Otydlig styrning och fragmenterat ansvar: Konsekvenser för flyktingars etablering på arbetsmarknaden

Stöd till arbetsmarknadsetablering och fokus på självförsörjning är centrala delar av många länders strategier för flyktingmottagande i både det globala nord som syd. Regelverk präglas i allt högre grad av idéer om egenansvar, aktivering och ekonomisk inkludering, vilket innebär att ett stort ansvar läggs på flyktingar att själva etablera sig på arbetsmarknaden. Trots omfattande politiska insatser lever många flyktingar dock fortsatt i långvarig osäkerhet, med otrygga anställningar och begränsad erkänsla av deras kompetenser och kvalifikationer.

Denna policy brief analyserar hur arbetsmarknadsintegration styrs i Turkiet, Jordanien och Sverige, samt hur styrningsstrukturer i sig kan skapa hinder för meningsfull inkludering. Med utgångspunkt i en jämförande studie av syriska flyktingars erfarenheter i Adana, Irbid och Göteborg visar analysen att samtliga tre länder formellt strävar efter att inkludera flyktingar på arbetsmarknaden, men ofta misslyckas med att skapa de praktiska förutsättningar som krävs för faktisk delaktighet. I Turkiet och Jordanien handlar det ofta om rättslig oklarhet och en omfattande informell ekonomi, medan de i Sverige tar sig uttryck genom standardiserade processer, digitalisering och resursbrist. I samtliga sammanhang förväntas flyktingar ta ansvar för sin egen etablering utan att ges tillräckligt institutionellt stöd för att lyckas.

Övergripande slutsatser och policyrekommendationer

Arbetsmarknadsintegration hindras inte enbart av individuella eller strukturella faktorer, utan även av styrningsmodeller som skapar osäkerhet och exkludering. Fragmenterade system, otillräckliga resurser och bristande samordning leder till att flyktingar hänvisas till osäkra eller lågavlönade arbeten och hindras från att fullt ut använda sina kompetenser. Trots olika nationella kontexter är utfallet likartat: ansvaret förskjuts till individen, samtidigt som det stöd som krävs för en hållbar arbetsmarknadsintegration är otillräckligt.

För att möjliggöra verklig inkludering krävs därför en grundläggande förändring av hur arbetsmarknadsintegration styrs – från kortsiktiga, standardiserade och underfinansierade lösningar till stabila, samordnade och inkluderande system som erkänner och tar tillvara flyktingars kompetenser och långsiktiga potential.

• Stärk den institutionella kapaciteten: Säkerställ tillräckliga personalresurser, särskilt i frontlinjeorganisationer som Arbetsförmedlingen och kommunala aktörer. Skapa möjligheter till fysiska möten och individuell vägledning, särskilt i tidiga skeden av etableringen.
• Individualisera insatserna: Återinför individanpassad handläggning och planering där flyktingars tidigare erfarenheter, utbildning och yrkesmål tas tillvara. Undvik schablonmässiga lösningar som leder till kompetensförlust.
• Snabba på validering och komplettering: Bygg ut snabbspår för validering av utländska examina och investera i kompletterande utbildningar och mentorskapsprogram inom fler sektorer – även utanför traditionellt högprioriterade branscher.
• Utforma yrkesutbildningar efter faktiska behov: Utveckla utbildningar som matchar både arbetsmarknadens efterfrågan och flyktingars ambitioner. Följ upp insatser med fokus på långsiktiga resultat snarare än kortsiktig deltagandestatistik.
• Motverka digitalt utanförskap: Kombinera digitala tjänster med tillgång till personligt stöd som är språk- och kulturanpassat. Säkerställ att digitaliseringen inte blir ett hinder för delaktighet.
• Involvera arbetsgivare i inkluderande rekrytering: Stöd arbetsgivare i att tillämpa kompetensbaserad och rättvis rekrytering. Utveckla metoder och rutiner som minskar omedveten exkludering och främjar mångfald i arbetslivet.
• Koppla arbetsmarknadsinsatser till bredare sociala investeringar: Se arbetsmarknadsintegration som en del av en helhet. Investera parallellt i bostäder, utbildning, språkinlärning och aktivt arbete mot diskriminering.

Om författaren

Andrea Spehar är docent i statsvetenskap vid Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.