– Ja, bland det positiva finns att myndigheter uppmärksammar mäns våld mot kvinnor mer. Det är också bra att fler kan mer om problemet med våld i nära relationer. Ett exempel är medarbetare inom hälso- och sjukvården som kan hjälpa människor som de möter, personer som kanske har sökt sig till vården av en helt annan orsak.
Det säger Viveka Enander, docent vid Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet, och forskare vid Västra Götalandsregionens Kompetenscentrum om våld i nära relationer, VKV. Själv medverkar hon under dagen i Göteborgs stads konferens Våld – en verklighet för många, ett ansvar för alla.
Skyddade boenden stängda efter ny lag
Ett allvarligt och aktuellt problem som Viveka Enander ser är att många kvinnojourer har tvingats stänga sina skyddade boenden på grund av ny lagstiftning från våren 2024. Det handlar om den så kallad tillståndsplikten, som ställer större krav på kvinnojourer.
– Kvinnojourer har tidigare stått för en stor del av stödet till utsatta kvinnor i Sverige, men på 1,5 år har flera fått stänga sina boenden. Dessutom behöver kvinnor i dag få ett biståndsbeslut från socialtjänsten för att få komma till ett skyddat boende. Och trots att barn också är brottsoffer i de här sammanhangen händer det att barn inte får någon plats med mamman på det skyddade boendet. Det gör att kvinnan ofta stannar kvar hos mannen som utövar våld.
Viktigt att inte lämna unga åt sig själva
En annan grupp som Viveka Enander lyfter är unga flickor.
– Unga flickor utsätts i dag för väldigt mycket sexuellt våld, både digitalt och i verkligheten. Strypvåld är allt vanligare och finns i dag i alla digitala ”pornografiska rum”, säger hon och fortsätter:
– Strypvåld är extremt farligt, det finns inget strypvåld som är ofarligt. Och den bild som det här bygger på, att det på något sätt skulle kunna vara ”sexigt” att strypa sin flickvän, det är ju helt galet. Egentligen är det nog så att vi i vuxenvärlden skulle behöva vara mer på Tiktok och i andra sociala kanaler där unga kommunicerar med varandra.
Varje gång som Viveka Enander håller föreläsningar om mäns våld mot kvinnor för studenter på socionomprogrammet är det flera studenter som vill prata med henne efteråt.
– Många berättar om egna erfarenheter av våldsamma relationer, kanske från uppväxten. Andra ställer frågor för att de just då lever i en våldsam situation och vill ha vägledning om hur de ska gå vidare. Och de kan undra om de verkligen kan bli bra socionomer ifall de har varit med om våld i en nära relation.
Stora utmaningar – men också hopp
Mer än 30 år efter FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor är det fortfarande så att en kvinna dödas var tionde minut runtom på jorden. En av tre kvinnor i världen utsätts någon gång under sin livstid för fysiskt eller sexuellt våld, oftast av en närstående man. Var hittar forskare kraft och hopp för att fortsätta?
– Jag hittar hoppet i alla de personer, framför allt kvinnor, som säger till mig att det som jag har skrivit har betytt något för dem. Att det kan ha hjälpt dem att lämna en våldsam man och bryta upp från något som de har farit väldigt, väldigt illa av och börjat leva ett liv utan våld.
Hon säger att den starka gemenskapen mellan forskare också ger hopp och kraft.
– I den akademiska världen är det ofta väldigt mycket konkurrens och tävlan. Men bland oss som arbetar med så här tunga saker finns en stor medvetenhet om att vi måste vara snälla mot oss själva och varandra. Vi har så mycket kollegial värme, är snälla och lyfter fram varandra, bland annat i vår forskningsplattform här på institutionen. För mig ger det väldigt mycket hopp.
Vad behövs för att fler män ska sluta att vara våldsamma mot sin partner?
– Det är ett stort problem som finns på så många olika nivåer, så svaren finns också på olika nivåer. Det handlar både om könsroller, värderingar och om enskilda individer. Vi måste alla våga ta samtalen: hemma med våra barn och unga, i skolan, på vårdcentralerna, vid myndigheter och vid universiteten.
Studenter som har varit med om våld i en nära relation, och frågar dig om de trots det kan bli socionomer – vad brukar du svara dem?
– Jag svarar att de kan bli alldeles utmärkta socionomer: ”Du är inte ensam om att ha den här erfarenheten. Det viktiga är att du har fått stöd och hjälp att bearbeta det som du har varit med om.” Många våldsutsatta kvinnor säger i undersökning efter undersökning att de inte riktigt blir förstådda eller ens trodda i det som de berättar. En yrkesperson som bär med sig en bearbetad erfarenhet av något svårt kommer att kunna ta in, lyssna på och möta människor på ett sätt som betyder väldigt mycket.
Text: Anna Vörös, kommunikatör vid Institutionen för socialt arbete
