Löner och olycksfall. Död men välbetald? Studier över olycksfallens relation till lönerna på svensk arbetsmarknad, 1885-1990
Kort beskrivning
Varför skulle någon stiga ner hundratals meter under jord för att bryta malm istället för arbeta som verkstadsmaskinist? Inga väggar som kollapsar, tak som rasar in eller vattenmassor som spränger fram ur sprickorna. Teorin om kompenserande löneskillnader ger en förklaring: gruvarbetets större döds- och skadefrekvens kompenseras – måste kompenseras – av högre lön, jämfört med mindre farliga yrken med liknande kvalifikationskrav. Utan sådan kompensation – och med antagandet om en fri, oreglerad arbetsmarknad – skulle få, om några, välja underjorden. Kompensationen eller riskpremien kan tolkas som en implicit värdering av vad ett liv är värt, och den används därför i samhällsekonomiska kalkyler.
Syftet med projektet är att kvantifiera de historiska sambanden mellan olycksfall och lön i svenskt arbetsliv. Projektet innefattar två delar. För det första, en tvärsnittsstudie på individdata, representativ för hela industrin, från 1880-talet – en tid med huvudsakligen oreglerad arbetsmarknad. Studien utgör ett kritiskt test: om vi inte kan visa att arbetstagare som utsatte sig för större risker också fick en högre lön under denna tid, utmanar det teorin om kompenserande löneskillnader. För det andra, en longitudinell studie på branschnivå. Vi följer utvecklingen från tidigt 1920-tal fram till 1990. Därigenom har vi möjlighet att studera relationen mellan olycksfall och lön under skiftande betingelser.