Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Ökad havsförsurning när permafrosten tinar

Publicerad

När organiskt material från tinande permafrost frisätts och bryts ner och sedan rinner ut i havsvattnet bidrar det till att havsvattnet försuras snabbare än man tidigare trott. Det visar ny forskning från Göteborgs och Stockholms universitet.

Tundra

Tundra, fotograf Leif Anderson.

När fossila bränslen förbränns frigörs koldioxid i atmosfären. Överskottet av atmosfärisk koldioxid reagerar i sin tur med havsvattnet och bildar kolsyra som försurar havet. Det innebär dramatiska förändringar i havens ekosystem. Norra ishavet är speciellt känsligt för sådana förändringar.

Permafrost som tinar snabbar på försurningen av Norra ishavet

En ny studie av forskare från Sverige, USA och Ryssland, publicerad i tidskriften Nature Geoscience, föreslår en ny mekanism som ytterligare bidrar till försurningen av Norra ishavet. Frisättning av och efterföljande nedbrytning av organiskt material från tinande permafrost gör att avrinningen från land försurar havsvattnet.

− Nedbrytningen av organiskt material resulterar i försurningsnivåer som är kraftigare än de vi kan förvänta oss om hundra år från antropogen koldioxid, säger Leif Anderson professor vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.

Ackumuleringen av atmosfärisk koldioxid i ytvattnet beräknas göra havet dubbelt så surt i slutet av detta århundrade. Norra ishavet är mer känsligt för havsförsurning eftersom mer koldioxid kan lösas i kallt vatten. Forskarnas mätningar förutspår mycket högre försurningsnivåer än vad tidigare beräknats.

Observationer under tio år

Översikt över tundran.Den nya studien är resultatet av observationer under tio års tid av den avlägsna Östsibiriska arktiska kusthaven, som består av Laptevhavet, Östsibiriska havet och den ryska delen av Tjuktjerhavet. Det är det största sockelsystemet i världshavet och ”ett särskilt sårbart område” enligt artikelförfattarna.

Fyra större floder som transporterar organiskt material från den smältande permafrosten mynnar i området. Dessutom omfattar sockeln flodbankar, deltan och kustlinjer med tusentals kilometer iskomplex. Systemet påverkas starkt av den Porträtt av Leif Andersonglobala uppvärmningen som har lett till att den branta kustlinjen eroderar flera meter per år och släpper ut gammalt material från permafrosten i havsvattnet.

− Inte nog med att vi redan idag observerar denna kraftiga försurningen, den klimatförändring vi ser kommer ytterligare att förstärka den i framtiden. Ovanpå detta kommer att koldioxid som legat begravd i permafrosten under mycket lång tid frigörs och accelererar växthuseffekten, säger Leif Anderson.


Artikeln Acidification of East Siberian Arctic Shelf waters through the addition of freshwater and terrestrial carbon är publicerad i tidskriften Nature Geoscience.

Länk till artikel>>

Foto:
Bild 1: Tundra, foto Leif Anderson
Bild 2: Organiskt material som hamnat uppe på havsisen, foto Leif Anderson.
Bild 3: Porträttbild Leif Anderson.

Kontakt:
Leif Anderson professor vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet
leif.anderson@marine.gu.se, Tel: 031-786 9005, Mobiltelefon: 0766-229005