Sedan runt 2010-talet har begreppet “Sociala investeringar” fått fäste i Sverige, vilket förenklat innebär att förebyggande välfärdsinsatser ses som en investering som ska betala tillbaka sig senare. Tanken om långsiktiga insatser i välfärdsstaten är knappast ny, till exempel kan skolan ses som en investering samhället gör för att få utbildade medborgare i framtiden. Vad som är nytt och intressant är det sätt på vilket idéer om samverkan, långsiktighet och effektutvärderingar knyts samman inom ramen för styrmodellen sociala investeringar.
– Man hör nästan i begreppet hur två idéer möts, idén om långsiktiga förebyggande insatser möter här idén om mätbarhet och effektivitet, säger avhandlingens författare Cristian Lagström.
Genom att följa realiserandet av sociala investeringar i en svensk region har Cristian Lagström undersökt hur utvecklingen av sociala investeringar som styrmodell och arbetssätt tog form. Studien visar bland annat att idén om att beräkna sociala och ekonomiska effekter av sociala investeringar visade sig vara svår att omsätta till en fungerande praktik. Samtidigt var stödet generellt sett starkt för att göra det förebyggande arbetet uppföljningsbart, både bland politiker och berörda tjänstepersoner.
– Förverkligandet av komplexa politiska mål om ökad social hållbarhet ställer nya krav på organisering och styrning, ofta i samverkan över organisatoriska gränser. Den här studien visar hur samhällsekonomiska kalkyler kan få en viktig roll i ett organisatoriskt förändringsarbete, i alla fall på ett diskursivt plan.
Resultaten är intressanta i relation till debatten om New Public Management (NPM) där mätandets logik länge varit både centralt och kritiserat. Inbyggt i idén om sociala investeringar finns en kritik mot NPM och dess negativa effekter, likväl är mätandet och den kalkylerande rationaliteten fortfarande central.
– Med det sagt, när man studerar sociala investeringar som organisatorisk praktik så inser man snart att det är en mängd olika frågor man behöver brottas med för att få till en fungerande arbetsmodell. Det handlar om att få till ett arbetssätt som är hanterbart för de ingående aktörerna, och som inte går under på grund av sin inbyggda komplexitet, säger Cristian Lagström.
Läs hela avhandlingen här!
