Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Kärlek mellan kvinnor skildrat under ett sekel

Hur har kärlek mellan kvinnor skildrats i svensk litteratur? Det kommer Eva Borgström, docent i litteraturvetenskap, föreläsa om på West Pride.

Eva Borgström har nyligen avslutat ett forskningsprojekt där hon har tittat på hur kärlek mellan kvinnor skildras i svensk skönlitteratur mellan åren 1830 och 1935. Under den perioden genomgick samhällets syn på homosexuella stora förändringar, något som återspeglas i litteraturen.

Under tidigt 1800-tal sågs homosexuell kärlek närmast som något monstruöst. Den var förbjuden i lagen och kunde ge straffarbete i upp till två år.

porträtt Eva Borgström Homosexualitet kopplades till andra former av överträdelser, gränser som inte får klivas över: gränsen mellan djur och människa, liv och död, egna kulturer och främmande kulturer, det kristna och det hedniska. Det homosexuella var inte bara något icke-civiliserat, det var något icke-mänskligt, säger Eva Borgström.

Samtidigt brukar 1800-talet kallas den romantiska vänskapens tid, en tid när det var fullt möjligt för två kvinnor att leva tillsammans utan att bli ifrågasatta.

– Både i litteraturen och i det vanliga livet fanns en stor rörelsefrihet för vänskaper under den här perioden. Två kvinnor kunde dela boende, ekonomi och liv. Det kunde man skildra i litteraturen, och ingen skulle komma på tanken att det var något konstigt med det. Hos Fredrika Bremer finns till exempel scener där en kvinna frågar en annan kvinna om de ska dela hus, framtid och pengar. Rena frierier!

Några decennier senare var den friheten inte lika självklar. Plötsligt började läkarvetenskapen klassificera homosexualitet som en felutveckling hos människan, en avart, en sjukdom. Homosexuella framställdes som en fara för samhället.

– Den moderna sexologin började etikettera homosexuella, sätta diagnoser, beskriva släktträd, kroppsformer, behåring, till och med intressen, för att kunna ringa in och identifiera homosexuella. På så sätt skulle man förebygga att den uppstod. Senare kom man på att detta inte var så lätt.

Från början av 1900-talet och framåt finns ett antal mer moderna beskrivningar av kärlek mellan kvinnor i svensk litteratur. Agnes von Krusenstjerna till exempel gjorde skandal med sina ovanligt öppna skildringar av sex mellan kvinnor. Ett annat, mer teoretiskt och litterärt mer nytänkande exempel är Karin Boyes roman Kris.

– Det är en hypermodernistisk roman där det könspolitiska innehållet ur ett europeiskt perspektiv är långt framme. Karin Boye plockar ner alla konstruktioner av homosexualitet, alla förlegade föreställningar, och börjar om från början. Till slut är det bara längtan kvar, "Vi måste anförtro oss åt vår längtan", skriver hon.

En annan svensk författare som låg långt framme var Klara Johanson, vars kåseri Sexualsystemet var ett sekel före sin tid, menar Eva Borgström.

– Där kan man säga att hon genomför en analys av kön och sexualitet som förebådar Judith Butler med 80 år. Hon skriver att kön och sexualitet är sociala konstruktioner, hon ger samma teorier som radikala queerteoretiker gör i dag.

Efter en period av mer öppna och framåtblickande skildringar av kärlek mellan kvinnor kom andra världskriget.

– Då blev plötsligt hus och hem och nation viktigast. Kriget satte skräck i folk och de glada experimentens tid var över.

Eva Borgström håller sitt föredrag Berättelser om det förbjudna torsdagen den 11 juni klockan 12.00, Torgny Segerstedt-salen, Universitetsbyggnaden i Vasaparken. Seminariet är en del i Göteborgs universitets förmiddag om HBTQ- och likabehandlingsfrågor. Föredragen är öppna för alla.

Den första delen av Eva Borgströms forskningsprojekt om kärlek mellan kvinnor resulterade i en bok år 2008: Kärlekshistoria. Begär mellan kvinnor i 1800-talets litteratur.

Bok nummer två, Det icke tänkbara och det ständigt fruktade. Begär mellan kvinnor som motiv i svensk skönlitteratur 1900–1930, kommer hösten 2015.