För många larver från flodpärlmusslan skadar öringen
Flodpärlmusslan behöver öringen för sin fortplantning. Men musslans parasiterande kan påverka öringens beteende negativt. Det visar en ny avhandling vid Göteborgs universitet.
Interaktionen mellan flodpärlmussla och öring är känd sedan länge. Musslan är beroende av öringar för att kunna fortplanta sig i sin livscykel från ägg till larv och sedan en ny mussla. Men om det blir för många larver på samma fisk så kan det påverka öringen negativt, vilket biologen Niklas Wengström visar i sin avhandling.
– I de studier jag gjort för att undersöka effekter av larvinfektionen har jag sett att antalet larver på öringen är avgörande för hur den infekterade öringen kommer att bete sig mot andra, icke infekterade, öringar.
Infekterade öringar har svårt att hålla revir
I de allra flesta fall är larvernas påverkan på öringen ganska liten, men om det blir flera tusen larver som fastnar på en fisk får den individen en sämre konkurrensförmåga gentemot sina artfränder. De mest infekterade öringarna rör sig mer i vattnet, troligen för att de har svårare att hålla ett revir. De tar också färre byten per dag och har en långsammare tillväxt.
– Detta kan leda till negativa konsekvenser för den infekterade öringen i det vilda. Öringens beteende verkar också ha betydelse för vilka individer som blir infekterade. I alla fall i vattendrag med glesa populationer av flodpärlmussla, där mer aktiva öringar verkar ha en högre risk att bli infekterade, säger Niklas Wengström.
Den fysiologiska undersökningen visade även att infekterad öring hade en högre ämnesomsättning och fler röda blodkroppar än den icke infekterad öringen.
– Resultaten beror sannolikt på en respiratorisk börda orsakad av larverna som sitter på fiskens andningsorgan.
Flodpärlmusslan även positiv för öringen
Varje könsmogen honmussla skickar ut 2–4 miljoner larver i vattendraget varje år. Bara de larver som lyckas fästa sig på en örings gäle kan utvecklas till en ny mussla. Larverna sitter kvar cirka 10 månader och har vuxit till 3–4 mm längd när de släpper taget för att förvandlas till en mussla.
Men flodpärlmusslorna är även gynnsamma för öringen och övriga fiskar eftersom de renar vattnet och även göder fiskarnas bytesdjur.
– Jag skulle vilja titta vidare på det här samspelet. Det är värt mer forskning. Öring, men framför allt flodpärlmusslan har svårt att överleva i svenska vattendrag i dag. Hur långt musslorna kan sprida sig i ett vattendrag beror på hur långt öringen vandrar, säger Niklas Wengström.
Kontakt: Niklas Wengström, institutionen för biologi och miljövetenskap
Telefon: 0721-82 72 97
E-post: niklas.wengstrom@bioenv.gu.se
Handledare: Johan Höjesjö
Avhandlingens titel: Parasite host interaction between the freshwater pearl mussel (Margaritifera margaritifera) and brown trout (Salmo trutta) – the impact from glochidia larvae on the host
Digital publicering: https://hdl.handle.net/2077/70298
Det finns cirka 600 bestånd av flodpärlmussla spritt även nästan hela Sverige, dock ej på Gotland. Bara en bråkdel av bestånden klassas som livskraftiga. Skalet är kraftigt, mörkt och njurformat. Musslan blir vanligtvis inte längre än 13 cm.
Utöver flodpärlmusslan finns ytterligare sex inhemska stormusselarter i Sverige, tre dammussselarter och tre målarmusselarter.
En flodpärlmussla kan bli cirka 100 år, men det äldsta kända exemplaret som hittats var 280 år. Musslorna växer till väldigt långsamt, det tar cirka 15 år innan de är könsmogna och reproducerar sig.
Länge var flodpärlmusslan utsatt för hårt fiske i jakt på de åtråvärda pärlorna som bildas i ungefär 1 mussla av 2000. På 1600-talet fiskades miljontals musslor upp av det svenska hovet. Flodpärlmusslan fredades från allt fiske i Sverige 1994.