Strider för allas rätt
I fjol publicerade Sara Stendahl en debattartikel om att alla barn, oavsett varför de vistas i Sverige, har rätt att gå i skola.
– Det var en text som jag för bara några år sedan aldrig hade trott att jag skulle behöva skriva,
förklarar hon. Hon är nybliven ordförande för Stiftelsen Torgny Segerstedts minne men också ny professor i offentlig rätt.
Sara Stendahl är en av landets ledande forskare inom socialförsäkringsrätt men är även proprefekt vid juridiska institutionen. Dessutom sitter hon med i olika styrelser, bland annat som vice ordförande för European Institute for Social Security. Och före sommaren avslutade hon sitt uppdrag i den grupp som arbetat med uppbyggnaden av det nyetablerade Segerstedtinstitutet.
Att hon är dotter till rådmannen Anders Stendahl samt till Christina Stendahl, tidigare förvaltningschef vid universitetet samt så småningom universitetskaplan, skulle kunna leda till tron att hennes karriär varit spikrak. Men när vi träffas på hennes rum på Handelshögskolan förklarar hon att hon tvärtom började sina juridiska studier ganska sent, först vid 29 års ålder.
– Jag växte upp i Lerum och gick vårdlinjen på gymnasiet. Ett år var jag utbytesstudent i USA och funderade sedan på att kanske bli läkare. Men som tjugoåring startade jag istället företaget Bokförmedlaren. Jag höll först till i en lokal på Fjällgatan och flyttade sedan verksamheten till mitt hus i Bräcke, jag sålde böcker vidare från småförlag och tryckte texter på en liten offsetpress. Samtidigt som jag var aktiv i Svenska freds- och skiljedomsföreningen, läste jag också litteraturvetenskap, idéhistoria och socialantropologi. Att jag till slut fastnade för juridik beror på ämnets möjligheter till så många intressanta fortsatta val. Dessutom är juridik förstås viktigt och påverkar hela samhället.
Redan som doktorand fick Sara Stendahl idén att inrätta något liknande de ”law clinics” som finns i bland annat USA, där juridikstudenter ger utsatta människor kostnadsfri rådgivning. Förra hösten blev idén verklighet när juridiska institutionen, som första utbildningsanstalt i Sverige, började med så kallad clinical legal education inom fördjupningdkursen Praktisk humanjuridik och välfärdsrätt.
– Kursen innebär att studenterna tre dagar i veckan ger konkret juridisk rådgivning till utsatta människor som de möter på olika icke-vinstdrivande organisationer. Det kan exempelvis handla om asylrätt, skolfrågor, hälsovård, skuldsättning eller familjerätt. Rättspraktiken har ett samarbete med fjorton organisationer såsom Stadsmissionen, Rädda barnen och Terrafem. Kursen är dock inte bara praktisk utan har också en viktig teoretisk del där grundläggande frågor om medborgarskap och juristens roll i samhället diskuteras.
Studenterna får även träna sig i att fundera över och skriva egna lagförslag, förklarar Sara Stendahl.
– En del av examinationen består i att översätta juridisk specialistkunskap till ett enklare språk, som sedan blir en broschyr. Men rättspraktiken ska också fungera som en plattform för möten, samverkan, seminarier och förhoppningsvis även forskningsprojekt där forskningsfrågorna ska bygga på samtal med dem som praktiskt arbetar ute i samhället.
För sitt arbete med Rättspraktiken tilldelades Sara Stendahl i fjol Paragrafen, Juridiska föreningens vid Göteborgs universitet pedagogiska pris.
Just de områden som Sara Stendahl forskar inom – social trygghet, rättvisa, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter – är kanske extra intressanta eftersom de handlar om frågor som ständigt diskuteras, förändras och ibland också leder till heta debatter.
– Bland annat forskar jag om vad det innebär att vara EU-medborgare i relation till sociala rättigheter. Den väsentliga frågan att ställa är inte om vi verkligen kan stå upp för exempelvis allas rätt till utbildning, bostad och mat på bordet, för det tror jag faktiskt att flertalet håller med om. Istället måste vi fråga oss hur vi ska göra det, nu när de gamla lösningarna inte alltid fungerar längre, och försöka komma på nya idéer att skapa det goda samhället.
Även om Sara Stendahl är full av beundran för alla frivilligorganisationer som på olika sätt ställer upp för att hjälpa både fattiga EU-medborgare och flyktingar, betonar hon ändå statens ansvar.
– Det är viktigt att inte hamna i schabloner om hur det är på andra ställen, eller för den delen hur det är här. Den svenska föräldraförsäkringen framhålls exempelvis ofta som världens bästa men den innebär ju inte, som ibland påstås, att familjen spelat ut sin roll i Sverige. Tvärtom hade jag aldrig klarat mig som småbarnsförälder utan hjälp och stöd från föräldrar, vänner och syskon. Det finns alltså ingen motsättning mellan att ha starka offentliga institutioner samtidigt som privata initiativ och civilsamhället stöttar upp, tvärtom, det är så vårt samhälle fungerar.
"... alla barn har rätt till skola."
Ett exempel på en diskussion som blossade upp förra året handlade om huruvida barn till EU-medborgare, som vistats i Sverige i mer än tre månader, verkligen har rätt att gå i skola. Tillsammans med kollegan Otto Swedrup skrev Sara Stendahl en debattartikel i Dagens samhälle.
– Det var en diskussion som jag för bara några år sedan inte trodde hade varit möjlig. Men rättsläget är väldigt tydlig; alla barn har rätt till skola. Utbildning är något fundamentalt, som ju bland annat hänger samman med förmågan till framtida försörjning, och är alltså en förutsättning för att inte hamna i fattigdom. Men att en sådan här diskussion uppstår visar att välfärdsstaten är bräcklig och att våra samhällsinstitutioner ständigt måste byggas vidare på och försvaras på nytt.
Också riksdagens senaste beslut när det gäller flyktingkrisen har lett till debattinlägg, signerade Sara Stendahl och andra GU-forskare i juridik. Det handlar dels om id-kontroller vid danska gränsen, dels om inskränkningar när det gäller flyktingars möjligheter att få uppehållstillstånd samt att återförenas med familjen.
– Det är med stor sorg jag ser att Europa, som ändå har lärdomar från två världskrig, inte är mer moget att hantera katastrofen i Syrien. Olika typer av rädslor har vuxit upp, också i Sverige. Men samtidigt får vi inte glömma de många goda initiativ som också finns.
Inte minst universiteten är en positiv kraft som det är en ynnest att få vara del av, menar Sara Stendahl.
– Det är roligt att Göteborgs universitet är så drivande när det gäller samhällsutvecklande forskning. Det finns flera plattformar för samverkan, bland annat Institutet för innovation och samhällsutveckling, som jag själv samarbetat med. Som proprefekt vid juridiska institutionen har jag också ansvar att utveckla våra satsningar på de tvärvetenskapliga områden där vi är särskilt starka: hav och vatten, social hållbarhet samt kunskap och intellektuella resurser.
I maj blev Sara Stendahl ordförande i Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne, som hon varit ledamot av sedan 2013. Det är ett exempel på hur hennes eget engagemang lett till både stora och små beslut. Bland annat är hon med i ett hönskooperativ i Sjöbergens koloniområde.
– Jag bor alldeles i närheten och behöver bara gå över berget för att få alldeles färska ägg. Men ett viktigare engagemang är den nya familjemedlem som nyligen flyttat in. När äldsta dottern flyttade hemifrån fanns nämligen plötsligt ett tomt rum där någon kunde bo.
– Eftersom jag själv vuxit upp med en adoptivbror kanske jag har en lite bredare syn på hur en familj kan se ut. Så när jag diskuterade med barnen kom vi ganska snart fram till att det var självklart att ta emot ett ensamkommande barn. Så nu bor en 16-årig flicka från Eritrea hos oss. För mig personligen känns det som att ha fått ännu en dotter. Hon är en stor glädje och ger hela familjen nya tankar och insikter.
Sara Stendahl
Aktuell: Ny ordförande för Stiftelsen Torgny Segerstedts minne, ny professor i offentlig rätt.
Aktuellt projekt: Det EU-finansierade All Rights Reserved? Barriers towards European citizenship. Huvudhandledare för tre doktorander.
Familj: Tre döttrar på 21, 18 och 14 år, en extradotter från Eritrea.
Husdjur: Två hundar (en storpudel & en tollare)
Bor: Västra Frölunda.
Senast lästa bok: Gabriel Byström Tystnadens Triumf. En bild av det nya Ungern & Margret Atwood, The Heart Goes Last.
Senaste film: Hitta Doris
Favoritmat: Den som någon annan har lagat
Intressen: Litteratur, Alice Munro är en favorit, promenader i skog och mark.
Text: Eva Lundgren
Foto: Johan Wingborg