moraliskt kring vilken historia som lyfts fram i skolan och vilken som utelämnas.
Vad ser barn som viktig historia och varför? Den frågan ställer Cathrine Sjölund Åhsberg, i en avhandling, där 53 elever i årskurs 4–6 från fem skolor får diskutera bilder ur svensk historia.
– Jag ville fånga elevers egna tankar om historia, utan att styra dem. Det visade sig att många redan reflekterar kring makt, inkludering och orättvisor, säger Cathrine Sjölund Åhsberg.
Tre sorters historia
Elevernas resonemang grupperades i tre återkommande mönster:
- Symbolisk historia om Sverige som nation
- Vardagsnära historia som berör deras eget liv
- Svår och tystad historia som väcker känslor och etiska frågor
Flera elever lyfte fram frågor om mänskliga rättigheter, barnarbete, minoriteter och ojämlikhet och uttryckte frustration över att dessa perspektiv inte alltid får plats i skolundervisningen.
– Det fanns ett starkt engagemang för de berättelser som ofta hamnar i skymundan. Eleverna ifrågasatte aktivt varför vissa historier berättas och andra inte, säger Cathrine Sjölund Åhsberg.
Hon såg också hur barnen rörde sig mellan olika berättelser om Sverige: ett ljust och framgångsrikt narrativ och ett mörkare där utsatthet, diskriminering och våld har präglat historien. Att elever själva formulerar sådana kontraster visar på en långt mer komplex förståelse än vad som ofta antas i mellanstadiet.
En hjälp att förstå nutiden
Studien genomfördes mitt under pandemin, vilket också satte spår i elevernas tolkningar. Flera kopplade historien till samtida frågor och använde historiska exempel för att förstå sin omvärld. På så vis framträder historieämnet som något väldigt relevant, inte minst i kristider.
Avhandlingen lyfter också hur elevernas känslor och moraliska värderingar påverkar vad de uppfattar som viktig historia. Till exempel såg vissa berättelser om barnarbete, diskriminering eller krigsdrabbade barn som särskilt betydelsefulla, inte bara för att de var historiskt viktiga, utan för att de väckte starka känslor och upplevdes som orättvisa. Genom att koppla dessa reaktioner till begreppen etisk och affektiv betydelse visar forskaren hur empati och värderingar är en del av barns historiska tänkande.
Skolan, samhället – och framtiden
Resultaten har betydelse för både lärare, lärarutbildare och beslutsfattare. De visar att elever vill diskutera svåra och relevanta frågor och att undervisningen kan vinna på att ta större hänsyn till deras perspektiv.
– Historia handlar inte bara om vad som hände förr, utan om hur vi förstår vår samtid. Genom att synliggöra vilka historier vi berättar och vilka vi tystar påverkar vi också framtiden, säger Cathrine Sjölund Åhsberg.
Avhandlingen ger även en första svensk översikt av forskningsfältet kring så kallad historisk signifikans, ett tankeredskap som kan hjälpa både elever och lärare att förstå vad som gör historia relevant och viktig i olika sammanhang.
- Avhandlingens titel: Vad är viktig historia? Att utforska, problematisera, utveckla och synliggöra tankeredskapet historisk signifikans
- Länk till avhandlingen