Hoppa till huvudinnehåll
Bild
porträtt samuel cumber
Foto: Helen Elden
Länkstig

Fäder, kulturella normer och barnafödande - Samuel Cumber vill utforska afrikanska fäders delaktighet i graviditet och förlossning

Publicerad

Dr Samuel Nambile Cumber har erhållit postdokbidrag från Anna Ahrenbergs fond för att under de kommande två åren utforska afrikanska fäders delaktighet under graviditet, förlossning och nyföddhetsperiod.

Samuel är ursprungligen från Kamerun och har en doktorsexamen i folkhälsovetenskap från Sydafrika. Sedan 2017 är han anställd som universitetslektor på Göteborgs universitet inom ämnet socialmedicin och epidemiologi. Hans postdokprojekt kommer omfatta studier av afrikanska män boendes både i Kamerun och i Göteborg.

Tidigare forskning har visat att mäns närvaro under graviditet och förlossning är låg i afrikanska länder. Många afrikanska kvinnor har hellre med sig en syster eller mor till förlossningen även i Sverige.

­- I Sverige främjar vi ju att fadern är aktiv och närvarande men när det gäller afrikanska par har vi erfarenhet av att papporna i princip aldrig är med under graviditet och förlossning. Det finns troligen lärdomar från hur det ser ut i Afrika som kan överföras hit. Man kan man fundera på om det är kulturella normer som hänger med hit och kanske kan vi få svar på vad som kan göras för att skapa mer engagemang säger Helen Elden, docent, barnmorska och forskargruppsledare inom barnafödande.

Malin Bogren, som också är docent och barnmorska fortsätter:
- Det är ett väldigt spännande forskningsområde! Det är intressant att lyfta fram det manliga perspektivet och berikande att få in en man i forskargruppen. Vi är angelägna om att lyfta fram att det är hela familjen som erbjuds vård och att barnafödande inte bara har med kvinnor att göra. Det är också värdefullt att Samuel har en annan bakgrund än oss andra i forskargruppen.

Stora kulturella skillnader

Vi pratar med Samuel Cumber på en ostadig videolänk från Kamerun där han för tillfället befinner sig för den litteraturöversikt som ska ligga till grund för de planerade studierna.

- I det här projektet ville jag göra något annorlunda, säger han. I mitt doktorandprojekt arbetade jag med gatubarn och mitt forskningsintresse har varit riktat mot att studera sårbara delar av befolkningen. Den här gången ville jag göra något relaterat till mitt liv både i Kamerun och i Sverige.  Därför bestämde jag mig för att jag ville studera mäns delaktighet i kvinnors graviditet, förlossning och eftervård. Män i Sverige och i Afrika har så olika bakgrunder och vi tolkar saker olika. Jag har också mina egna erfarenheter av detta som afrikansk man.

- När jag väntade mitt första barn här i Sverige fick jag höra att jag förväntades vara på plats på barnmorskemottagningen och i förlossningsrummet. Jag sa direkt till min fru att det kommer inte att hända! Sedan ringde jag till min mamma och berättade att jag förväntades vara med på förlossningen och hon bara suckade och frågade om jag inte hade något viktigare att göra. Det är intressant för nu när jag ser tillbaka på detta så ser jag tydligt hur annorlunda jag tolkade och såg på barnafödande då.

- Därför tror jag det kommer att bli en intressant studie, just att titta på hur särskilt afrikanska män relaterar till och tolkar delaktigheten runt födseln. Det är inte det att afrikanska män inte vill engagera sig, men det är något slags kulturellt fenomen där vi kommer ifrån, vår bakgrund. Vi brukar säga att kvinnan kan ringa oss när barnet är ute, säger Samuel och skrattar.

Tidigt engagemang från fäder stärker familjen

Varför är det viktigt att undersöka faderskap i en kulturell kontext?

- Fäder spelar en stor roll i familjen. Den traditionella afrikanska familjefadern har en enorm roll i familjens beslutsfattande. Under graviditet och födsel finns det dock många utmaningar och svårigheter som de flesta afrikanska män inte är så medvetna om. Det är viktigt för hela familjen att veta när kvinnan behöver stöd eller hjälp. Därför tycker jag att det är väldigt viktigt för män att ha en hög grad av engagemang. Under min utbildning och genom att bo i Sverige har jag lärt mig att ibland måste man bara lyssna på sina familjemedlemmars behov men män i mer traditionella, afrikanska miljöer, som kanske saknar utbildning, tar alla beslut som rör familjen enhälligt. För att män ska bli mer involverade i barnafödandet så måste vi sätta oss in i deras perspektiv.

- Begreppet delaktighet kan betyda många olika saker beroende på vilken bakgrund du har fortsätter Samuel. Exakt vad delaktigheten består i kan vara väldigt varierande. När man läser tidigare forskning med afrikanskt kontext beskrivs det att männen anser sig vara involverade men det kan betyda att de tycker att de är fullt delaktiga när de försörjer familjen.

- Det är viktigt att fånga kärnan i detta understryker Helen Elden. Troligen behöver man göra mer av en antropologisk fältstudie för att komma djupare och ha rollen av en informell observatör. Samuel har tillgång till den personliga sfären eftersom han är den han är, fortsätter Helen. Vi som är svenska kvinnliga barnmorskor skulle aldrig kunna få tillgång till det ett ärligt informellt samtal om vi studerade afrikanska män.

Målet är förändring

Dina tidigare publikationer har handlat mycket om reproduktiv hälsa, hur kommer det sig att du intresserade dig för det?

- Egentligen har jag alltid varit intresserad av barns hälsa. Jag har ägnat mig mycket åt utsatta barn så för mig var det naturligt att även studera familjebildning. Jag blev också intresserad av vad som är rätt nivå när det gäller faderns delaktighet eftersom det också är en fördel för barnets hälsa. Men mitt främsta syfte är att ta reda på vad vi kan göra för att ge ett bra stöd för gravida kvinnor och komma fram till rekommendationer för att främja kvinnor under graviditet, förlossning och även nyfödda barns hälsa. Det handlar om att se de olika perspektiven men också hur vi kan utmana normer och inkorporera andra perspektiv och normer.

Vilka är utmaningarna i ett sådant här projekt?

- Det finns förstås ett antal utmaningar. En farhåga jag har är att det kan vara svårt att få ärliga svar. Man kan tänka sig att det kan finnas en tendens att de jag intervjuar kommer att säga vad de anser är ”rätt” i Sverige. Jag tror de kommer tänka att de måste vara försiktiga med vad de säger. Det är därför jag vill prata med dem i mer informella sammanhang så att det förhoppningsvis blir mer transparent. Mer av en fältstudie som sagt. Om vi ​​inte får ärliga intervjuer kan vi inte ge adekvata förslag på vad som kan göras för att männen ska öka sitt deltagande och vara ett bra stöd under barnafödande.

Motiverad av egna erfarenheter

Hur har ditt eget faderskap varit? Har du varit involverad?

-Det är en mycket utmanande fråga skrattar Samuel. Jag har fyra barn och jag skulle säga att jag är mer som en involverad, svensk pappa än som en typisk afrikansk. Men det beror mycket på tillfälligheter och omständigheter. Min fru drabbades av en allvarlig olycka när hon var gravid med vårt andra barn och har sedan dess varit inlagd mycket på olika sjukhus. Jag har därför varit hemma själv mycket med min äldste son och eftersom jag då var ny i Göteborg och inte kände någon så var jag mestadels helt ensam med honom under en lång tid. Detta ledde till en mycket stark anknytning mellan oss som verkligen påverkade mitt faderskap. När vi sen fick fler barn så var jag själv med dem under långa perioder när min fru behövde vård och rehabilitering. Jag är väldigt nära mina barn eftersom jag har tillbringat så mycket tid ensam med dem och det är svårt för mig att veta hur min delaktighet skulle varit annars för jag hade inget annat val. Men jag är väldigt glad för det, för innan allt detta var jag väldigt upptagen med att arbeta och det är vad många afrikanska män prioriterar. Ibland när jag pratar med mina afrikanska vänner har de samma attityd som jag hade när jag först kom till Sverige. Jag brukar fråga dem om de verkligen inte vill vara närvarande och erbjuda stöd? Då säger de att de stödjer bäst genom att arbeta. Vi ser alltså på saker och ting på olika sätt och det en av sakerna som motiverar mig. Jag ser verkligen fram emot att presentera resultaten!

Stiftelsen Anna Ahrenbergs fond

Ingvar Dahlberg är sekreterare i styrelsen för Anna Ahrenbergs fond som finansierar Samuel Cumbers projekt.

Hur ser ni på stiftelsen på samverkan med Sahlgrenska akademin?

- Stiftelsen samverkar med olika delar av Göteborgs universitet och vi är glada att den här gången ha möjlighet att samverka med den hälsovetenskapliga fakulteten. Utbildningarna vid Sahlgrenska akademin har en viktig roll i samhället vilket inte minst det senaste året visat. Bredden i forskningen vid Sahlgrenska är imponerande och vi är glada över att på det här sättet bidra till att en yngre forskare ges möjlighet att etablera sig inom akademin.

Varför är det viktigt för stiftelsen att främja just forskning?

- Det är vårt uppdrag. Donatorn Anna Ahrenberg var en förmögen göteborgskvinna med intresse för konst, musik, vetenskap och välgörenhet. Hon instiftade två stiftelser, varav Stiftelsen Anna Ahrenbergs fond för vetenskapliga m.fl. ändamål (vanligtvis omnämnd som Anna Ahrenbergs fond), såsom namnet antyder, fick en inriktning mot vetenskaplig forskning och undervisning vid nuvarande Göteborgs universitet och Chalmers. Detta framgår av såväl stadgar som verksamheten under Anna Ahrenbergs mångåriga ordförandeskap.

Tidigare anslag har gått till företrädelsevis humaniora och konst, hur kommer det sig att ni beviljat anslag till vårdforskning i er postdokutlysning 2020?

- Även i detta hänseende fullföljer vi donatorns intentioner. När styrelsen beslöt att inrätta ett postdoktoranslag såg den det som viktigt att medlen blev tillgängliga för olika delar av forskningsgöteborg. Första postdoktoratet tillföll Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion. Nästa är det nu löpande. Därefter kommer finansiering av ett postdoktorat att erbjudas Chalmers. Vad som därefter följer är ännu inte beslutat.

Vårt projekt handlar om att försöka få afrikanska fäder mer delaktiga i graviditet och förlossning, hur tror du Anna Ahrenberg hade sett på det?

- Det är alltid vanskligt att uttolka vad en donator skulle ha för åsikt om en verksamhet, som finansieras genom hennes donation men i en annan tid. Anna Ahrenberg skulle förmodligen glädjas åt det utbyte av kunskaper, tankar och idéer liksom de attityd- och metodförbättringar, som bör följa av postdoktorns arbete. Med hennes sociala engagemang skulle förmodligen följa uppskattning av syftet att öka fäders delaktighet.