Skagerraks osynliga mångfald – kan förloras i tysthet
Fiskar som fångas i samma trål och säljs under samma namn kan i själva verket ha stora genetiska skillnader. Under ytan i Skagerrak yta döljer sig en biologisk mångfald som sällan syns i fiskdiskarna.
– Om förvaltningen inte tar större hänsyn till detta riskerar vi att utarma den genetiska variation som gör arterna motståndskraftiga mot framtida förändringar, säger Simon Henriksson, doktorand vid Institutionen för marina vetenskaper.
Inom förvaltningen av marina arter behandlas ofta alla individer inom en art som ett och samma bestånd – med samma genetiska förutsättningar – när de befinner sig i ett begränsat geografiskt område. Men det är inte den biologiska verkligheten, enligt en ny vetenskaplig rapport, skriven av Simon Henriksson och hans forskarkollegor.
– Om vi ser på Skagerrak som ett enskilt hav, så har de flesta arter vi tittat på en uppdelning i flera olika populationer, med ett begränsat utbyte av genetiskt material mellan populationerna, säger han.
Rapporten omfattar närmare 50 arter i Skagerrak, som växtplankton, ålgräs, fisk och blåmusslor. Den visar att mönstret även gäller för arter där individer rör sig långa sträckor och lätt kan simma från en plats till en annan. Ett bestånd av exempelvis fisk, som befinner sig i ett område, kan bestå av individer som kommer från flera genetiskt skilda populationer.
De kan alltså simma i samma stim – men de parar sig inte alltid med varandra.
Mångfalden ger motståndskraft
– Bara för att en individ, till exempel en torsk, rör sig från en plats till en annan behöver det inte betyda att den förökar sig där. Den kan i stället återvända som vuxen till den plats den kom ifrån och leka där.
Att det finns enskilda arter som är genetiskt uppdelade i flera populationer är känt sedan tidigare, men den nya studien visar att det inte bara gäller för enstaka arter.
– Det här är regel snarare än undantag, säger Simon Henriksson.
I praktiken innebär detta att fiskar av en art om fångats i ett och samma tråldrag kan bestå av individer som kommer från flera olika populationer. De kan i sin tur ha genetiska anpassningar till olika livsstrategier eller olika miljöförhållanden, till exempel djup, salthalt och temperatur.
– Den genetiska mångfalden inom en art ger hela arten bättre motståndskraft mot miljöförändringar. Om det finns stor genetisk variation inom arten så kan evolutionen, över tid, gynna egenskaper som gör att arten kan anpassa sig till ändrade förhållanden, säger Simon Henriksson.
Men om exempelvis fiskeförvaltningen inte tar hänsyn till att ett bestånd kan omfatta flera populationer, kan känsliga populationer överexploateras eller helt försvinna, utan att vi vet om det.
– Risken är att vi förlorar genetisk mångfald i tysthet. Och det kan få konsekvenser för hela arten på sikt.
Mer forskning behövs
Simon Henriksson understryker att de arter som rapporten omfattar utgör en mycket liten del av de tusentals havslevande arter som finns i Skagerrak, och att det behövs betydligt mer forskning på området. Samtidigt visar studien tydligt att utgångspunkten framöver bör vara att arter ofta består av flera populationer, som kan finnas i samma område men ändå bära på stora genetiska skillnader.
Detta gäller inte bara för rörliga arter såsom fiskar och marina däggdjur, utan även för ekosystembyggande arter såsom ålgräs och blåmusslor.
Kunskapen bör få konsekvenser för hur livet i havet förvaltas, enligt Henriksson:
– Någonstans måste det ske ett paradigmskifte inom förvaltningen, där man faktiskt börjar övervaka den genetiska mångfalden inom arter, vilka populationer som finns i ett område och hur de påverkas av både fiske och förändringar i den marina miljön
Flera åtgärder föreslås
Forskarna föreslår bland annat att de åtgärder som görs måste vara tillräckligt finmaskiga för att omfatta även små populationer, särskilt längst kuster och i fjordar. Inom fisket bör genetiska analyser användas för att avgöra hur stor del av fångsten som kommer från olika populationer. Dessutom behöver förvaltningen av det marina livet bygga på den senaste och mest uppdaterade kunskapen på området.
Allt för att bevara en genetisk mångfald som också fascinerar.
– Man blir förundrad över hur komplex den marina miljön är. Att vi kan ha ett så högt utbyte av individer mellan platser och ändå ha en tydlig populationsstruktur är väldigt spännande, säger Simon Henriksson.
Text: Mikael Andersson
Hela rapporten hittar du här: Connectivity and Population Structure in a Marginal Sea—A Review
Rapporten bygger på 172 vetenskapliga studier publicerade mellan 1990 och 2023.
Den omfattar 48 marina arter, från växtplankton och ålgräs till musslor, fisk och marina däggdjur.
Studierna har undersökt hur arterna sprider sig och hur de är genetiskt uppdelade.
Rapporten visar att omkring 60 procent av de undersökta arterna uppvisar populationsstruktur i Skagerrak.
Populationsstruktur betyder att en art består av flera genetiskt skilda populationer som i begränsad utsträckning förökar sig med varandra, även om de lever i samma område.
Läs hela artikeln här: Connectivity and Population Structure in a Marginal Sea—A Review
