Alice Duhan undersöker hur svenska författare, med fokus på kvinnor, har använt franska från 1600-talet till idag. Hon visar att franskan bör ses som en del av Sveriges litterära geografi snarare än ett yttre inflytande. Alla intresserade är välkomna!
Alice Duhan är biträdande universitetslektor i franska.
Även om franskans guldålder i Sverige vanligen förknippas med den gustavianska eran på 1700-talet, har svenska författare fortsatt att använda franskan i varierande grad sedan dess: vissa skriver direkt på språket, andra översätter sig själva, och ytterligare några väver in franska i sina svenska texter. Ändå är fransk-svensk translingualism, bortsett från några få framträdande namn som August Strindberg, förvånansvärt lite utforskad – både inom studier av litterär flerspråkighet i Norden och i forskningen om migrantförfattare i Frankrike.
Detta seminarium, som presenterar ett kapitel ur den kommande boken Francographie au féminin. Les autrices suédoises de langue française (Classiques Garnier, redigerad tillsammans med Mickaëlle Cedergren), fokuserar på svenska kvinnliga författare. Kapitlet följer hur den fransk-svenska translingualismens dynamik har förändrats från 1600-talet till i dag och undersöker hur funktionerna, betydelserna och drivkrafterna bakom att skriva på franska har utvecklats över tid. Det föreslås att man genom att betrakta franskan – och det franska kulturområdet – inte enbart som ett främmande inflytande, utan som en av de ”betydelsefulla geografierna” (Laachir m.fl., 2018) i den svenska litteraturhistorien, kan få en mer nyanserad förståelse av Sveriges plats i de transnationella och transkulturella kartor som formar världslitteraturen.