Som man frågar får man svar? Hänskjutande domstolars inflytande på EU-domstolens förhandsavgöranden
Kort beskrivning
När en regel som härrör från EU blir tillämplig på en tvist inför en domstol i en medlemsstat kan den nationella domstolen begära EU-domstolens hjälp att tolka regeln. EU-domstolen meddelar då ett förhandsavgörande, som fastslår regelns innebörd samtidigt som det ofta innebär en utveckling av rättsläget inom EU.
Förhandsavgörandeproceduren ger de nationella domstolarna en möjlighet att gå i direkt dialog med EU-domstolen. Det är den nationella domstolen som avgör om och när den ska begära ett förhandsavgörande och som formulerar de frågor den vill att EU-domstolen ska svara på. Den nationella domstolen har också möjlighet att presentera egna argument och förespråka ett visst svar.
Projektet undersöker om den nationella domstolens sätt att framföra sin fråga till EU-domstolen påverkar det svar den får tillbaka.
Om projektet
Förhandsavgörandeförfarandet enligt artikel 267 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF)innebär att Europeiska unionens domstol (EU-domstolen), på begäran av nationella domstolar i medlemsstaterna, kan meddela avgöranden om tolkningen eller giltigheten av EU-rätten.
Under årens lopp har detta förfarande lett till många banbrytande domar och format några av de mest kännetecknande dragen inom EU-rätten – mest känt är utvecklingen av principerna om EU-rättens företräde och direkt effekt.
Förhandsavgörandeförfarandet är ett samspel mellan två domstolar – en ”dialog mellan en domstol och en annan”, som EU-domstolen själv upprepade gånger har beskrivit det. Samtidigt som domstolens roll allmänt erkänns, råder det däremot delade meningar om de hänskjutande domstolarnas betydelse.
Syftet med projektet var att undersöka om de nationella domstolarna kan påverka det slutliga resultatet i EU-domstolen genom hur de utformar sina begäranden om förhandsavgörande – och därigenom i vilken utsträckning förfarandet erbjuder dem en reell möjlighet att delta i den rättsskapande processen inom EU.
Genom en empirisk granskning av hänskjutningsbeslut och efterföljande domar i 129 förhandsavgörandeärenden vid EU-domstolen visar projektet att även om de hänskjutande domstolarna kan utöva ett visst, begränsat inflytande över utgången i enskilda fall, visar EU-domstolen litet eller inget intresse för sina nationella kollegors rättsliga resonemang.
Istället utvecklar domstolen sin argumentation oberoende av det underlag som de nationella domstolarna lämnar. Dessa förblir därmed viktiga aktörer i tillämpningen av EU-rätten, men har en marginell roll i dess utveckling.
Publikationer
A Wallerman Ghavanini, “Mostly Harmless: the Referring Court in the Preliminary Reference Procedure”, 47 European Law Review 2022, pp 310–330
A Wallerman Ghavanini, “Power Talk: Effects of Inter-Court Disagreement on Legal Reasoning in the Preliminary Reference Procedure”, 5 European Papers – A Journal on Law and Integration 2020, pp 887–910
U Šadl and A Wallerman, “’The Referring Court Asks, in Essence’: Is the Court of Justice’s Reformulation of Preliminary Questions a Decision Writing Fixture or a Decision-Making Approach?”, 25 European Law Journal 2019, pp 416–433
A Wallerman, “Can Two Walk Together, Except They Be Agreed? Preliminary References and (the Erosion of) National Procedural Autonomy”, 44 European Law Review 2019, pp 159–177