Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Personalisering av svenska politiker

Johannes Bjerling och opponent Mark Örsten

– Den ökade komplexiteten i det senmoderna samhället kan göra det logiskt och önskvärt med personalisering för att den i bästa fall genom att ge underlag för förtroende kan bidra till politiskt intresse och politiskt deltagande.

Det säger Johannes Bjerling som den 11 januari disputerade vid JMG på avhandlingen The Personalisation of Swedish Politics.

Vinkeln att ett eventuellt ökat intresse för partiledarnas personer på bekostnad av partiernas idéer och program i medierna kan vara en god sak kändes ny och oväntad i ett klimat där mediernas politiska bevakning ofta och i höga tonlägen kritiseras för att bli mer och mer inriktad på personer, i analogi med hur övrig medieuppmärksamhet rikas mot kändisar medan också de som formulerar sig i medierna blir alltmer framträdande som personer.

Opponent vid disputationen var professor Mark Ørsten från Roskilde universitet. Han lyfte fram hur dansk medieforskning visar att medborgarnas uppfattning och förväntningar på politiska partier har stor betydelse för hur partiernas budskap tolkas och betyder mer än hur partiledarna uppfattas när det gäller speciellt utvalda politiska frågor. Johannes Bjerling menade att den typen av undersökning, med inriktning på särskilda frågor som i sin tur skulle kunna leda till ”issue voting” i val inte borde kopplas till problematiken med en politisk bevakning som fokuserar mer på partiledarna än på enskilda frågor.
Avhandlingen bygger på en undersökning av tongivande svenska mediers valbevakning i tio svenska val, från 1979 till 2010. Undersökningen har tagit fasta på tre aspekter av personalisering: personifiering, personlighet och privatliv.

En bakgrund är föreställningen att väljarna ställs inför allt mer komplicerade problem, vilket kan leda till en personalisering av det politiska förtroendet, som alltså då knyts mer till partiledarnas framtoning i medierna än till vad deras partier står för.

Här spelar också det ökande internationella samspelet och beroendet en betydande roll , väljarnas uppfattning om vilket inflytande de egentligen har över vilka politiska beslut som fattas blir mer diffus när också EU-nivåns beslut sträcker sig ner i den svenska verkligheten.

Också här kan man alltså se det som en begriplig och rimlig följd av den samhälleliga utvecklingen att väljare kan komma att fästa ett ökat avseende vid det förtroende de känner för enskilda politiker. Även den blockpolitik som blivit alltmer manifest i det svenska politiska landskapet påverkar hur medierna bevakar politik och politiker. Genom blockpolitiken kommer två tydliga statsministerkandidater att utkristalliseras. De företräder inte bara sina egna partier utan block över partigränser, vilket gör att enskilda partiers program tonar ner i betydelse i valrörelserna och ett ökat intresse riktas mot statsministerkandidaterna. Som Mark Ørsten anmärkte kan man tala om en presidentalisering av blockledarnas framtoning i medierna.

Johannes Bjerlings undersökning visar att det som i dagligt tal beskrivs, och inte sällan fördöms, som personfixering i medierna inte alls är av en så alarmerande omfattning som ibland görs gällande. Han påpekade också vid disputationen hur den politiska verkligheten förändrats, politiker lever i dag i en medialiserad miljö och medielogik är integrerad i det politiska beteendet. Detta gäller också på en övergripande nivå för många samhälleliga institutioner, t ex forskningen.
Ibland leder det till att partiledare blir mediestjärnor, men det behöver inte betyda att det ökade intresset för politikernas personer och privatliv utgör politiska problem. Det skulle förmodligen bli väldigt konstigt om inte den politiska verkligheten och dess mediala presentation följde med samhällets utveckling i övrigt, där person och personlighet blivit allt viktigare, menade han.

– Och om detta kommer medborgarna till godo genom ett ökat intresse för och deltagande i politiken så ska vi glädja oss åt det!


Bilden: Johannes Bjerling och professor Mark Ørsten