Länkstig

Anna Adielsson - Hjärtstopp på och utanför sjukhus – riskbedömning, behandling och utfall

Publicerad

Anna Adielsson disputerade den 6 november 2020 inom ämnet anestesiologi och intensivvård vid institutionen för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska akademin.

Titel på avhandlingen: The epidemiology of cardiac arrest - In-hospital risk assessment, treatment and outcome

Bild
Illustration Anna Adielssons avhandling
Illustration: Vilda Adielsson

Länk direkt till avhandlingen

 

Hjärtstopp på och utanför sjukhus – riskbedömning, behandling och utfall

Oväntat plötsligt hjärtstopp är ett ytterst allvarligt tillstånd med dålig prognos, oavsett om det inträffar på eller utanför sjukhus. I Sverige utförs HLR på cirka 9000 personer årligen, till följd av hjärtstopp. Cirka 70 procent av dem får sitt hjärtstopp utanför sjukhusmiljö, och av dem överlever cirka 10 procent. Överlevnaden vid hjärtstopp inom sjukhusen är strax över 30 procent. Total sett dör närmare 7500 på grund av hjärtstopp*.

 - Varför inträffar det så många hjärtstopp inne på sjukhusen, med tanke på all medicinsk expertis som finns att tillgå under dygnets alla timmar? Vilka är de bakomliggande orsakerna? Detta var något som jag som relativt ny läkare funderade över, säger Anna Adielsson, specialistläkare inom anestesi och intensivvård vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Senare när den mobila intensivvårdsgruppen (MIG) på Sahlgrenska Universitetssjukhuset startades, diskuterades det om hjärtstoppen inne på sjukhus gick att förhindra genom att man uppmärksammade och behandlade den oftast föregående kliniska försämringen i tid.

 - Gick det i så fall att förbättra överlevnadsmöjligheterna för denna, ofta svårt sjuka och utsatta patientgrupp? Dessa frågor blev grunden till min forskning.

Ökad överlevnad efter plötsligt hjärtstopp både på och utanför sjukhusen

Syftet med hennes avhandling** blev att analysera hjärtstopp, både på och utanför sjukhusen ur ett epidemiologiskt perspektiv, genom tidig förutsägelse och genom att jämföra förändringar över tid när det gäller bakomliggande variabler, föreliggande fakta, behandling och överlevnad eller död. Samt genom att identifiera faktorer kopplade med de olika resultaten.

 - Sammanfattningsvis visade resultaten på en ökad överlevnad efter plötsligt hjärtstopp under de senaste decennierna, både på och utanför sjukhuset, detta trots en minskande trend av andelen defibrillerbara*** hjärtstopp. Utanför sjukhuset hade kvinnor bäst förutsättningar för överlevnad, samt de som fick tidig HLR (bystander-hjärtlungräddning) och tidig defibrillering. När det gäller plötsligt hjärtstopp på sjukhusen kan en del av förklaringen vara att tidsfördröjningen från kollaps till behandling har blivit kortare. Det vill säga sjukhuspersonalen har blivit snabbare på att påbörja och ge effektiv HLR.

Riskfaktorer som upptäcks i tid ökar överlevnaden för inneliggande patienter

I det delarbete som handlade om inneliggande patienter som handlagts av MIG (Mobila intensivvårdsgruppen) på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, identifieras patienter med stor risk att dö inom 30 dagar efter den första kliniska bedömningen av MIG.. Här bidrog ålder, samsjuklighet och akut sjukdom, i kombination med avvikelser i vitalparametrar och laboratorieprover, samt typ av vårdavdelning, till att identifiera dessa patienter.

 - Här visade det sig att risken att dö var störst för medicinpatienter, andningspåverkade patienter och de med ett lågt blodsockervärde. Men om riskfaktorerna upptäcks i tid och adekvata behandlingsåtgärder vidtas, kan det kliniska förloppet vändas och möjligheterna till överlevnad förbättras.

Förklaringar:

* Källa: Svenska HLR-registret och den årliga dödssiffran i Sverige är ca 90 000 personer

**Avhandlingen är baserad på fyra observationsstudier, tre på registerdata från Svenska Hjärt-lungräddningsregistret, på respektive utanför sjukhus, och en på registerdata från ett nyskapat register över patienter som handlagts av den mobila intensivvårdsgruppen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

*** Fyra olika typer av hjärtrytm kan ses vid hjärtstopp:1. Pulslös ventrikeltakykardi (VT) bara icke fullgoda ”hjärtslag” som utgår från hjärtats kamrar, 2. ventrikelflimmer (VF) snabb oregelbunden rytm som också utgår ifrån kamrarna, 3. pulslös elektrisk aktivitet (PEA) och 4 Asystoli (ingen aktivitet i hjärtat alls. Ett defibrillerbart hjärtstopp, innebär att personen antigen har ett ventrikelflimmer eller ventrikeltakykardi.

INFORMATION OM DISPUTATIONEN

Opponent: Max Bell, Karolinska Institutet, Stockholm

Betygsnämnd: Peter Friberg, Margrét Leósdottir och Helen Seeman-Lodding

Huvudhandledare: Stefan Lundin
Bihandledare: Johan Herlitz