Bli snäckdetektiv – hjälp till att lösa gåtan med strandsnäckans färger
Varför har vivipara strandsnäckor så olika färg på sina skal? Det är en gåta som forskarna nu försöker lösa. Därför efterlyser de hjälp från allmänheten i ett så kallat medborgarforskningsprojekt.
– Jag tror att det är många som säkert har sett de här snäckorna tusen gånger, men som inte vet så mycket om dem eller vad som är speciellt med dem, säger Luisa Kumpitsch, doktorand och forskare på institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.
Hon jobbar med forskningsprojektet WinkleWatch som spänner över åtta länder, däribland Sverige. Fokus ligger på vivipar strandsnäcka (Littorina saxatilis) – en art som är vanlig längs den svenska västkusten och i många andra länder i Europa och Nordamerika.
Nu vill forskarna ta hjälp av allmänheten, för att ta reda på mer om den lilla snäckan.
Medborgarforskning är för alla
– Vi vill ha hjälp med att fotografera och skicka in bilder på vivipara strandsnäckor. Vi har väldigt bra beskrivningar online av hur de ser ut och var man kan leta efter dem, säger Luisa Kumpitsch.
Med hjälp av appen iNaturalist kan de som vill hjälpa till ladda upp foton med sina mobiltelefoner.
– Sedan kommer vi åt bilderna och kan studera färgvariationerna på snäckorna, säger Luisa Kumpitsch.
Den vivipara strandsnäckan blir sällan längre än 15 mm, är i Sverige ofta gul-, beige- eller orangefärgad, har en lång, spetsig spira och indragna, skarpare virvlar jämfört med sin större och mer bulliga kusin, vanlig strandsnäcka (Littorina littorea). Den senare är ofta grå, brun eller svart i färgen, kan bli mycket längre än 15 mm och har mjukare virvlar.
Färg och form varierar stort
Vivipar strandsnäcka känns också igen på att skalöppningens vänstra sida, sett med spiran uppåt, är svagt rosa.
Ett annat utmärkande drag är att skalet varierar mycket i både färg och mönster, något som förbryllar forskningsvärlden och som projektet söker svar på.
– Snäckorna ser verkligen olika ut i olika länder, men också inom länderna. Vi vet inte riktigt varför det är så, säger Luisa Kumpitsch.
Har ni några teorier?
– Ibland så har snäckorna samma färg som klipporna och stenarna de finns på, så det kan vara ett skydd mot krabbor och fåglar som äter dem.
En annan teori är att det kan ha att göra med temperatur. Olika färger absorberar solljus och värme på olika sätt och en färg kan vara en fördel i varmare länder som Portugal, medan en annan färg är bättre för snäckorna i Sverige.
– De som deltar i undersökningen får gärna komma med förslag på varför de tror att snäckorna varierar så mycket i färg, säger Luisa Kumpitsch.
Bli en snäckdetektiv på Tjärnö
Inom ramen för forskningsprojektet ska hon i sommar leda flera snäckletarexpeditioner för barn, familjer och de som är intresserade, som en del av sommarprogrammet på Tjärnö marina laboratorium.
– Här får barnen lära sig om natur och biologi, om hur man hittar snäckorna, och så går vi ut på stranden och letar.
Så man blir en snäckdetektiv?
– Exakt. Och så hjälper man oss att studera dem, man får lära sig om hur vi forskare arbetar och så är man med i ett internationellt forskningsprojekt. Jag tror det blir jättekul, säger Luisa Kumpitsch.
Kallas även ruvstrandsnäcka på svenska
5-15 mm i storlek
Skalet kan variera mycket i färg och mönster, men i Sverige är färgen ofta orange, gul eller beige.
Hög spira på skalet.
Indragna, skarpa virvlar (till skillnad till exempel vanlig strandsnäcka som har mjukare virvlar).
Föder levande ungar, små snäckor, till skillnad från andra strandsnäckor där ungarna har larvstadier.
Finns framför allt i Nordeuropa och Nordamerika.
Tillhör släktet Littorina, små marina strandsnäckor. Exempel på andra arter i släktet som finns i Sverige är vanlig strandsnäcka (Littorina littorea), trubbig strandsnäcka (Littorina obtusata) och stubbstrandsnäcka (Littorina fabalis).
Lever ofta i eller nära vattnet längs steniga och klippiga stränder, så var försiktig om du ska ut och leta efter dem.