Landrättigheter viktiga för försörjning och jämlikhet i Afrika
Majoriteten av Afrikas fattiga människor lever på landsbygden och är beroende av tillgången på land för sin jordbruksproduktion och försörjning. Nu sker en modernisering av jordbruket i ett flertal länder och trycket från internationella företagsintressen och deras efterfrågan på land har ökat drastiskt. Till följd av detta har det blivit viktigt att säkra lokalbefolkningens landrättigheter.
Att säkra landrättigheterna är alltså dels en fråga om konkurrens med utländska ekonomiska intressen, då lokalbefolkningen måste kunna säkra sina tillgångar och försörjning. Men det har också blivit en fråga om vem rätten till marken ska tillhöra; kvinnor/män eller ett lokalsamhälle.
Margareta Espling är forskare i kulturgeografi på Handelshögskolan i vid Göteborgs universitet och har nyligen startat upp ett projektet; Transforming matrilineal land rights? Agricultural intensification and land regularization in Northern Mozambique. I projektet ska hon, tillsammans med andra forskare, undersöka hur initiativen för att formalisera individuella markrättigheter påverkar de traditionella systemen i norra Moçambique där rätten till marken fördelats till kvinnor och män inom deras mödrars familjelinje.
- Flera studier har visat att när markrättigheter formaliseras på hushållsnivå enligt lokala traditioner tenderar detta att leda till att marken registreras på hushållets överhuvud, som vanligen är mannen. Detta leder till att kvinnors landrättigheter försvagas genom individuell registrering, varför kvinnors osäkra markrättigheter lyfts fram som ett centralt utvecklingsproblem i många afrikanska länder, säger Margareta Espling.
För att skydda landsbygdsbefolkningens behov har vissa länder i Afrika, bland annat Moçambique, infört en lagstiftning så att lokalsamhällen tilldelas formella rättigheter till sina markområden. I norra Moçambique har kvinnorna traditionellt fått tillgång till markrättigheter genom sina mödrar. Det nya förslaget innebär individuella markrättigheter och då finns en oro att dessa successivt kommer att formaliseras i männens namn, eller i man och hustrus namn. Om detta sker så skulle det innebära en överföring av rättigheter från kvinnors till mäns familjelinjer och därmed försvaga kvinnors rättigheter till mark.
Intresset för Afrika och genusstudier växte fram redan under studietiden
Margaretas intresse för Afrika och frågor om tillgång till och kontroll över försörjningsresurser växte fram under hennes studietid. En fältkurs till Kenya 1982 när hon läste så kallade utvecklingsstudier gjorde bestående intryck. Detta i kombination med studier inom internationell ekonomi och ekonomisk geografi gav henne också en förståelse för de större strukturerna som är av avgörande betydelse för människors vardagsliv på olika platser i världen.
I början av 1990-talet åkte Margareta som volontär för Afrikagrupperna och var placerad vid Centret för Afrikastudier vid Universidade Eduardo Mondlane (UEM), Moçambique, och det var under denna period som hennes intresse för genusperspektivet växte fram. Hon kom tidigt i kontakt med en grupp kvinnliga forskare som var involverade i ett stort regionalt forskningsprojekt, ”Women and Law in Southern Africa”. Hon var snart en del av gruppen som arbetade med projektet, dels med rätten till försörjning och dels med arvsrättigheter.
- Jag brukar säga att jag lärde mig om genus - den sociala konstruktionen av kön - både teoretiskt och i praktiken under den här perioden. Ett intersektionellt perspektiv som jag helt integrerat i mitt sätt att tänka, och att se och tolka omvärlden, i det lilla såväl som i det stora, säger Margareta.
Erfarenheterna fick Margareta att helt byta spår på de doktorandstudier i kulturgeografi som hon redan påbörjat. Det nya spåret i studierna kom att fokusera på kvinnors försörjningsfrågor i en situation av post-konflikt och extrem fattigdom, vilket var det som rådde i Moçambique vid 1990-talets mitt. Och detta är även en central del i hennes nuvarande arbete.
Kapacitetsuppbyggnadsprogram ledde till intresse för jordbruksfrågor och landsbygdsutveckling
Kontakterna med Universidade Eduardo Mondlane (UEM) i Moçambique har Margareta vårdat och hon initierade ett kapacitetsuppbyggnadsprogram tillsammans med några kolleger därifrån. Programmet startade 2018 och är finansierat av Sida. Det syftar till att höja både undervisnings- och forskningskapaciteten vid universitet i Moçambique. Vad gäller undervisning handlar det ofta om att bygga upp masterutbildningar eller att utveckla kurser och läroplaner. På forskningssidan är det ofta fråga om att handleda doktorander, antingen vid deras hemmauniversitet alternativt på en institution vid ett svenskt universitet.
Fördjupat intresset för säker försörjning och kvinnors rättigheter
Finansiering från Handelshögskolans Partnerprogram gav henne möjlighet att vara vid UEM under en månad 2018. Där läste hon in sig på kvinnors landrättigheter och tillsammans med Randi Kaarhus, Norges miljø- og biovitenskapelige universitet (NMBU), sökte hon medel till projektet, som nu ska påbörjas. Ansökan beviljades och 2021 fick de 4,5 miljoner från Vetenskapsrådet, men på grund av pandemin har projektet fått en något sen start.
Bakgrunden till det nya projektet är å ena sidan just Margaretas intresse för kvinnors vardagsliv och kvinnors möjligheter att få tillgång till samt kontroll över resurser för försörjningen. Den andra faktorn är ett tidigare forskningsprojekt, finansierat av Formas, om formaliseringen av landrättigheter baserade i lokalsamhället där fokus legat på Tanzania och Moçambique. Detta projekt genomfördes tillsammans med Robin Biddulph, forskare i kulturgeografi och Lasse Krantz, forskare i antropologi.
Det nya projektet ska alltså undersöka säkra landrättigheter, samt kvinnors rättigheter i samband med reformen, i norra Moçambique. För att undersöka dessa komplexa frågor har forskarna valt ut tre lokalsamhällen som kännetecknas av olika förutsättningar vad gäller formalisering av individuella markrättigheter. I dessa lokalsamhällen ska de samla in information i huvudsak genom intervjuer med olika aktörer. Dels med administrativ personal på olika nivåer i samhället, och dels med olika aktörer på lokalnivå: lokalsamhällets invånare och ledare, likaväl som med organisationer som är delaktiga i genomförandet av reformerna. Studien innebär även delaktighet av lokala aktörer i vandringar och karteringar som görs i områdena.
- En viktig aspekt av vårt upplägg av studien är att återkommande återkoppla till olika aktörer som är med i studien för att informera och ge feedback om vad vi kommer fram till. Det är viktigt att resultat från studier av den här typen kan användas och kanske påverka hur utvecklingspolitik genomförs i praktiken, säger Margareta.
TEXT: Kajsa Folmeus Strandberg