Blå Tåget - hur "fint folk" blev pionjärer för proggrörelsen
Proggbandet Blå Tåget är det första enskilda bandet inom musikrörelsen som är föremål för en avhandling i musikvetenskap. Den visar bland annat att medlemmarnas bakgrund i ”finkulturen” – som etablerade författare, konstnärer och intellektuella – hade betydelse för hur bandet kom att uppfattas och tas emot.
Det fanns i skiftet mellan 1960- och 1970-talet en särskild kreativ anda i de avantgardiska konst- och kulturkretsarna i Stockholm, som blev inledningen till den svenska progressiva musikrörelsen. Blå Tåget framstår som pionjärer när de 1969 ger ut skivan Tigerkaka på det lilla skivbolaget MNW, som sedan kom att bli musikrörelsens första och största skivbolag.
Lagom till att det är 50 år sedan ungdomsrevolterna 1968 kommer nu en doktorsavhandling om Blå Tåget, som för många är mest ihågkomna för låten Den ena handen vet vad den andra gör, mer känd som Staten och kapitalet som den fick heta i Ebba Gröns version.
Medlemmarnas sociala bakgrund
Morgan Palmqvist är musiksociologiskt inriktad när han undersöker hur bandet uppstod, och hur de var med att forma musikrörelsen. Han lägger ett särskilt fokus på att analysera betydelsen av Blå Tåget-medlemmarnas sociala bakgrund och innehav av så kallat kulturellt kapital, och undersöker också hur detta kan spåras i text, musik och framförande.
– När Blå Tåget gör intåg på populärkulturens fält så är det inte trots utan i kraft av just sin etablering i ”finkulturen”. Denna bakgrund öppnar dörrar och väcker intresse, säger Morgan Palmqvist.
För att tydliggöra Blå Tågets särart görs jämförelser med Hoola Bandoola och Nationalteatern, två andra förgrundsband som starkt bidragit till att forma eftervärldens bild av musikrörelsen. Till detta läggs en utblick mot den så kallade visvågen – uppsvinget för visan under 1960- och 1970-talet – som i stora delar delade musikrörelsens vänsterpolitiska värderingar.
Platsens betydelse
Avhandlingen är även en studie av platsens betydelse för att skapa grogrund för en kreativ utveckling, som musikrörelsen åtminstone i början var ett exempel på.
– Storstadsregionerna framstår som centrala med sin öppenhet och sina möjligheter.
På så sätt tecknas också konturerna av villkoren för en lyckosam organisering av kulturellt ”entreprenörskap”:
– Det börjar och slutar med människor med idéer och energi. Utan detta i centrum kan ingen konstnärlig eller intellektuell verksamhet uppstå eller överleva.
Morgan Palmqvist bor sedan drygt 10 år i Härnösand och arbetar vid Mittuniversitetet som överbibliotekarie, dessförinnan arbetade han som chef för humanioraavdelningen vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Avhandlingen Första klass mot framtiden. En musiksociologisk studie av Blå Tåget försvaras vid en disputation fredagen den 27 april, klockan 13.00, i sal Vasa B, Vera Sandbergs allé 8 i Göteborg.
Kontakt:
Morgan Palmqvist, tel: 070-399 00 26, e-post: morgan.palmqvist@miun.se
Foto: Sandra Lee Pettersson