Vinter, snö och is i klimatets kulturhistoria

Under den lilla istiden, cirka 1550–1820, präglades stora delar av Nordeuropa av kalla vintrar och korta, ofta blöta somrar. Medan många studier av perioden har fokuserat på politiska och sociala följder närmar sig forskarna Cecilia Rosengren, Björn Billing och Cecilia Sjöholm den ur idéhistoriska och estetiska perspektiv.

– Vi undersöker föreställningar – hur människor tänkte, beskrev och gestaltade erfarenheter av kylan, säger Cecilia Rosengren.

Projektet rör sig mellan vetenskapliga texter, resedagböcker, konst och tidiga väderrapporter och undersöker hur fysiska erfarenheter av kyla samspelade med idéer och kulturella uttryck. 

Kylan blir en vetenskap

Under 1600- och 1700-talen ersattes äldre världsuppfattningar gradvis av experimentell naturvetenskap, där mätning och observation stod i centrum. Kyla blev nu ett fenomen som skulle förstås och förklaras vetenskapligt. 

Den engelske naturfilosofen Robert Boyle var en av dem som tidigt försökte förstå köld systematiskt i sitt verk A History of Cold.

– Boyle förundrades till exempel över hur havet plötsligt kunde bli bärande som ett golv. Hur kan vatten förvandlas till något man kan gå på? säger Cecilia Rosengren.

Under perioden växte också den vardagliga uppmärksamheten kring väder, genom systematiska temperaturmätningar och tidiga väderrapporter i pressen. 

Resor till Arktis

Mindre vardagliga men en viktig del av denna kunskapsutveckling var de polarresor som genomfördes till Arktis. För tidigmoderna resenärer framstod det arktiska landskapet som både exotiskt och extremt farligt.

Samtidigt väckte mötet med det isiga landskapet stark fascination och gav upphov till nya frågor om isberg, norrsken och hur de stora isarna påverkar klimatet i ett större, planetärt perspektiv.

– Det fanns till och med tidiga idéer om klimatmanipulation. En tänkare på sent 1700-tal –  Charles Darwins farfar – spekulerade i om man skulle kunna forsla isberg söderut för att kyla varma områden och samtidigt värma upp norra Europa, säger Björn Billing.

En nordisk identitet 

Projektet lyfter också fram hur människor försökte leva med kylan, inte bara bekämpa den. Under perioden började nordbor försvara och omtolka sitt klimat.

– Det fanns en föreställning om att Norden var ogästvänligt och egentligen obeboeligt. Men nordiska vetenskapsmän och tänkare vände på perspektivet och försökte framhålla kylan som något positivt, säger Cecilia Rosengren.

Kyla kopplades till arbetsförmåga, hälsa och uppfinningsrikedom. Förmågan att bygga varma hus, tillverka kläder och leva i extrema kontraster mellan inne och ute blev en del av en nordlig identitet. Kylan sågs till och med som en källa till kreativitet.

Humaniora möter naturvetenskap på museet

Trots att projektet handlar om kyla, ger det viktiga perspektiv på dagens klimatförändringar. 

– I dag talar vi nästan bara om uppvärmning, men under den här perioden var det kylan som var problemet, säger Björn Billing. Det som förenar då och nu är att snabba klimatförändringar leder till extrema och oförutsägbara väderhändelser.

Projektet om köld under lilla istiden presenteras i en utställning och seminarieserie i samarbete med Naturhistoriska museet. Forskarna framhåller vikten av ett samarbete mellan universitet och en institution med ett starkt kommunikativt och pedagogiskt uppdrag, men också vikten av en mötesplats för humaniora och naturvetenskap:

– Klimat- och miljöfrågor kan inte förstås enbart naturvetenskapligt. Humanistiska perspektiv behövs för att förstå hur människor har tolkat och levt med klimatförändringar.

Text: Hanna Erlingson

Seminarium 29/1: Köld – föreställningar om vinter, snö och is under den lilla istiden

Seminarium 5/2: Vintern som försvann – ett tvärvetenskapligt samtal om snö, kyla och klimatförändringar