När den konstnärliga friheten kränker någons privatliv
Att bli inskriven i ett litterärt verk kan vara hedrande – men det kan också vara kränkande. I en avhandling i franska undersöks konflikten som uppstår mellan den konstnärliga friheten och rätten att skydda sitt privatliv och anseende. Efter att ha analyserat 14 litterära verk och efterföljande rättsprocesser föreslås bland annat att domstolarna ska kunna ta hjälp av litteraturexperter.
Nathalie Hauksson-Tresch är filosofie doktor i juridik och doktorerar nu även i franska vid Göteborgs universitet. I den nya avhandlingen kombineras de båda forskningsområdena genom en analys av 14 skilda litterära verk och de rättsliga efterspelen efter att författarna stämts av individer som hävdar att de förvandlats till fiktiva karaktärer i böckerna.
Nathalie Hauksson-Tresch har inventerat situationen, inklusive forskning i fransk och europeisk lagstiftning, och gått igenom det rättsliga efterspelet vilket även innefattar fall som behandlats i Europadomstolen.
Allt vanligare med rättsprocesser
I Frankrike, men även i andra länder, har problematiken med litterära verk som skildrar privata förhållanden allt oftare aktualiserats såväl i media som i rättsprocesser.
– Jag ville analysera vad som sker då en person som anser sig ha fått privatlivets helgd kränkt i ett litterärt verk drar författare och förlag inför domstol, säger Nathalie Hauksson-Tresch.
Varje författare har rätt att uttrycka sig fritt, men varje enskild person har också rätt att värna sitt privatliv. Detta dilemma leder till frågan om hur långt en romanförfattare får lov att gå i sin framställning av förhållanden som tillhör existerande personers privata sfär. Lagen ingriper ibland till förmån för offret, ibland till förmån för konstnären, beroende på omständigheterna.
Hänvisar till genretillhörighet
I avhandlingen diskuteras olika definitioner av begreppet privatliv i förhållande till i Frankrike gällande lagstiftning, och i vilken utsträckning domare behandlar texter olika beroende på om de betraktas som faktatexter eller fiktion.
– Avhandlingen visar att rättspraxis varierar från en domstol till en annan. Det är också vanligt att domarna hänvisar till de aktuella texternas litterära genretillhörighet, vilken kan vara svår att fastställa i praktiken.
De verk som Nathalie Hauksson-Tresch har tittat på har av sina förläggare lanserats som romaner, samtidigt som de allihop blandar fiktion med fakta i någon utsträckning. I flera fall har detta lett till att domstolarna har omdefinierat verken, genremässigt – vilket också fått konsekvenser för utslaget.
– En intressant fråga i sammanhanget är huruvida domstolarna är kompetenta att göra denna bedömning och vilka kriterier som de baserar den på, säger Nathalie Hauksson-Tresch.
Förslag till lagändringar
Huvudsyftet med forskningen har varit att utröna möjligheterna till förbättringar och tydliggöranden inom aktuell fransk lagstiftning.
– Jag föreslår nya regler, i huvudsak inspirerade av litteraturvetenskapliga teorier, vilket skulle öka möjligheterna till en bättre balans mellan de motsatta rättigheterna.
Några exempel på förändringar som Nathalie Hauksson-Tresch föreslår i sin avhandling är:
- En lag som anger att ett verk som presenteras som en roman också bör behandlas som en sådan av en domstol.
- Att varje person som känner sig kränkt av att ha blivit inskriven i ett litterärt verk ska få möjligheten att svara författaren i ett sammanhang som tillhandahålls av förlaget.
- Möjligheten för domaren att kalla på en expert på litteraturteori, för att exempelvis bedöma om texten i fråga innehåller element som identifierar den som ett skönlitterärt verk.
– Genom att ta hänsyn till litterära tekniker, och därmed på vilket sätt den eventuella integritetskränkningen framställts, skulle domstolarna kunna göra en rättvisare bedömning, säger Nathalie Hauksson- Tresch.
Avhandlingen Liberté de création littéraire ou violation de la vie privée. Aspects littérarires et juridiques försvarades 25 november 2016.