– Digitala verktyg står inte motsats till äldre hantverk, utan de kan snarare upplysa varandra. Genom att lära sig mer om äldre former som emblem och kuriosakabinett kan man förstå mer av vår digitala kultur, säger Jonas Ingvarsson.
Nytt sätt att uppleva verkligheten
Han förklarar att många tidigmoderna uttryck och genrer, som till exempel emblem och kuriosakabinett, har det gemensamt med flera uttryck inom den digitala kulturen att likhet är viktigare än ursprung och att kombinationer av text och bild kan erbjuda betraktaren möjlighet till vidare reflektion. Detta delar bland annat emblemgenren med många elektroniska verk och webbplatser.
– Epistemologi är ju ett annat ord för kunskapsteori, alltså läran om hur kunskap är möjlig och hur den kan förmedlas. Om vi betraktar digitaliseringen i första hand inte som teknologi utan som olika tankeformer kan vi få upp ögonen för en räcka nya förhållanden, där användandet av en viss teknologi innebär att vårt sätt att uppleva verkligheten och förmedla kunskap kommer förändras. På motsvarande sätt menar forskare att emblemet inte bara var ett konstfärdigt uttryck utan i mångt och mycket representerade hur människorna på 1600- och 1700-talen uppfattade skapelsen – emblemen motsvarade alltså en tankeform.
Resultat av forskningsprojekt
I boken prövar Jonas Ingvarsson dessa nya digitala tankeformer i en samling essäer, tänkta att bjuda in till samtal om humanioras framtid. Boken är resultatet av hans medverkan i projektet RepRecDigit (Representationer och omkonfigureringar av det digitala i svensk litteratur och konst 1950-2010), ett samarbete mellan Göteborgs universitet och Linköpings universitet, som finansierats av Vetenskapsrådet. I projektet inventeras olika aspekter av digitaliseringens inverkan på framförallt litterära verk från 1950-talet och framåt. Bland annat har man undersökt dataspel konstruerade av författarna Kerstin Ekman och Sven Fagerberg och hur datateknologin representeras i litterär text.
– Digitaliseringen på 60-talet är något annat än idag. Då var det enorma maskiner som drevs med hålkort, idag är det klädesplagg med digital information, säger Jonas Ingvarsson.
Hundra unika exemplar
Boken är skapad tillsammans med bokbindaren och konstnären Olle Essvik och finns än så länge bara i hundra exemplar som går att köpa direkt av förlaget under kvällens bokrelease och på årets upplaga av Bokmässan. Jonas Ingvarsson är också i färd med att förbereda en version för open access på webben.
– Det nutida intresset för mediernas, och inte minst böckernas, materialitet ser jag inte som en reaktion mot utan snarare en effekt av digitaliseringen, på så sätt att vi ”fått syn” på boken, brevet, fotot, kassettbandspelare och så vidare som medier, deras specifika egenskaper. Utifrån det tänkte jag och Olle att vi ville göra något väldigt materiellt och hantverksmässigt. Det blir väldigt taktilt med gamla böcker som blir något nytt.
Jonas Ingvarsson och Olle Essvik.